Förbjuden kärlek - Jolex

Förflutna

Dörren öppnades och ut kom en kvinna med några papper i handen. Hon såg trevlig ut. Familjär på nått sätt. Inte som alla andra "läkare". Hon hade på sig en fin blus med en kofta över.

-Alexandra Beijer?

-Ja, säger Alex och ställer sig upp för att möta kvinnan i dörröppningen. Kvinnan sträcker fram sin hand och Alex tar glatt emot den.

-Hej, Stina heter jag.

-Hej, Alex.

-Välkommen, följ med mig här, säger kvinnan och vänder sig om för att gå in på deras avdelning. Alex kollar sig om. Ser ut som vilket ställe som helst. Det luktar kaffe och något ljud från en tv hörs i bakgrunden.
Stina leder in Alex till ett rum där hon slår sig ner på en stol och tar av sig sin kappa. Stina låser dörren och sätter sig sen ner framför Alex. Hon ler ett sånt där varmt leende. Ett leende som får Alex att känna sig trygg, men ändå lite obekväm. Det var som att hon log mot Alex för att det var nått fel på henne. Som om att hon log i medlidande. Alex log snabbt tillbaka och kollade ner i knät.

-Okej, då ska vi se, vad gör du här Alex? Säger Stina varmt och lägger ner papperna på bordet. Alex kollar på henne en stund. Vet inte riktigt vad hon ska svara på frågan. Vad gör hon ens här?

-Jadu, jag vet inte riktigt, det är min sambo som har tvingat hit mig skulle man väll kunna säga, säger Alex lite skämtsamt och rycker på axlarna. Stina nickar långsamt.

-Vet du varför han har skickat hit dig?

Alex kollar på henne och biter lite smått i underläppen.

-Vi ska gifta oss och jag har börjat få tillbaka bilder och grejer från mitt förflutna.

-Pågrund utav bröllopet?

-Nej, nej det vet jag inte. Eller jag tror inte det, säger Alex osäkert och håller på lite med sina naglar.

-Vill du berätta om ditt förflutna?

Alex kollar ner i knät och tar ett djupt andetag. Hon måste göra det här om det ska bli bra nån gång eller hur? För Josefs skull. För Matheos skull.

Alex går ut ur byggnaden och ser Josefs bil stå och vänta på henne lite längre fram.

-Hej, hur gick det? Säger han när hon hoppar in i bilen.

-Bra, svarar hon kort och gott.

-Kändes det bra eller?

-Mm helt okej, jag ska tillbaka nästa vecka.

-Va bra, säger han och tar tag i hennes hand. Hon kollar upp och möter hans ögon. Han ler mot henne.

-Har jag sagt att jag är stolt över dig?

-Några gånger, säger hon och lägger huvudet på sned.

-Bra, säger han och lutar sig fram för att kyssa hennes läppar. När han släpper kyssen tar hon tag i hans ansikte för att ge honom en kyss till. Han ler mot hennes läppar och andas in hennes doft.

-Tjena, vart har du varit? Säger Jenny kär Alex och Josef kommer in på kontoret igen.

-Uhm..läkaren bara, säger hon och börjar klä av sig sin kappa.

-Jaha, mår du bra eller? Frågar Jenny och lägger armarna i kors.

-Jarå, det är bra med mig, säger Alex och ler lite smått, sen går hon in till sitt rum. Jenny kollar på Josef och rynkar lite på ögonbrynen.

-Det är bra, säger han och sätter sig på sin stol.

-Okej..ni vet om att det kommit in ett mord?

-Va? Har det?

-Ja, Martin och Steinar är ute nu.

-Hmm, konstigt att Alex inte sagt nått, säger Josef och kollar in på hennes rum.

-Hon visste väll inte, det kom ju in precis.

-Jo men Martin borde väll ha hört av sig?

-Ja, kanske det, säger Jenny och skriver något på datorn.

Josef ställer sig upp och går in till Alex. Han lutar sig mot dörrkarmen och ler åt hennes fokuserade ansikte.

-Hörde du?

-Vadå? Säger hon och kollar upp.

-Mord.

-Jaha ja, Martin skickade nått om det i bilen.

-Varför sa du inget då?

-Nej jag vet inte, säger hon och kollar ner i datorn igen.

-Okej..är du okej? Säger han efter ett tag.

-Ja, jag är okej, säger hon och ger honom ett leende. Han nickar långsamt och går efter ett tag ut till sitt skrivbord igen. Hon var inte okej.