Den Intagne Idioten

17

Jag säger glatt hejdå till Emil och traskar ut från fängelset. Dagen hade varit bra, Ogge hade låtit mig vara både till mitt missnöje och lycka. Med en trött suck och med tankarna på den eländiga killen så rundar jag huset och sparkar på ett par gruskorn. Varför är just mitt liv så komplicerat?

Trots att jag känner mig rätt fånig över igår så ska det bli skönt att komma hem till Felix igen. Han förstår och är nog den enda jag känner som inte försöker utnyttja mig.

På tal om det så fryser jag mentalt till is när en välkänd person står en bit längre ner på gatan. Han som nästan all min tankekraft verkar ligga på. Trots att han numera bär ett par vanliga blåa jeans, en tjocktröja och en svart mössa så känner jag igen honom. Ogge Molander. Fan!

Innan jag hinner komma på någon slags plan för att undvika honom så får han syn på mig. Han vinkar men jag vinkar inte tillbaka, det förtjänar han absolut inte. Dock måste jag ta mig förbi honom för att komma hem. Om jag vänder så kommer jag bara tillbaka till fängelset igen. Och där kan jag ju inte sitta hela kvällen. Så med händerna knutna i fickorna på min tunna jacka går jag kvickt mot honom. Precis innan jag ska passera så börjar han på en mening men avbryter sig snabbt när han märker att jag inte tänker lyssna.

"Hej Omar jag?"

Jag bara fortsätter gå i en rask takt tills jag känner hans stora hand på min axel.

"Hallå?"

Han snurrar runt mig så att han kan se mig och jag ger honom en hård blick.

"Ehm"

Harklar han sig och ler prövande. Fasiken varför har han ett så fint leende? Nej! Koncentrera dig Omar!

"Så vart ska du nu?"

Frågar han oskyldigt och ser nyfiket ner på mig. Inte det minsta spår av elakhet eller kaxighet. Den här killen har mer personligheter än en kameleonts förmåga att byta färg.

"Hem"

Svarar jag kort och ser ner på våra skor. Hans är slitna Vans medan mina är ett par ganska nya.

"Åh men skulle inte"

"Nej Ogge du får inte följa med"

Avbryter jag och försöker gå därifrån men hans frustrerade röst avbryter mina försök.

"Åh nej du går ingenstans!"

Nästan skrämt ser jag upp på honom medan hans ansikte mjuknar upp.

"Förlåt Omar jag bara alltså."

Han verkar inte komma längre och jag ger honom en irriterad blick.

"Men vad?"

Utbrister jag men allt det åstadkommer är att han blir irriterad och griper hådare om min axel.

"Sanningen är den att jag hade kunnat få min vilja igenom med dig för länge sedan. Jag hade kunnat tvinga dig här och nu att bjuda med mig hem."

Fräser han och jag rycker till i hans grepp. Han har rätt det skulle han kunnat göra. Men hans ansiktsuttryck mjuknar och det är bara rösten som är aningen irriterad fortfarnade. Dock låter det som att han är mest irriterad på sig själv.

"Men här står jag och gör allt tusen gånger svårare genom att försöka vara snäll och ödmjuk mot dig. Fattar du? Jag hade kunnat tvinga dig här och nu utan hämningar men jag gör inte det"

Chockat ser jag upp på honom och hans lätt irriterade men förtvivlade ansikte. Det finns bara ett ord som dyker upp i mitt huvud och det är också det som lämnar mina läppar.

"Varför?"

Alla andra som jag fått leva med som har liknande beteende som Ogge tig sina chanser. Så varför gör inte han det? Jag förstår inte? Men så får jag mitt svar i en låg och irriterad ton, inte så jag ville ha det men ändå får det mitt hjärta att slå ett par kvicka slag.

"För att jag gillar dig okej? Det där jag sa om att jag kanske också ville ha ett förhållande, kyssa någon godmorgon och det var inte för att få dig i säng. Eller alltså det också men som, som min typ du vet pojkvän eller något? Alltså inte ett engångsligg liksom"

Han mumlar stressat det sista och ser sig över axeln som om någon skulle ha hört honom. Hans ord vet jag inte hur jag ska ta. De lät ärliga men klumpigare formulering har jag aldrig hört. Och vad tycker jag ens om hans ord? Jag har ingen aning.

Där jag står och grubblar över hans chockerande ord får jag mig en rejäl överraskning. Jag känner ett par läppar som hårt trycks mot mina. Förvånat försöker jag dra mig ur men då slingras hans starka armar mot mina kinder. Nu håller han fast mitt huvud som om det vore i ett skruvstäd, jag kan inte röra mig en millimeter.

När jag inte besvarar kyssen utan med uppspärrade ögon stirrar på hans närgångna ansikte drar han ifrån. Jag trodde att han skulle vara arg, tvinga mig och sedan lämna mig ensam. Det är så sånt här brukar gå till. Men när hans grådaskiga ögon möter mina förstår jag att så inte är fallet.

Hans ögon ser ynkligt in i mina, nästan bedjande. Händerna håller han fortfarande om mina kinder men hans ögon ser förtvivlade ut.

"Snälla Omar. Jag står här långt ur min comfortzoon och berättar att jag tycker om dig. Jag har ingenstans att ta vägen och jag är ensam. Du är den enda som kanske skulle kunna tycka om mig tillbaka. Jag ber dig var inte lika dömande som alla andra"

Hans glansiga ögon får mig ur balans och en rynka framträder mellan mina ögonbryn. Hans sista mening sköt rakt in i mitt hjärta. Hur många gånger har jag inte önskat att folk inte skulle döma mig på grund av min uppväxt, hem och tidigare skola?

Jag känner hur hans tumme smeker min kind i en långsam takt och när han ännu en gång lutar sig framåt så låter jag honom. Jag tillåter mig själv att känna elektriciteten som uppkommer när våra läppar möts. Och hjälp det är den bästa kyss jag någonsin upplevt.

När han drar ifrån ler han och de grå ögonen ser aningen ljusare ut.

"Tack Omar, det är bara tills Oscar kommer ut imorgon"

Tanken gör mig både besviken och lättad. För på en natt kan han knappast ställa till med allt för stora problem, eller kan han?

När hans glada ögon möter mina så bestämmer jag mig för att skita i allt. Trots att jag är irriterad över att han egentligen bara vill ha en sov plats tills den odrägliga Oscar kommer ut. Trots att han egentligen inte tycker om mig utan antagligen ljuger så skjuter jag undan sanningen medan mina varma läppar efter kyssen suckar ett okej. Med hans glada ansikte i mörkret tar jag fram mobilen och ringer Felix. Det här trodde jag då aldrig.

"Hej det är Felleboy"

"Hej det är jag, skulle Ogge kunna stanna en natt?"

Det här är helt otroligt och så himla patetiskt dumt.
------
Oj oj här händer det grejer!!