Den Intagne Idioten

7

Jag vaknar med ett ryck när min mobil tjuter som om ett krig brutit ut. Felix börjar skruva på sig och grymtar högt över att ha blivit väckt.

"Men stäng av"

Fräser han och jag kastar mig över mobilen. Dock hänger inte riktigt min sömniga kropp med i svängarna och träffar lampan istället. Den faller till golvet med ett brak och Felix skriker dämpat in i kudden av frustration. Snabbt fipplar jag med mobilen och alarmet stängs av. Det får Felix att sucka nöjt innan han vänder sig om i sängen. Efter endast några sekunder snarkar han igen vilket får mig att skratta lågt. Den sömntutan.

Jag som däremot tvingas att gå upp halv fem för att ta mig till fängelset i tid för att göra frukosten stönar högt. Långsamt sätter jag mig upp och sträcker på kroppen medan en utdragen gäspning slinker ur mig. Lampan fiskar jag upp och placerar den klumpigt på nattduksbordet igen.

Med fumlande rörelser får jag på mig mina kläder från gårdagen och smyger så gott det går ur rummet. Mina nästan snubblande steg för mig mot badrummet och jag verkar gäspa ikapp med mig själv. När jag väl ser mig själv i spegeln suckar jag irriterat. Snabbt fiskar jag åt mig Felixs vax och fixar till den fruktansvärda frisyren. Sedan tar jag raskt ur örhängena och lägger dem i fickan. Det ser tomt ut men lite mer manlig ser jag nog ut så det är värt det.

Påsarna under ögonen är inte mycket att göra åt så jag drar en hand igenom håret igen och säger bestämt till mig själv att jag klarar det här.

Efter en snabb borstning av mina tänder är jag påväg mot dörren och ut ur lägenheten. Med aningen piggare steg skyndar jag nerför trapporna och ut på gatan. Den friska luften slår emot mig och jag ler svagt åt utsikten. Felixs lägenhet är ett fint höghusområde. Allt är nytt och fräscht med snyggt ordnade rabatter. Här bor bara rika människor och det syns.

Efter en längre stund är jag äntligen framme vid fängelset och ger dörren en osäker blick. Nej Omar du klarar det här, tänker jag för mig själv och rycker upp dörren. Bakom disken står kvinnan från igår och hon ler vänligt mot mig.

"Hej"

Säger hon och jag ler tillbaka. Dock stoppar hon mig med en varnande ton.

"Omar inloggningen"

Dock ler hennes ögon retsamt åt mig och jag skrattar lågt. Jag hade glömt bort att jag måste registrera när jag kommer och går pågrund av säkerhetsskäl. Så snabbt ger jag henne mitt kort och låter henne sköta resten.

"Din latmask"

Skrattar hon och räcker tillbaka kortet medan jag ler så oskyldigt jag kan.

En snabb blick på klockan så inser jag att klockan redan hunnit bli 06.00 och det blir en väldig fart på mig.

"Jag måste dra nu"

Säger jag i farten när jag nästan springer mot dörren som leder mig mot Emil.

"Omar byt om först"

Ropar kvinnan efter mig och minnet av att någon nämnde det igår kommer tillbaka. Så snabbt skyndar jag mig till rummet jag fick se igår. Där skyndar jag mig till skåpet jag tilldelats och rycker fram mina arbetskläder. Snabbt som satan låser jag in mina egna kläder och ser ner på den mörkblå skjortan jag blivit tilldelad. Byxorna fick jag ha egna så länge de var svarta.

När klockan är 06.10 stormar jag in hos Emil som förskräckt ser upp när dörren flyger upp.

"Jag är här"

Säger jag oroligt och han nickar innan han går ut ur rummet med mig i släptåg.

"Kom i tid nästa gång. Nu får vi skynda oss"