Starten av något..

Hero as villain

Hej! jag kommer börja att skriva en eller två meningar från kapitlet innan, det gör jag i fall om man glömmer bort vad som hänt. Okej jag är kanske inte är den bästa på att förklara saker men här kommer det
-------------------------------------------------------------------------------------------

Och där kom en stor varg ut ur skogen och efter den kom det flera vargar komma ut ur skogen och det såg inte ut som om dom ville vara med på festen......

" Lovely's pers "

När jag såg vargarna komma ut ur skogen så blev jag som förstenad. Jag stog där bara som ett fån och bara stirrade, för det var någonting med den största vargen längst fram som väckte mitt intresse. Jag hörde någon ropa på mig och barn som skrek men jag kunde inte förstå någonting. Jag såg Sky kommande springande mot mig med barnen våra i sin famn. Dom skrek men jag hörde dom inte, Sky viftade med armarna framför mig men jag var som så stort sätt blind. Jag såg dom andra vargarna komma springande i mot oss men den största stannade kvar och bara stirrade på mig som jag stirrade på den. Jag såg alla strida bredvid mig men det kändes som om allting gick i slowmotion, jag kunde inte ens röra en fena. Jag märkte att Sky var borta men ändå inte, det kändes som om någonting inuti mig drog mig i mot den stora vargen men också att jag skulle springa för livet. Så jag gjorde det ända jag visste att jag kunde göra,jag skrek som om jag aldrig hade skrikit förut. Allting stannade upp och precis då så sprang den stora vargen i mot mig i full fart och äntligen så kunde jag röra på mig. Det kändes som om någonting tog över min kropp så jag såg egentligen bara svart över allt. Men jag kände vibrationerna i marken och på något konstigt vis så visste jag exakt vart allting var. Jag kände när den stora vargen kom i mot och när den hoppade för att bita av mig naken men det kändes också som om den ville skydda mig från någonting, men i sista sekund så flyttade jag på mig. Jag kunde äntligen öppna ögonen men när jag gjorde det så såg jag inga vargar ingenting bara vitt så långt som ögat når. Men jag hörde en kvist knäckas bakom mig så vände jag mig om. Och där var den mäktigaste skog jag någonsin sett. Och precis där stog den största vargen jag någonsin sett, den var så gott som ett spöke, men hade typ som en dimma till kropp och ögonen var som stora månar. Och då förstod jag att det var mån vargen. Jag bugade mig men den bara puffade på mig som om den bad mig att ställa mig upp. Den ylade upp i himlen och där kom det upp som en spegel. Där såg jag min dotter Akleja ligga skrikande i nån annans famn. Hela jag skriker som om det var jordens under gång. Mån vargen morrade mot mig och jag slutade direkt men jag fortsatte att skaka och nu såg jag allting i rött. Jag såg allting i rött men jag började att se en människoform. Efter en liten stund såg jag en kvinna framför mig, en kvinna med snö vitt hår, ögon som det mörkaste havet, en ljus ljus hy med en grön lång pösig klängig. Jag förstod att det var vargens människoform. Jag tittade ner i backen för att visa respekt men återigen så ville hon inte det. Jag kollade upp på henne igen, men då var det hon som hade nacken böjd. Jag kollade konstigt på henne och efter en liten stund så kollade hon upp på mig igen. Hon började att gå bort i från mig och in i det röda som omgav oss. Jag ville först inte följa efter henne men mina ben började att röra sig efter henne med nyfikenhet. Jag började att röra mig fortare och fortare, men hjärna sa att jag borde vända om men min vilje styrka och nyfikenhet bara pushade på. Tillslut var jag i kapp henne, hon kollade djupt in i mina ögon och ett bildspel började att spelas upp i mitt huvud. Jag såg en liten flicka och en liten pojke sitta på en varsin stol och bara stirrade ut i tomma intet.Och när jag vände mig om såg jag havet öppna upp sig, jag började att höra röster. Dom viskade saker till mig som jag inte förstod. Det första som viskade till mig sa Te den andra sa Bilang den tredje sa Gitt, fjärde Siblings, femte Ka, sjätte Bir, sjunde Görev , åttonde Olarak, nionde Irade, tionde Verandering ,elfte Historien.(du som fött syskonen kommer att få en uppgift som förendrar historiens gång) När det sista ordet var sagt så kom jag tillbaka till "verkligheten" så kollade vargen på mig som om den ville få reda på vad som hade hänt, när jag hade sagt allting som viskningarna sa kollade hon på mig med uppspärrade ögon och när hon tänkte säga någonting så började allting att skaka. En bild kom upp ur tomma intet och jag såg mig själv ligga på marken med en stor varg ovan på mig. Då kom jag på allting som hade hänt och då kände jag igen den stora vargen, men det var inte det som fångade mitt intresse. Det var mina egna ögon som lysta en mörk nyans av rött, jag försökte att komma på hur dom kunde vara det. Det var i alla fall inte min inre varg för då blir dom svarta. Kvinnan sträckte fram en rulle till mig som jag tog emot, men hon gav mig också en menande blick. Hon blundade och jag fick en otrolig smärta i kroppen, men bara undre en millisekund för att sen kunde jag öppna mina ögon och såg den stora vargen. Jag kollade runt mig och såg att alla var samlade runt oss, jag kollade upp igen. Jag mötte den stora vargens ögon och fick som ett utbrott av ilska. Jag röt så mörkt och kraftfullt så att marken runt oss började skaka runt oss. Helt utan medvetande om vad jag gör så går han av mig med svansen mellan benen. Jag ställde mig upp och hade sån kraft i kroppen så att alla omkring mig bugade, även dom från "dom utvisade". Jag kollade runt och såg på allt som om jag var örnen som aldrig skulle landa. Jag letade efter ett speciellt ansikte men som jag aldrig hittade, jag började få lite panik men efter en liten stund så kom han springandes mot mig. Min älskade, min trofaste, min andning, mitt hjärtslag, mitt allt. När jag kollade in i hans ögon såg jag sorgsenhet men ändå en enorm lycka, när han bara var ungefär 1 meter ifrån mig så hoppade jag upp i hans famn och gav honom en djup och intensiv kyss. Jag har aldrig velat ha han så mycket som som jag vill just nu, jag vill ha honom så mycket att det bara gör ont i kroppen. När jag tillslut hoppade ner från hans famn så kollade jag runt om mig igen, alla bugade fortfarande men något var annorlunda. Den stora vargen hade försvunnit men nu stog det en ung man framför mig, jag kollade misstänkt samt på honom och tyckte att jag kände igen honom. Det blonda håret och kroppsbyggnaden var så lik. Sen när Sky kom upp bredvid min sida så började det klarna upp i mitt huvud..........

