Lost love // foscar

0.5

FELIX POV

Hans jämna andetag hördes i det tomma rummet och hans huvud hade lätt placerar sig på min bröstkorg. Min hand var ner virad i hans fluffiga hår och jag njöt av varenda sekund. Jag visste att dessa tillfällen inte skulle komma lika ofta längre eftersom att han inte kommer ihåg vårt förflutna. Men jag hade lovat mig själv att inte ge upp, jag kan inte ge upp på min Oscar.
"Felix?" Hans hesa röst avbryt mina tankar och jag log brett mot honom, jag hade inte hört hans underbara röst på några timmar då vi bara har legat tysta. Hand huvud lämnade min bröstkorg när han skulle sätta sig upp och jag rös till.
"Jag har tänkt på vad du sa." Sa han efter ännu en tystlåten stund och jag kollade in i hans ögon som reflekterade mig. "2011. Det är fyra år - fyra år som du och jag hade ett förhållande. Hur kan jag glömma det? Hur kan alla våra minnen som du påstår att vi hade, försvinna i en hjärnskakning?"

Han reste sig upp och började gå oroligt på golvet som var fullt med slängda kläder. "Det finns ingen logik i det hela. D-det går inte - jag har ett par luckor i mitt minne sen den kvällen och-och..." Hans solkyssta hand strök igenom hans hår gång på gång och han andades tyngre och tyngre. Jag skymtade en panikångest från Oscars sida och bad honom att lugna sig men det funkade inget vidare. Istället gick jag upp och ställde mig mitt emot honom. Hans skakande armar greppade jag tag om och hans gröna ögon glittrade så fint i min blick.

"Oscar. Vi kommer lösa det här på ett sett eller ett annat, det kommer ordna sig. Tillsammans ska vi lösa allt - du kommer få tillbaka ditt minne."
Jag såg att en lättnad la sig över hans bredda axlar och han drog in mig i en mysig kram. Mina armar som en gång hade hängt sida vid sida om min kropp omfattade jag Oscar med som ett svar på hans kram och jag vilade mitt huvud på hans axel.
"Jag är hungrig" Lyckades Oscar mumla fram och jag skrattade till i samma stund som jag släppte hans trygga kram. Det va typiskt att han skulle säga något sånt i just den stunden. Men utan några som helst klagomål instämde jag och vi bestämde oss för att gå ner till köket.
Med lätta steg gick vi mot flr trappan och in i köket där Oscar skymtade en nutella burk som han direkt sprang fram till. "PAX FÖR NUTELLAN" skrek han fram medan han höll på att tappa den av det hastiga greppet. Jag flinade lite retsamt åt honom och snart brast jag ut i skratt då han insåg att burken var tom. "DEN ÄR JU TOM." Skrek han förvånat och jag skrattade ännu högre medan jag försökte förklara att jag inte är det ända barnet i min familj dom gillar nutella.

Han la sakta ner burken och viskade tyst "Det är orättvist" när han kom fram till mig. Med en reflex skakade jag på huvudet åt Oscars fjantiga beteende och tog istället fram ost och smör som 'vi' snart skulle sätta på våra rostade mackor.

"Det skulle vara godare med nutella..." Klagade Oscar.
"Kan du inte släppa den där förbaskade nutellan??!" Svarade jag honom irriterat.
"Det är bara så sorgligt när nutella tar slut..." Fortsatte han och en suck lämnade min mun. Ibland kunde Oscar verkligen bete sig som en femåring och i dem situationerna får man ångest.

\\ Oscars perspektiv //

När jag väl skulle börja äta min rostade macka insåg jag att Felix enbart hade dukat fram en talrik och den var placerad vid min sittplats. "Varför ska inte du äta?" Frågade jag honom tveksamt och han svarade med ett enkelt glatt "Jag gillar inte frukost". Jag kollade fundersamt på Felix och insåg snabbt att det var något som inte stämde.

* throwback *
"Felix du måste äta något. Snälla. Jag har spenderat två hela dagar med dig och allt du har ätit är ett halvt äpple. Felix snälla." Min röst var nära på att spricka och jag räckte fram honom en macka. Att inte se honom äta krossade mig. Jag visste att han inte var nöjd med sig själv men han kunde inte svälta ihjäl sig. Det tillät jag inte.

"Jag behöver inte mer fett på min kropp, jag klarar mig." "Felix det är rättare sagt motsatsen. Man kan se dina revben så smal som du är... Bara en tugga jag ber dig."
Motvilligt tog han sig an mackan som låg på bordet och repeterade "En tugga".
Ett leende spred sig över mitt ansikte när mackan rörde vid hans läppar och han tog en tugga. "Ser du. Det var inte så farligt, orkar du en till?" Frågade jag honom medlidande men han skakade på huvudet.
Jag kollade in i hans vackra ögon och såg på honom att han ville dö av hunger men motståndet var större.
"Snälla?" Repeterade jag och Felix skulle precis ta sin andra tugga då han rusade ifrån bordet och intill toaletten. Jag reagerade väldigt snabbt på hans hastiga rörelser och sprang efter honom där jag hittade honom sittandes på golvet med huvudet i toalettringen. Jag tog tag om hans hår och puttade det bort från hans felfria panna. Hans ögon hade hunnit blivit röda av alla kväljningar och tårar av smärtan och han slutade inte spy. Mina tankar cirkulerade hejvilt i mitt huvud och jag satte mig medlidande vid hans sida. Min lilla Felix.

*slut på throwback*

"Felix?" Han lyfte sin blick från telefonen som lyste upp hans ansikte så fint och jag kollade oroat på honom. "Du måste äta. Du har inget som helst fett kvar på din kropp och jag är orolig. Du är underviktig och har varit det så länge så att det börjar bli farligt." Han sänkte sin mobil med hjälp av armarna som en gång vilade på bordet och kollade förvirrat samt ledsamt på mig.
"Jag klarar mig Oscar - det har jag alltid gjort." Hans röst hade bytt till en mer seriös ton och jag kollade oroat på honom. "Snälla bara en ma-..." Mer hann jag inte säga då Felix avbröt mig. "Du sa att jag hade varit det länge, hur visste du det...?" Frågade han mig undrandes och jag gav frågan lite tid innan jag lät den besvaras.

"Jag minns det."

----------------------------------------------
Hellow! Så klockan är ungefär midnatt nu och jag ska upp klockan 05:00 så ja, detta var kanske inte var så smart...

Nej, men det jag vill säga var att
- hädan efter så vet jag inte riktigt hur uppdateringen på denna 'berättelsen/boken' kommer bli eftersom att mycket händer just nu och jag hinner inte riktigt med. Så vi får väll hoppas på det bästa :)
Ha det så bra!