Den Intagne Idioten

6

Med en suck börjar jag återberätta det som Emil förklarade för mig tidigare. Felix ser minst lika chockad ut som jag kände mig och hans ögon är lätt uppspärrade.

"Men va? Det är ju helt sjukt? Det trodde jag aldrig"

Säger han häpet och jag rycker på axlarna.

"Mm"

Han verkar grubbla ordentligt då hans haka landat i hans hand och rynkan som är så lik hans mamma framkommer. Sedan spricker han upp i ett busigt leende.

"Men berätta om de intressanta sakerna nu. Fanns det några smarriga fångar eller?"

Han viftar vilt på ögonbrynen och jag slår bokstavligt talat handen i pannan.

"Felix"

"Vadå?"

Säger han oskyldigt och rycker på axlarna. Att Felix är intresserad av killar är mer än enkelt att se. Hela han skriker att han föredrar det manliga könet och inte döljer han det heller. Men nu har han väl blivit alldeles från vettet?

"De är oförskämda idioter"

Säger jag trumpet och han skrattar lågt åt mina nu korsade armar.

"Dessutom kallas de för intagna inte fångar"

Jag rullar på ögonen och fnyser högt vilket får Felix att bryta ut i gapskratt.

"Men de är ju fångar"

"Jag vet"

Även jag får ur mig ett skratt innan det går över i en suck.

"Felix?"

Frågar jag och han slutar också skratta över min allvarliga ton.

"Ja?"

"Ser jag feminin ut?"

Frågar jag med en ynklig röst och han ser förvirrat på mig.

"Va?"

"Men seriöst ser jag tjejig ut? På riktigt nu?"

Han får ett grubblande uttryck och jag vet att det är kört. Han försöker bara komma på ett fint sätt att säga det.

"Men säg det bara"

Fräser jag sårat och han rycker till.

"Vad har hänt Omar?"

Frågar han tyst och lägger en varm hand på min kalla axel. Blicken han ger mig är den samma som alltid. Den som säger att han finns här, att han vet vad det handlar om och att han skulle slå ner personen om han bara fick. Men vad han inte vet är att han har så fel den här gången.

"Det är inte hon"

Säger jag tyst och Felix ser bekymrat på mig.

"Vem ska jag slå ner?"

Frågar han seriöst och jag skrattar genom tårarna som kryper ut. Att se Felix slå ner den där Molander känns inte troligt i ett enda universum. Spinkiga, långa och oskyldiga Felix mot den där idioten. Glöm det. Istället håller jag tyst och kämpar emot tårarna för allt jag är värld.

"Omar det är okej att gråta det vet du"

Säger han ömt och som varje gång med Felix faller tårarna, tårarna som säger att allt bara är för mycket. De tårar ingen annan än jag och han får se.

Han drar in mig i en mjuk kram och jag snyftar högt. Felix, vad har jag gjort för att förtjäna dig?

"Ingenting Omar du är perfekt som du är och jag skulle vara dum i huvudet för att inte tycka om dig"