Den Intagne Idioten

5

Att städa fångarnas rum hade gått någorlunda snabbt med Emils hjälp. Det var dock fruktansvärt äckligt. Jag vill inte ens veta hur det känns att sitta i det lilla rummet med järndörren befattande flera lås. I rummet finns endast en säng, en tv och en potta. Det är det äckligaste med hela skiten. Jag får bokstavligen ta hand om deras skit.

Jag hade äcklat frågat Emil varför de inte bara gick på toaletten och han hade skrattat medan han klappade mig på axeln, som om jag vore ett litet barn. Han hade sagt att de intagna är inlåsta i rummet på schema. Jag hade bara förvirrat sett upp på honom och han började förklara det hela.

De får äta frukost kl. 07.00-08.00 sedan blir de inlåsta tills 12.00. Mellan 12.00-13.00 är de "fria" då de äter lunch till 13.00. Efter det har vissa skolstudier som de gör i läxrummet fram tills 15.00 under övervakning, de som inte har något sådant är inlåsta den tiden. Sedan är alla som har behörighet lediga och hänger i umgängesrummet där tv spel, biljardbord, styrketräning och liknande finns tillgång till. Detta sker fram till 17.00. Sedan blir de inlåsta en timme fram till middag som serveras 18.00-19.00. Efter det är det häng i det sociala rummet igen fram tills 22.00. Sedan är de inlåsta till 07.00 igen. Och så är deras vardag. Därför behövs pottan eftersom nöden ingen lag har.

Jag hade näst intill varit i chockrillstånd över hur ett fängelse fungerar. Jag trodde det skulle vara som i amerikanska filmer eller jätte slappt som alla beskriver de svenska. Men icke här inte. Bara tanken på att vara inlåst så mycket gör mig galen. Och tanken att de skulle få studera och jobba om de ville är så förvirrande. Jag hade frågat om folk inte bråkade när de umgicks i umgängesrummet. Då hade Emil suckat och sagt att det händer men då låses de inblandade in i sina rum i två dygn och mat sänds dit. De kommer alltså inte ur sina rum på två dygn som straff. Det är nog därför de håller sig till reglerna. För att inte gå miste om den lilla frihet de fått tillgång till. För utan tillstånd som du blir ifråntagen vid dåligt uppförande blir det ingen frihet.

Förvirrat sparkar jag till en sten innan jag ökar på takten så att jag nästan springer ifrån stället.

Klockan är nu 20.00 och mörkret har lagt sig. Trots att området runt fängelset nog är det minst farliga att befinna sig på om man är rädd för överfall så ser jag mig ändå om som en rädd liten hare. Det är kusligt här.

Tillslut knackar jag äntligen på ytterdörren till min bäste väns dörr. Hans mamma öppnar och ger mig en varm kram.

"Välkommen Omar. Hur många gånger har jag sagt åt dig att det bara är att komma in?"

Hon skrattar glatt och jag ler stort tillbaka. Felixs mamma är en av de bästa personerna jag vet, hon är glad och omtänksam. Det är svårt att inte tycka om henne för att vara ärlig.

"Felix är i sitt rum"

Säger hon medan jag tar av mig skorna och den tunna jackan. Jag nickar tacksamt och hälsar även på hennes man som jag skymtar i soffan. Han vinkar glatt tillbaka innan hans fokus hamnar på sin fru som sjunker ner bredvid honom. Man kan se på en mils avstånd att de älskar varandra. De ser på varandra som om de är nygifta trots att det hände långt före Felixs födelse. Jag ser upp till dem och önskar varje morgon när jag vaknar att jag ska få ett förhållande som dem.

När jag öppnar dörren till min bäste väns rum så ser jag honom vid skrivbordet. Han sitter där med ett koncentrerat uttryck innan hans läppar bryter ut i ett leende. När han vänder på huvudet för att se på klockan över dörren så faller leendet direkt. Han ser panikslaget på mig och min glada sinnesstämning sjunker genast. Han brukar alltid bli jätte glad när jag kommer.

"Nej, nej, nej Omar. Ut du sa att du skulle komma först om fem minuter"

Nästan skriker han och skjuter upp från stolen i en väldig fart. Innan jag vet ordet om så står jag utanför hans rum och stirrar på den stängda dörren. Förvirrat och besviket lunkar jag iväg till vardagsrummet.

"Nemen hej Omar"

Säger mamman i familjen och kikar nyfiket bakom mig. När hon inte får syn på Felix så rynkar hon pannan.

"Vart har du Felix?"

Ett sorgset uttryck tar över mig när jag rycker på axlarna.

"Jag vet inte han knuffade ut mig ur rummet"

Säger jag förvirrat och ser ner i golvet medan jag fortsätter min resa mot hallen. Dock stoppas jag av Felixs pappa som får ur sig en djup suck.

"Den pojken är otrolig. Omar gå inte, vänta här tills han är klar okej"

Ännu mer förvirrat ser jag mellan honom och hållet där Felixs rum finns. Besegrad av både artighet och nyfikenhet slår jag mig ner bredvid dem i soffan.

Efter en stund så hörs det hur dörren till Felixs rum öppnas med ett brak och hur han skriker tada för full hals. Vi tre i soffan ser förvirrat på varandra och mot det håll Felixs rum befinner sig, inte för att vi kan se honom.

Efter tre sekunder kommer han rusande som en galning med tre ballonger i handen. Jag och hans föräldrar ser stumt på honom när han rusar förbi ut mot hallen.

"Felix"

Ropar hans pappa högt och snart kommer Felix flygande. Dock stannar han inte utan skriker i förbifarten.

"Jag hittar inte Omar men hans skor står i hallen"

"Han är här ju"

Skriker han tillbaka och Felix tvärnitar. Ballongerna faller till marken och jag ser helt förvirrat på honom. Det verkar han inte märka utan drar bara upp mig ur soffan med ett leende.

"Kom nu du förstör ju överraskningen"

Säger han och jag kan inte låta bli att dra på mun när han släpar mig mot rummet. Han är så knäpp. Väl utanför hans rum så stannar han mig.

"Stanna här nu. Gå inte iväg."

Sedan smiter han in genom dörren och ännu en gång stirrar jag på den dumma dörren. Vad håller han på med?

Utan förvarning så rycker han upp dörren och skriker för full hals.

"Överraskning!"

Bakom honom hänger en banderoll i alla regnbågens färger i taket. Det står med stora bokstäver 'välkommen ut ur fängelset och in i friheten'. Jag börjar gapflabba över hans påhitt och skakar på huvudet. Han är ju helt väck.

"Felix vad?"

Längre hinner jag inte för han trycker de vissna ballongerna i min hand och drar in mig i rummet. Han puttar ner mig i sängen och sätter sig exalterat bredvid.

"Jag har jobbat på den i flera timmar men strunt i det nu. Jag vill veta alla detaljer"

Hans ansikte utlyser inget annat än rent intresse, glädje och uppspelhet. Jag bara skakar på huvudet med ett skratt.

"Du är galen"

"Säg något jag inte vet. Som hur det är på ett fängelse?"

------
Alltså älska Felix 😂😂