Konsten att älska

Kapitel 17

Fest. Fest. Fest. Hjälp. Jag har aldrig varit på en fest förut i mitt liv. Jag menar jag har varit på barnkalas när jag var liten, och jag har har varit på släktkalas och fester hos mina föräldrars kompisar när de har fyllt år, jag har till och med varit på två bröllop, men jag har aldrig varit på en fest. En riktig fest med alkohol och tonåringar och röda plastmuggar och hög musik. Anledningen är inte för att jag inte ha velat, anledningen är att jag alltid har varit i bakgrunden, osynlig för omgivningen och därmed inbjudningar. Det är inget jag kan säga ha besvärat mig speciellt mycket, och ärligt talat tror jag att om jag någon gång hade fått en inbjudan så skulle jag ha tackat nej. Ännu en gång inte för att jag inte skulle ha velat, utan för att konsekvenserna av att tacka ja skulle bli för jobbiga. Mina föräldrar hade aldrig tillåtit det, så varför ens fråga? Vad skulle jag ens göra där? Förmodligen stå i ett hörn och kolla på.

Det som har förändrats nu är först och främst att jag har blivit bjuden. Inte officiellt av någon av personerna som håller i festen, men av Kale, som i sin tur har en officiell inbjudan. Jag bryr mig inte heller längre om vare sig min mamma låter mig gå eller inte. Tekniskt sett har jag fortfarande utegångsförbud, vilket kan bli ett problem när det kommer till hur jag ens ska lyckas ta mig ut från huset, men det problemet ignorerar jag för tillfället. Den största anledningen till att jag ser fram emot festen är för att jag kommer att vara där med Kale, och jag vet att han inte kommer att låta mig stå i ett hörn och kolla på, snarare kommer jag stå vid hans sida tyst medan han umgås med sina populära vänner från skolan, de som fixade en inbjudan till honom, men enligt mig är det fortfarande bättre än att stå i ett hörn.

Vad har jag egentligen att vara nervös över? Det är bara en fest. Folk går på fest hela tiden. Det är bara en helt vanlig fest full av människor från skolan, och från andra skolor i närheten. Full av människor som har något värt att kallas status i det hormonstyrda klassamhälle som pågår bakom de väggar som kallas high school. En helt vanlig fest med folk som jag inte har det minsta gemensamt med och inte ens känner en tiondel av dem. Hur farligt kan det vara? Åhgud vad ska jag ha på mig?

Blint stirrar jag in i min garderob. Det finns inte ens chans att jag hinner gå och köpa något nytt. Kale hämtar mig om två timmar, och jag har inte ens duschat än. Varför kollade jag inte upp detta tidigare? Hur kan jag inte ha vetat att jag inte äger någon klänning som passar in på en fest? Jag har haft dagar på mig att kolla upp att jag har något att ha på mig, och ändå står jag här nu, två timmar innan det är dags och äger inte en enda klänning. Okej, jag har några få klänningar, men alla är barnsliga och mer gjorda för att vara bekväma en varm sommardag än för att gå på fest i. Jag kanske aldrig har varit på en fest innan, men jag vet att min blommiga, löst åtsittande klänning med flera lager av volang inte passar in på en sån här fest. Jag har sett filmer, jag har sett bilder från fester tjejer i min skola har gått på, och där är det tajta, korta klänningar som gäller. Om min plan om att smälta in ska fungera så är det en sådan klänning jag behöver.

Frustrerat drar jag en hand genom håret och låter blicken svepa över rummet, som om jag hoppas på att en klänning på något magiskt sätt ska ha dykt upp, när jag får en idé. Det är ingen bra idé och chansen att den kommer att fungera är inte speciellt stor, men jag måste ge det en chans. Jag kollar ut genom fönstret och mycket riktigt lyser det på övervåningen i huset bredvid vårt. Tyst smyger jag ut från mitt rum och nerför trapporna. Till min lättnad hör jag att tvn är på i vardagsrummet, vilket betyder att mamma är distraherad av den. Jag lyckas få på mig ett par skor och öppnar sedan försiktigt dörren och går ut. Väl ute springer jag snabbt över till vår grannes tomt och knackar på dörren. Jag har inte lång tid på mig och om mamma märker att jag har smugit ut så finns det inte en chans att jag kommer att lyckas igen senare ikväll.