Lost love // foscar

0.6

"Vad menar du med 'minns det'?" Frågade han mig häpet och jag skakade på huvudet. "Jag vet inte, j-jag fick en tillbaka blick." Mumlade jag osäkert fram.

Mobilen som Felix hade placerat på bordet slocknade till och min blick fastnade på den. Men snart så väcktes jag ur liv när Felix reste på sig för att plocka undan min halvt färdig ätna frukost.
Jag ställde mig upp och knuffade back stolen med hjälp av mina ben innan jag gick fram till Felix.
Jag stannade till framför honom och betraktade hans smidiga rörelser som han gjorde för att plocka undan allt. Hans hår sveptes med motvinden då han plockade in allt i diskmaskinen snabbt.
Jag såg att han hade blivit lite förvirrad då jag hade berättat om min lilla tillbaka blick och jag suckade med blicken på honom. "Felix?" Försökte jag för att få hans uppmärksamhet och han stannade upp för att lyssna på vad jag hade att säga.

Hans gröna ögon inspekterade mitt ansikte och jag strök min hand igenom hans livlösa hår. Innan jag visste ordet av det hade jag lutat mig fram till Felix och våra läppar hade möts. Min ena hand virade in sig i Felix nackhår och han var inte sen med att besvara kyssen.

Med en förhastad rörelse drog jag ifrån kyssen när jag väl förstod vad jag höll på med och jag backade några steg.
"D-det var inte meningen..." Sa jag osäker och kollade ner på mina fötter i dem icke matchande strumporna. Jag drog min hand igenom mitt fluffiga hår och stammade fram "Jag borde nog gå." Efter det rusade iväg mot ytterdörren där jag snabbt gick ut och vägrade att kolla tillbaka innan Felix hus var utom synhåll.

Mina frusna fingrar strök jag över läpparna som inte för så länge sedan hade mött Felix.
Mitt hjärta slog hårt i bröstet och jag visste inte vad som hade flugit i mig. Jag hade ingen aning varför jag hade kysst Felix, min bästa vän.

Mina steg slog hårt i asfalten när jag tog upp mobilen och jag kopplade in de vita hörlurarna för att sätta på lite lugnande musik.
Jag scrollade igenom spellistan som inte verkade ha ett slut och det slutade med att Ed Sheerans röst ekade i mina öron.

\\ Felix perspektiv //

Jag stod på samma ställe som när Oscar lämnade mig, jag hade inte ens sprungit efter honom. Häpnaden över att han precis hade kysst mig var för stor och jag visste inte vad jag skulle göra. En förvånad känsla uppkom i mig och jag vred på mig. Jag visste inte om det var en bra förvåning eller inte men det faktum att Oscars läppar hade pressats mot mina toppade allt.

Jag la ifrån mig tallriken som Oscar hade ätit från och tog tag om min mobil som precis hade vibrerat till. Mobilen lyste upp och den visade ett meddelande ifrån Ogge. Han hade skrivit i gruppchatten.

Ogge: 12:09
Skulle ni grabbar vilja komma över och käka pizza med lite FIFA?

Omar: 12:09
On my way bruh.

Omars svar kom direkt efteråt, MEB det förvånar mig inte ett dugg. - Där det fanns mat, fanns Omar.
Jag harklade till när jag plötsligt såg att Oscar hade svarat att han skulle komma. Om alla tre skulle träffas kunde jag inte backa ut och jag skrev motvilligt in ett svar.

Felix: 12:11
Låter skönt, count me in.

Ogge: 12:12
Sweet!

Jag bestämde mig för att lämna allt orört och jag steg in i badrummet där jag möttes av min egna reflektion.
Jag kollade misstyckt i min spegelbild och betraktade mig själv innan jag började pilla med håret. Jag försökte få det på plats men det funkade inget vidare. Liknande ett odjur gick jag då hemifrån och började gå förbi de få kvarter som behövdes för att nå Ogges hus.

När jag väl nådde Ogges ytterdörr hörde jag ett par skrikande röster med massa skratt emellan åt och jag plingade på. Dörrklockan ekade i mina öron ända till spralliga Omar kom och öppnade dörren.
"Long time no seen, bruh" Skrattade han och välkomnade mig i en bro hug.

Snart gick vi in till vardagsrummet där jag hittade Oscar liggandes på golvet med Ogge kittlandes över honom.
"Slu-ta" stammade Oscar fram medan Ogge fortsatte och Omar rusade fram för att hjälpa Ogge. Normalt sätt skulle jag nog ha gjort samma drag som Omar men just nu kändes det inte något vidare rätt. Oscars leende lyste upp hela rummet och jag var tvungen att skratta till när jag hörde hans hesa skratt eka i rummet. Det var så vackert.
*
"TA EN CHILL PILL - LÅT MIG ÅTMINSTONE FÅ EN CHANS!" Gnällde Omar medan han spelade FIFA mot Ogge. Som svar fick han ett retsamt flin ifrån Ogge.

Sidan om satt jag och Oscar knäppt tysta utan att nämna ett ord. Då och då slängde Oscar ett par fundersamma blickar mot mig annars så var vi som två statyer.
Tillslut ställde sig Oscar upp och riktade stegen mot köket, utan tveksamheter följde jag efter honom och snart var vi själv.

"Jag tycker inte att vi borde undvika vad som hände..." Påbörjade jag konversationen och Oscar pausade hans letande efter mat.
"Jag gjorde ett misstag, jag skulle inte ha... Gjort det." Svarade han tyst.
En suck lämnade min strupe och mina axlar åkte ner. Tveksamt kollade jag på Oscar som ivrigt letade efter något att äta.
"Vi glömmer detta, okej?"
Hans rörelser stannade ännu en gång upp för några sekunden och han nickade försiktigt. Han skulle just precis öppna sin mun och säga något när Ogge och Omar kom inrusandes.
"Bros, were's the food at?" Frågade Ogge retsamt och jag log ett litet leende åt Oscar medan jag ignorerade Ogges fråga.

Innerst inne ville jag egentligen inte glömma detta. Inte alls, bara de faktum att hans läppar hade mött mina för några ynka sekunder gav mig rysningar. Han hade alltså med velat kysst mig... Eller? Jag suckade till och slog mig mentalt i huvudet. Att jag alltid skulle upptäcka den negativa sidan av saker.