Förbjuden kärlek - Jolex

Fläcken

Alex vaknade av ett hugg i magen. Hon kollade på klockan. 03:12. Hon vred och vände lite på sig, sen försökte hon somna om igen. Men huggen fortsatte. Hon bestämde sig för att gå upp. När hon ställer sig upp möts hon utav en blodfläck på deras vita lakan. Hon får en klump i magen direkt och kollar ner längs hennes ben. Mycket riktigt rinner det nu blod längs hennes ben. Hon tar tag i Josefs arm och skakar om han så att han ska vakna.

Han öppnar ögonen och kollar på henne förvirrat.

-Vad är det?

-Jag blöder.

-Va? Säger han och sätter sig upp på armbågarna.

Hon flyttar bort täcket lite mer så han ska få en bättre syn. När han ser fläcken sätter han sig upp helt och kollar på henne.

-Har du ont? Hon nickar tillbaka som svar. Alex känner hur hennes puls börjar gå upp, ögonen börjar vattnas och hon börjar kallsvettas.

-Kom, säger han och hjälper henne in till badrummet. Sen ringer han bb och kollar vad de ska göra. De råder de att åka in till sjukhuset, så det är precis vad de gör.

De fick snabbt komma in på ett undersökningsrum. Eftersom hon ändå var rätt så långt gången var det viktigt att de fick reda på vad problemet var.

Alex låg på en undersökningssäng medan Josef satt bredvid henne på en stol och höll hennes hand. Hennes fria hand låg i hennes panna och hon försökte fokusera på att tänka positiva tankar. Men utifrån korridoren hördes då och då barnskrik som gav Alex en klump i magen. Hon fick panik av tanken att hon kanske aldrig skulle få höra de där barnskriken. Inte sitt egna barns skrik iallafall. Josef såg hur hennes tankar höll på att få henne att bryta ihop. Så han la sin arm om hennes huvud och lutade sin näsa mot hennes kind.

-Det kommer gå bra älskling, viskade han medan hennes tårar rann ner från kinderna och landade i hans ansikte.

Dörren öppnades och in kom en barnmorska. Alex tog ett djupt andetag och drog upp tröjan när barnmorskan bad henne göra det. Barnmorskan förklarade lite saker men Alex lyssnade inte, hon var för fokuserad på att veta om deras barn mådde bra eller inte. Sen blev det kallt på magen och rummet släcktes.

Det var tyst medan barnmorskan strök över hennes mage. För tyst. För länge. Alex blundade hela tiden. Vågade inte kolla. Ville inte se om det var något som var fel på barnet. Josef höll om hennes hand hårt och kollade noggrant på skärmen när barnmorskan försökte hitta ett hjärtslag. Då och då kollade han ner på Alex som låg och blunda. Hans blick på henne avbröts plötsligt utav ett galopperande ljud som fyllde hela rummet. Alex klämde ihop ögonen hårt och lät de tårar som suttit fast där inne, falla. Sen släppte hon ut ett högt andetag och öppnade ögonen.

Där var den. Deras bebis. Och ett hjärta. Ett hjärta som slog. Nu kunde hon inte släppa blicken från skärmen istället. Hon kunde bara kolla på när det där lilla, lilla hjärtat slog.

-Vad man kan se genom ultraljudet så ser allting ut att var bra. Men vi ska ta lite prover och så för att dubbelkolla.

De nickade snabbt och Alex tog tag i ett papper för att torka bort klägget på hennes mage, medan barnmorskan gick ut. Hon hade ännu inte kollat på Josef. Inte märkt att även han nu hade fällt några tårar. Han satt bara och kollade på henne och magen med ett litet leende på läpparna och några få tårar längs kinderna. Hon kollade upp på han när hon slängt iväg pappret. Han log genom tårarna och det gav henne tårar i ögonen.

-Kom, sa hon och tog tag i hans ansikte för att få honom närmare. De lutade pannorna mot varandra och andades ut lugnt. Sen pressa hon sina läppar mot hans. Smaken utav salt från varandras tårar fyllde deras munnar och de kunde inte göra annat än att le. Men de kom snabbt på att de inte kunde vara helt glada än. De visste ju fortfarande inte säkert om allt var bra med barnet.

Det gick några timmar. Alla prover var tagna. Alex var fortfarande panikslagen, även fast hjärtat slog och allt såg bra ut enligt barnmorskan.

Men konstigt nog hade hon precis somnat till trots all oro. Eller ja konstigt nog, klockan var ju runt 05:30 och de hade inte fått så mycket sömn. Men hon hann inte sova så länge förrän barnmorskan kom in på rummet med deras resultat.

Blicken på barnmorskan gav de båda en klump i magen. Fan. Vad har hänt nu?

-Vi har kollat alla prover nu..

-Och? Säger Alex och sätter sig upp.

-Och allt ser jättebra ut, svarar barnmorskan och ler.

Både Alex och Josef släpper ut ett högt andetag och kollar på varandra.

-Varför ser det ut på dig som att det är något dåligt då? Säger Josef och nästan skrattar.

-Va gör det? Oj jag har väll bara kanske ett sånt ansiktsuttryck, säger hon och skrattar till lite.

-Gud du skrämde skiten ur mig! Säger Alex och lägger en hand på bröstet.

-Förlåt!

Sen går barnmorskan ut och lämnar Alex och Josef ensamma i rummet. Alex ställer sig upp och gör mot Josef som nu står och sätter på sig sin jacka. Hon lägger armarna runt hans nacke och han lägger händerna om hennes midja. Sen ger hon honom en varm kyss medan den lilla magen pressas in i hans.

-Ska vi åka hem? Säger han när de släppt läpparna från varandra och hon ger tillbaka en nick som svar.