Konsten att älska

Kapitel 12

"Middagen är klar!" ropar Kale från det stora rummet. Jag drar snabbt på mig en tjocktröja innan jag går ut från det som för några dagar kommer att vara mitt rum. Väl ute i det stora rummet så finner jag Kale i en av sofforna. Brasan framför är tänd och på bordet står en öppen pizzakartong som innehåller en stor pizza. Två vinglas står också där, men vad jag ser så innehåller de vatten och inte vin. Jag kan inte låta bli att fnittra lite åt synen.

"Romantiskt", säger jag och himlar lite med ögonen innan jag sätter mig ner bredvid Kale.
"Jag vet, jag är bra", säger han som svar.
"Jag var ironisk, men okej."
"Tyst och ät."
Utan att fundera mer på det så tar jag en bit pizza och börjar äta. Kale gör likadant.
"Berätta nu", säger han och jag kollar förvirrat upp på honom.
"Berätta vad...?"
Kale kryper upp i soffan och tar ett bett på sin pizza.

"Först och främst varför mrs Graham ringde mig igår och började babbla om att skolan inte accepterar sexuella handlingar inom området och att hon hoppas att det bara var en engångshändelse."
Jag stelnar till. Mitt i allt så har jag lyckats glömma bort den där lilla incidenten.
"Jag förvarande dig faktiskt!"
"Du bad mig att spela med om det hände... Jag trodde att det bara var ett skämt."
"Du spelade med va?" frågar jag panikslaget. Om han inte gjorde det så kan vi ha problem. Mrs Graham kan få för sig att någon av oss döljer något, och det kan sluta med att hon ringer min mamma. Vilken skulle vara lika med världens undergång. Alltså inte bra.
"Ja... Men nu vill jag gärna ha en förklaring till varför hon skulle få för sig något sådant."
Jag tar ett djupt andetag.
"Kayla startade ett rykte om att hon hade sett oss gå in på toaletten. Mrs Graham vägrade att sluta tjata på mig om det så tillslut gav jag upp och sa att det var sant och att det aldrig kommer att hända igen."
"Den lilla bitchen..." mumlar Kale för sig själv. Jag kollar smått förvirrat på honom.
"Mrs Graham?"
"Nej, Kayla. Hon har ingen rätt att starta sådana rykten."

Jag kollar på honom när jag inser en sak. Jag har inte sett det på det sättet innan. Ett rykte som detta är inte bra för honom. Det kan förstöra hans rykte. Det kan inte vara bra för en så pass populär kille att få ett sådant rykte efter sig. Att han ha haft sex med mig. En mördare. En ful tjej som inte är någon.
"Förlåt."
"Förlåt för vad?"
"För att jag har förstört ditt rykte."
"För det första så har du inte förstört någonting. Och för det andra, vilket rykte?"
Jag rycker på axlarna men svarar inte. Vi äter i tystnad en stund innan Kale tar ett djupt andetag.

"Varför säger du att du ha dödat din pappa?"
Jag fryser till is och mitt hjärta börjar slå tusen gånger snabbare. Det var inte den frågan jag hade väntat mig. Jag kollar upp på Kale som nervöst biter sig i läppen. En plötsligt kärlek för honom väller över mig. Det är en underbar känsla på samma sätt som det är en känsla som skrämmer mig mer än något annat. Jag får inte bli förälskad i denna kille. Han förtjänar så mycket bättre och jag förtjänar inget. Men han kollar på mig med sina blåa ögon och jag inser att jag måste berätta. Det är lika bra att han får veta, innan saker och ting går för långt. Han kanske skickar hem mig och sedan är denna sagan slut. Jag kan gå tillbaka till mitt ensamma liv och fortsätta att varje dag leva med vetskapen om att jag har dödat min pappa.

"För att det är sant."
Kale skakar på huvudet.
"Jag har svårt att tro det."
Jag tar ett djupt andetag innan jag börjar berätta hela historien. Om hur jag och pappa bråkade. Om hur jag stormade ut från huset och om hur jag hittade honom död när jag kom tillbaka. När jag har berättat klart så uppstår en tystnad. Jag bara väntar på att Kale ska harkla sig och hitta på en ursäkt för att vi måste åka hem tidigare.

