Förbjuden kärlek - Jolex

Alex fucking Beijer

-Det är inte så långt kvar va?

-Ehh va? Säger Alex och kollar upp från några papper på Oskar som sitter och äter på en bulle.

-Bebis. Det är inte så långt kvar va?

-Jaha, ja nej det är inte så långt kvar, säger hon och kollar ner på magen som nu var väldigt stor. Det var bara ungefär två veckor kvar till beräknat datum. Så nu kunde den egentligen komma när som helst.

-Ja man minns ju den tiden, säger han och suckar lite tyst.

Alex kollar upp på honom frågande.

-Asså att man saknar den så, lägger han till när han ser att Alex kollade på honom lite konstigt.

Hon nickar och kollar ut mot kontoret där resten utav gruppen sitter. Hon ser hur Josef vickar lite på huvudet för att signalera att hon ska komma. Hon ställer sig upp och ursäktar Oskar.

-Vad är det? Säger hon och går fram mot Josef.

-Kom, säger han och går bort mot ingången.

Där möts hon utav Paul. Sin bror. Han ger henne ett litet leende när hon går långsamt mot honom.

-Hej? Säger hon och kramar om honom lite lätt.

-Hej! Säger han och kramar om henne hårdare.

-Vad gör du här?

-Jag ville bara hälsa på min syster. Man har ju hört rykten om vad som försiggår i ditt liv just nu, säger han och kollar ner på hennes mage och sen upp mot Josef.

-Jaha ja, du kunde inte höra av dig innan eller? Säger hon och skrattar lite smått.

-Jo jag tänkte göra det men då hade du förmodligen bara kommit på ursäkter för att inte träffa mig.

Hon kollade ner eftersom hon visste att det var sant. Alex och hennes bror har inte alltid haft världens bästa relation. Hon älskade honom. Såklart. Men deras barndom hade gjort att de växt ifrån varandra. Alex var äldre och bestämde sig för att flytta så fort hon kunde. Sen dess har hon kört sitt egna race medan Paul stannat kvar med deras mamma. De valde att göra olika saker med livet helt enkelt.

-Jag slutar snart så kan vi inte ta en fika eller nått då?

-Jo jo absolut! När slutar du då? Säger han och kollar på Josef.

-Ehh, ja när slutar jag? Säger han och vänder sig mot Alex. Hon svarar inte utan kollar på Paul igen.

-Tänkte att det hade varit kul att lära känna dig också lite, säger Paul och kollar på Josef igen, sen på Alex.

-Ja men han slutar samtidigt som mig.

-Japp det gör jag tydligen! Säger Josef överraskande.

-Så bra då, jag väntar där nere?

De båda nicka tillbaka som svar och kollade när han gick ut mot hissen.

När Paul är bortom synhåll vänder sig Alex om och suckar högt.

-Trevligt ju?

-Nej inte alls.

-Mäh! Jo kom igen älskling du måste slappna av lite.

-Ja det är inte jättelätt att slappna av när man har Paul Beijer som bror.

Han la huvudet på sned och skrattade lite åt hennes ansiktsuttryck.

-Nej men på riktigt, jag vet inte vad vi ska snacka om. Han kommer bara prata om hur dålig jag är och hur jag lämnade de och allt.

Han tog ett kliv närmare och la sina händer på hennes axlar.

-Han vill ju umgås med sin syster!

-Du känner inte honom. Du vet inte hur han är, säger hon och himlar med ögonen.

-Han verkar trevlig?

-Ja vänta du bara, säger hon och tar upp ett finger mot honom som får honom att fnissa till. Sen går hon iväg mot sitt kontor för att göra klart det sista så att fikan med hennes bror kunde bli överstökad snabbt.

Ljuden som skapades utav Pauls slurpande på kaffet fyllde tystnaden. Alex var obekväm. Som fan. Josef märkte det och satt och klämde lite lätt på hennes lår. Han försökte hålla upp konversationer, men eftersom han aldrig träffat Alexa bror, så var det lite svårt.

-Jaha är det en flicka eller pöjk då? Frågar Paul och slår händerna i knäna.

-Flick-

-Vi vet inte än, avbröt Alex och vände sig om för att kolla på honom. Paul kollade på de med lite frågande blickar.

-Nej men jag vet att det är en flicka, säger Josef lite tyst. Alex himlar på ögonen och kollar på Paul.

-Vi vet inte. Det är bara Josef som TROR att han vet.

-Aha ja jag fattar, säger Paul och skrattar.

-Det är en flicka, viskar Josef och håller för handen så bara Paul ska se.
Han skrattar åt sin syster som slår till Josef lite lätt och suckar.

-Jaha, hur länge har ni varit tillsammans? Sist jag träffa dig var det väll inget?

-Nej sist du träffa mig var ju för nästan tre år sen.

-Ja jo det är sant.

-Nej men vi har väll egentligen varit tillsammans i nästan två år. Men vi har inte varit officiella förrän jag blev gravid.

-Vadå har ni varit tillsammans i hemlighet? Josef nickar som svar och Alex kollar på honom.

-Inte hemlighet, vi har bara inte sagt något till nån.

-Då är det ju inprincip i hemlighet, säger Paul och lyfter upp händerna.

-Fan det ska bli kul att se dig som morsa Alex! Se hur du hanterar alla de jobbiga situationerna och sånt. Det är ju tur att du har Josef.

Alex kollar på Josef med en blick som säger "nu börjar han".

-Ja det är tur, säger hon snällt och försöker byta samtalsämne.

-Du vet väll om hur hon var som ung? Frågar Paul och kollar på Josef. Josef kollar på honom med en frågande blick medan Alex kollar ner i sitt knä.

-Brydde sig bara om sig själv, lämna alla i sticket..

-Okej så, kan vi prata om nått annat nu? Säger hon snabbt och kollar på Paul med stora ögon.

-Du kommer säkert bli en skit bra mamma, men tänk om lilla Alex skulle se dig nu, säger han med stora ögon och skrattar.

Hon kollar på han med en irriterad blick och Josef tar tag om hennes hand för han märker hur hon håller på att brusa upp.

-Hon kommer bli världens bästa mamma, säger Josef och byter snabbt samtalsämne då han märker på henne hur jobbigt hon tycker det är.

-Jag sa ju det, säger hon och hoppar in i passagerarsätet.

-Ja det gjorde du.

-Han är sån jävla idiot, jag orkar inte med honom.

-Men du, lyssna inte på han. Han känner inte dig nu, han vet inte vem du är. Du är Alex fucking Beijer, den bästa, coolaste, snyggaste och snällaste jävla polisen och kvinnan som jag vet, säger han och kollar på hennes ledsna ögon.

-Sluta..

-Det är sant! Vet du hur glad jag är över att mitt barn ska få ha dig som mamma?

Hon skakar på huvudet lätt och kollar ut genom fönstret.

-Jävligt glad, säger han och tar tag i hennes kind för att få henne att kolla på honom. Hennes ögon är fyllda med tårar och hela hans hjärta brast för hennes skull. Fan. Hon som redan var så osäker på sig själv som mamma. Varför var hennes bror tvungen att komma och säga sånna här saker två veckor innan barnet kommer? Hennes bror.

-Jag älskar dig. Så mycket, säger han och drar hennes ansikte närmare för att möta hennes läppar.

-Jag älskar dig med, viskar hon tillbaka mot hans läppar.