- Broder, precis när han sa det så kollade han upp igen. Jag mötte dom djupa ögonen, men det ända jag såg var ilska och hämnd.

- Så du kommer i håg mig lillebror?, sa han mer som en fråga. Jag var ganska förvirrad och när jag kollade mot Sky så såg jag att hans ögon var helt bäck svarta. Jag har aldrig sätt nåt liknande förut, jag tog hans hand och drog min hand över hans spända käke men inget fungerade. Jag började att bli väldig tveksam på allting. Jag kollade runt om mig för att få hjälp någon stans men alla var som förstenade i sin bugande position. Den ändå som hade huvudet uppe var den här mannen.

- Varför har du inte sagt att din mate är just den vargen?, sa den här manen utan att ge mig en ända blick men jag såg hans lömska leende gömma sig bakom hans äckligt mörka ögon.

- Det har du inget att göra med, sa Sky men det var ändå inte hans röst.

- Vad är det han pratar om?, frågar jag lika förvirrad som innan och om det ändå går lite till.

- Ha, så du har inte berätta något för henne?, när han sa det så kollade han ner i marken som om han skämdes. Mannen suckade och vände äntligen på hans huvud så man kunde se hela hans ansikte.

- Jo det är så att min och min brors gamla flock hade en sägen att en varg med stora krafter kommer att hjälpa dom utvisade att bli dom mäktigaste någonsin och det gäller även Johan, sa han med en road min.

- Och jo en sak till, dom som kommer att störta dig är din älskade mat och dina små underbara barn.Och när han sa det sista så föll jag ner på maken, även om jag visste att det kunde mer stor sannolikhet inte vara jag. Men jag kunde bara inte hjälpa det, jag kände mig ensam och kall som om ingen brydde sig om jag var levande eller död..........

------------------------------------------------------

----------------------------------------------------------------

I'am back, mohahahahahaha!!!!!!

Ni trodde väll inte att jag hade lämnat er, hahahah ni får mig att skratta om ni trodde det.

Jo jag vet att det var länge sedan jag skrev men det har varit så mycket i mitt liv med lexor och sånt så jag har inte helt orkat.

Men nu ni, så kommer det bli fart på grejorna, men eftersom att jag bara har en dator hemma hos min pappa och inte hos min mamma (skilda föräldrar) så kommer det nog bara komma ett kapitel varannan helg om det inte är så att jag orkar att skriva på mobilen hemma hos min mamma. Men ha inte förhoppningar på det.

Jag hoppas bara att ni inte har tappat intresset på min bok, och jag är ledsen om det här kapitlet har varit förvirrande eller mycket grammatik/stav fel.

Men det kommer bli förbättringar på det här nu, återigen hoppas att ni inte har tröttnat på min bok eller tröttnat på att vänta.

Och tänk på att jag är 12 snart 13 år gammal och har därför ganska enkelt att tappa intresse för saker, men jag kommer dock inte lägga ner denna bok.

puss på er <3