Kapitel 11 ~B

131 8 0
                                    

Felix perspektiv|

Jag backar in i väggen och sjunker ner på golvet.
Hur.. Men jag..
Mitt huvud är helt tom, jag har inga tankar.
Och då händer det som inte skulle hända alls.
Jag går raka vägen mot Ogge, tar tag i hans armar oc drar upp honom på fötter.
"Du är helt jävla missbildad!" Skriker jag och slår till honom på kinden. Han står bara kvar och stirrar på mig medans jag går.
Väl ute ur huset slår det mig. Jag har skadat Ogge. Jag har slagit honom.. Men också sårat honom så mycket att sår har bildats. Om jag är en sån dålig människa borde jag väl inte finnas?

-

Jag börjar sakta gå mot bron. Jag tar ett fast grepp om räcket och kollar ner mot det strömma vattnet som finns under mina fötter. Jag klättrar över räcket så att jag står 3 cm från kanten.
"Ett steg Felix.." Viskar jag.
"Ett steg Felix.." Upprepar jag. En tår rinner ner från min kind och jag blundar hårt.
Plötsligt känner jag en hand på min axel och det chockar mig så mycket att jag faller ner i vattnet och det sista jag ser är Ogge som står vid bron och gråter, sen blir allt svart.

-

Jag vaknar upp på sjukhuset med en söndergråten Ogge vid min högra sida.
"Varför lever jag just nu Ogge.." Jag blundar igen i ett försök att dö.
Ogge sitter tyst kvar och kollar på mig med dedär ögonen som bara han har.
Han kryper ner jämte mig utan ett ord oc håller om mig.

-

Flera minuter går innan han sätter sig upp och visar sin arm.
"Jag har inte skurit mig på 4 dagar" Säger han och jag ser hur det drar lite i mungiporna på honom.

-

Här fick ni erat efterlängtade kapitel! Ska skriva längre nästa gång i hope 😅

Secret In Love| FoggeOnde histórias criam vida. Descubra agora