Konsten att älska

Kapitel 9

När jag går genom den tomma korridoren mot mitt skåp så känns det som om jag nyss har sprungit ett maraton. Tydligen så tar det på krafterna att disskutera med en lärare om vidare man har haft sex eller inte. Jag kollar mot klockan som visar att jag inte ens var där inne i tio minuter, och ändå så är korridoren helt tom. Jag antar att det är för att vi är lediga resten av veckan och att det är därför alla stressar hem.

Jag låser upp mitt skåp och börjar lägga ner böcker i min ryggsäck. Jag är tacksam över dessa lediga dagar då jag har en hel del skolarbete att ta igen från mina två dagar borta. Jag tar på mig min svarta skinnjacka som inte är i närheten av tillräckligt varm för denna årstid när jag hör klackar eka i korridoren. Jag reagerar knappt på det utan kämpar med dragkedjan på min jacka, som verkar hata mig och därför bestämt sig för att fastna. Det är förmodligen bara någon lärare på sin väg från klassrummet till lärarrummet. Och myket riktigt dör ljudet ut precis när jag drar till i dragkedjan och den äntligen släpper så att jag kan dra upp den. Jag stänger skåpet och slänger väskan över ena axeln innan jag vänder mig om för att gå ut, Så fort jag tar ett steg så omringas jag av ljudet av klackar. Innan jag hinner reagera så dras jag iväg och någon håller en hand på mitt huvud som tvingar mig att kolla ner i marken.

Jag behöver inte se deras ansikten för att veta vilka det är. Kayla, Annie och Maya. Jag hör det på hur dom går. Deras steg är ett ljud som jag numera är livrädd för. Dom leder in mig i ett tomt klassrum och stänger sedan dörren innan personen tar bort handen från mitt huvud och jag kan kolla upp.

"Jag vet inte vem du tror att du är men du har ingen rätt att gå ut med Kale!" fräser Kayla åt mig. Imonbords så himlar jag med ögonen åt henne. Bara för att hon råkar vara skolans populäraste tjej så betyder inte det att hon kan bestämma vad jag har rätt att göra och inte göra. Jag vet inte om det har med mitt, för dagen, lättirriterande humör att göra men för första gången så bestämmer jag mig för att faktiskt försöka kämpa emot henne.

"Men jag är tillåten att ha sex med honom? Eller vad var det du försökte säga tidigare?" jag höjer på ena ögonbrynet och riktar frågan mot Kayla. Först ser hon förvånad ut över att jag svarade emot henne men sedan tar ilskan över.
"Nej, jag sa så för att Mrs Graham ska prata med Kale och han ska tro att du har ljugit om att ni har haft sex." säger hon och Maya fnittrar till.
"Du är så patetisk Riley. Tror att du ens har en chans på en kille som Kale... att du har en chans på en kille iöverhuvudtaget..."

"Maya har så rätt! Jag menar, bara kolla på dig!" Annie tar upp där Maya avslutade. Sedan passerar några få minuter, som känns som en halv evighet, där dom i tur och ordning turas om att kommentera alla dåliga saker med mitt utseende. Jag försöker att inte lyssna på förolämpningarna som kommer ut från deras små munnar men det är svårt. Allt det de säger är sant, och inget jag kan göra åt. Tårar tränger upp i ögonen igen och jag har helt tappat det självförtorende som sekunder innan fick mig att våga säga emot. Nu är jag helt maktlös och dömd till att lyssna på dem tills de har sagt det de vill få sagt. Kayla ställer sig precis framför mig och tar tag i min fläta, drar i den så att mitt huvud böjs bakåt och jag tvingas kolla upp på henne. Det gör ont.

"Nu lyssnar du här en gång för alla din patetiska lilla skit!" börjar hon och spänner blicken i mig. Jag kan inte göra annat än att kolla tillbaka på henne. "Du lämnar Kale Rivers ifred! Annars kommer vi se till att du ångrar det, på riktigt den här gången! Han är min och vi vet båda att jag har så mycket större chans än dig! Ingen vill ha en mördare, och speciellt inte en ful sådan!" greppet om min fläta hårdnar och jag kämpar emot tårarna som försöker tränga sig upp i mina ögon. "Att döda sin pappa för att få uppmärksamhet är så fult, men det verkar fungera och du kan lita på att jag kommer göra allt för att stoppa det!" hon släper taget om mig och puttar hårt in mig i en bänk. Hennes ord ekar i mitt huvud. Tror hon att jag dödade min pappa för att få uppmärksamhet?
Osäkert tar jag ett steg framåt. Jag vill bara ut härifrån. Bort från världen.