Den Intagne Idioten

9

När jag sneddar in på området jag borde kalla hem suckar jag tungt. Det är lortigt och fullt med bös. Trots att klockan är tio så möter jag en del människor jag hatar. De killar som nedlåtande slänger fulla kommentarer och de lättklädda tjejerna de släpar efter sig. Skräp finns det gott om och varenda rabatt är full av söndriga blommor. Ungdomar och vuxna kör över dem med mopeder för att undankomma polisens klumpiga bilar. Man kan säga att jag sett en del och inte förvånas av mycket.

När jag står vid porten till mitt våningshus önskar jag att det var den rena och välskötta svalen till Felixs våningshus. Dock kan denna skit håla aldrig mäta sig med det paradis Felix bor på. Precis som jag aldrig kan mäta mig med de som bor där, med honom. Det är vad de alla säger och alltid har sagt. Hur kan fina, rika och perfekta Felix vara vän med någon så smutsig, fattig och med en så dålig social bakgrund som mig. Eller som de säger här. Hur fan kan du vara vän med ett sådant jävla bögigt och snobbigt rikemansbarn? Det spelar ingen roll från vilken sida det frågas om, jag och Felix borde inte fungera ihop. Dock har de som bor här i denna skit håla fel. Felix är inte alls snobbig utan världens mest omtänksammaste. Medan de som lever i Felix perfekta värld har fel. Jag tillhör inte den dåliga sociala bakgrund som jag förknippas med. I mitt hjärta är jag som Felix, ett jävla bögigt rikemansbarn, jag bara föddes på fel ställe, av fel kvinna.

Kvinnan vars dörr jag nu sakta öppnar. Dörren gnisslar inte som de flesta här, endast för att jag smort upp den. Jag vill inte störa mamma mer än nödvändigt. Stanken är det första som kastar sig över mig. Det luktar unket av gammal mat, sprit och rök. Sedan är det synen av dåligt ordningställda skor och jackor på golvet jag ser. Längre in i lägenheten ser jag pizza kartonger och det jag hatar mest i världen, sprit. Flaskor ligger överallt och vinner kampen mot matkartonger enkelt. En sak med missbrukare, de har en tendens av att inte behöva äta för de är aldrig hungriga då alkoholen och andra droger tar bort nöden efter mat, i alla fall i deras hjärnor. Ja min mamma är en missbrukare och jag skäms.

Långsamt smyger jag fram mellan flaskor och burkar trots att jag vet att det är lönlöst. Mamma är uppe och hon är påverkad. Det vet jag, jag vet också att hon högst troligt kommer vara väldigt påverkad. Förhoppningsvis så låter hon mig vara just på grund av det. Förhoppningsvis var inte timman i fångarnas umgängesrum förgäves. Förhoppningsvis så har hon druckit så mycket på den timman att hon inte orkar bry sig om mig. Förhoppningsvis.

Dock hör jag hur stön och fniss ljuder genom lägenheten från vardagsrummet. Han är här. Hjärtat sjunker som en tegelsten i bröstet på mig. I killars närhet är hon extrem, allt efter killens beteende. Gillar killen mig så är hon så kärleksfull att jag nästan spyr och råkar hon verkligen gilla denna killen så blir hon avundsjuk. Vilket leder till att hon missunnar mig allt som är fint med livet. Om killen inte tycker om mig ja då är hon allt annat än trevlig. Saker jag inte ens vill minnas blir då verklighet.

De killar genom åren som brytt sig det minsta om mig har varit få. Sista var när jag var sju år gammal. Vid nio års ålder mötte jag den värsta fram till nu, han hade varit hemsk och vid nio års ålder var jag vuxen. Jag litade aldrig på mamma eller killarna hon släpade hem. Den ena var värre än den andra och var hon hittar dem kan jag inte förstå. Jag var redan vid nio års ålder självständig ut i fingerspetsarna. Det var jag emot världen, bokstavligen. Jag litade inte på någon, jag fixade mat själv och tog hand om mamma när det behövdes, det gör jag inte längre hon får klara sig själv bäst hon kan. Det var jag mot världen bokstavligen redan vid nio års ålder. Tills jag mötte Felix ett par rejäla år senare. Han vet fortfarande inget om min bakgrund. Han har endast varit hos mig en gång och genast förstått varför jag hellre är hos honom. I början vägrade jag låta mig själv lita på honom. Jag tyckte inte ens om honom. För om jag tyckte om honom så skulle han göra mig besviken precis som mamma. Dock lyckades han tillslut efter många om och men få mig att lita på honom och han blev den trygghet jag hade missat i tretton av mina fjorton år i livet. Idag kan jag inte se mig själv i en verklighet som han inte medverkar i. Det går bara inte.

Ju närmre vardagsrummet och soffan jag kommer desto högre låter de kvävda skratten och sluddrande orden. De är rejält packade som förväntat. I vanliga fall brukar jag försöka sova vid den här tiden. Dock är killen ny och jag verkar vara ivägen vilken tid jag än kommer. Därför hoppas jag att han nu inte ska märka mig.

När jag lyckats ta mig fram till min sovrumsdörr så isar hjärtat till.

"Ey a duj vajit?"

Min mammas sluddrande och irriterade röst når mina öron och jag stelnar till. Efter en stunds tystnad så försöker jag öppna dörren men stoppas av hennes killes arga röst.

"Dju skja intje vja häre"

Snabbt stänger jag dörren om mig och vrider om låset. Med ett snabbt hamrande hjärta hör jag hur han stapplar hit och börjar banka på dörren. Mycket till min mammas misstycke om hennes klagande röst är något att gå efter.

"Ej kom tillbaxa"

Sedan fnittrar hon och gör antagligen något tecken till vad hon kan erbjuda honom. Som om jag inte förstår. Mina adrenalin fyllda händer skakar när jag tänder lampan. Jag ser mig trött om med killens, vara namn jag inte minns, högljudda bankande och hot som bakgrundsmusik. Mitt rum är litet, så himla litet. Endast en säng och en garderob är möjliga att baxa in. Resten av mina saker ligger på golvet. Till skillnad från resten av lägenheten så är det ordning och reda. Varenda liten sak ligger på sin plats och det är så rent som det kan bli. Det smutsgula täcket drar jag högt över öronen som skydd och lyssnar skrämt på nävarna som envisas med att träffa min dörr. Jag ber att dörren håller även denna gång. Sedan somnar jag till ljudet av min mamma och denna vedervärdiga killes högljudda läten.

-----
Så då fick ni lite av Omars bakgrund i denna fanficen! Inte en vacker syn direkt👎😧

Jag hoppas att ni haft det bra idag❤️