"Och var i det hela kommer du in i anledningen till din pappas död? Du sa att det var en hjärtattack?" Det är inte orden jag förväntade mig skulle komma ut från Kales mun.
"Om jag inte hade stormat ut efter vårt bråk så hade jag varit hemma när det hände! Jag hade kunnat rädda honom!"
"Riley, jag vill att du svarar ärligt nu. Vet du hur man utför hjärt- och lungräddning?"
"Ja... Nej... Jag vet lite om det" svarar jag skamset. Alla borde veta hur man utför något så viktigt.
"Även om du hade vetat så hade du aldrig klarat av att utföra det på en vuxen man under den långa tid det tar för ambulansen att nå fram till ditt hus", säger han lugnt och jag ger ifrån mig ett frustrerat ljud.
"Jag kunde ha försökt! Jag hade kunnat försöka skaffa hjälp från en granne!" Jag vet att det är en lögn. Inga av våra grannar var hemma den kvällen. Närmsta människa var två hus bort, och det skulle ha tagit minst fem minuter innan jag hade sprungit dit och fått med mig någon till vårt hus. Vid det laget hade min pappa redan varit död.

Kale flyttar närmare mig och tar mitt huvud mellan sina händer.
"Riley lyssna nu. Det finns inget du kunde ha gjort, även om du var hemma. Du har inte gjort något fel alls, och framförallt så har du inte dödat din pappa!"
Orden som jag har hört så många gånger. Av läkare och psykologer. Av grannar och vänner till familjen. Det finns inget du kunde ha gjort. Jag har vägrat att lyssna på de orden. Jag har alltid tyckt att de bara sägs i ett försök att få mig att må bättre. Men när Kale säger dem så går de raka vägen in i mitt huvud och jag inser att han har rätt. Det är inte mitt fel att min pappa är död. Det kommer förmodligen att ta väldigt lång tid för mig att acceptera det då jag så länge har tagit på mig skulden för hans död. Det är inget man vänder på över en natt, men Kale har definitivt fått mig att inse att jag har haft fel. Jag kommer för alltid att ha skuldkänslor för att jag inte var där med honom de sista sekunderna i hans liv, men det är faktiskt inte mitt fel att han är död.

Jag kollar upp och möter Kales blick.
"Jag har inte dödat min pappa...?", säger jag mer som en fråga än ett påstående.
"Nej det har du inte, du är ingen mördare."
"Och du visste det hela tiden?"
Han nickar innan han böjer sig framåt. Han blundar. Jag blundar. Och plötsligt pressas hans läppar mot mina i en kyss. Jag besvarar den samtidigt som jag känner hur tårar börjar rinna ner för mina kinder. Kales läppar lämnar mina alldeles för snart.

"Varför gråter du?"
"Jag vet inte."
"Jag vet. Du har ätit för lite pizza", säger han och jag fnittrar till lite. Han torkar bort tårarna från mina kinder med sin tumme och jag studerar hans koncentrerade ansikte. Han är vacker. Riktigt vacker. Plötsligt möter hans blick min och mina kinder hettar till. Han kom just på mig med att stirra på honom. Han sträcker sig efter en pizzabit och trycker den i min hand.
"Ät nu. Annars får du inte välja film."
"Vad får dig att tro att jag vill välja film?"
Han rycker på axlarna och dricker lite vatten ur sitt vinglas. Jag följer omedvetet varje rörelse han gör.

Två filmer och några timmar senare så ligger jag i en främmande säng. Det är inte sängen som det från början var tänkt att jag skulle sova i. Det är Kales säng, och Kale ligger bakom mig med sina starka armar lindade runt mig. Han sover. Själv så ligger jag bara här och lyssnar på hans andetag och stirrar rakt fram i mörkret. Jag har inte dödat min pappa. Kale kysste mig, mer än en gång. Vi missade slutet av den andra filmen då Kale låg över mig på soffan och var mer intresserad av mina läppar än vad han var av filmen, och ska jag vara ärlig så brydde jag mig inte heller speciellt mycket om slutet på filmen i det ögonblicket. Kale Rivers kysste mig! Och nu ligger jag i hans säng. För första gången så är jag tacksam för att mormor köpte de där nattlinnena till mig. Det hade varit lagom fint om jag hade sovit med Kale i en av min pappas tröjor. Kale har en t-shirt på sig, men hans bara armar rör vid mina och det var under en bra stund det enda jag kunde fokusera på.

Jag blundar och fortsätter att lyssna på hans andetag, försöker synka min egen andning med hans, men han andas mycket långsammare än jag. Efter ett tag lugnas mina tankar och jag försvinner långsamt in i drömmarnas värld.

****
A/N: urgh, kort kapitel (tror jag? Skrev på mobilen så kunde inte se antal ord) hoppas ni gillade det och kommentera gärna vad ni tycker !

Tack för nästan 7K läsningar!

Instagram: wattpad_emiii