Förbjuden kärlek - Jolex

Telefonsamtal

Alex stod i köket och lagade middag. Plötslig öppnades dörren och in klev han. Hon var påväg att springa fram och kyssa honom, men hans min gav henne en klump i magen.

-Vad är det?

-Jag är avstängd.

-Va? Vadå nej hur?

-De tycker att mitt agerande var fel och att jag är en "instabil polis", så nu håller de på och utreder om jag ens ska få vara kvar.

Hon lyfte på ögonbrynen och kollade på honom med seriösa ögon.

Han visste inte riktigt hur han skulle bete sig. Han ville gråta. Han ville skrika. Han ville skratta. Han ville ha sex. Bra kombo, tänkte han för sig själv. Det slutade med att han gick fram till sin tjej och kysste henne på munnen. Det lättade iallafall lite på trycket över bröstet.

-Jag- jag vet inte vad jag ska säga älskling.

-Vi behöver inte prata om det.

Hon la huvudet på sned och smekte hans kind.

-Säkert?

Han nickade och hon nickade tillbaka. Sen vände hon sig om igen för att se till så att hon inte brände sönder maten i stekpannan.
När Alex hade tittar bort så vände sig Josef om och gick in mot sovrummet för att byta om. Hans ögon fylldes med tårar och hans händer skakade.

Han slängde på sig en hoodie och några mjukisbyxor. Sen skyndade han sig in på toaletten för att se till så att hans ansikte inte såg helt för galet ut.

-Jag tänkte ut och springa sen, säger han när de sitter vid matbordet.

Alex tar en tugga utav maten och ler mot honom.

-Okej.

Hon lägger sin hand över hans i några sekunder. Sen fortsätter de äta och prata om annat.

Josef kom ut från badrummet med en handduk hängandes på höfterna. Han var nyduschad och Alex kunde känna hans fräscha doft ända från sängen. Han rafsade åt sig några kalsonger och hoppade sen i sängen bredvid henne.

Han släckte lampan direkt och la sig på sidan för att somna. Hon hoppade fram och la sig med hennes bröst mot hans rygg. Deras värme spred sig över båda kropparna.
Hon smekte hennes händer över hans hårda bröst och la några pussar på hans rygg.
Sen somnade de båda snabbt.

Alex vakna upp till en tom säng. Hon slet tag i en morgonrock och gick ut i köket för att kolla vart Josef var. Hon ropade hans namn flera gånger men fick inget svar. Hon kunde inte heller hitta honom. Så hon tog upp mobilen och ringde hans nummer.

-Hej vart är du?

-Jobbet.

-Aha varför?

-De ville ha ett till förhör tydligen.

-Aa okej, ses vi sen då?

-Jag drar nog när det här är klart.

-Okej, jag älskar dig.

-Älskar dig.

Hon la ner mobilen på köksbordet och tog ett djupt andetag. Hennes ångest började sprida sig genom kroppen. Hon hade ingen bra känsla. Hon ville inte tänka inom de spåren, men om hon skulle vara helt ärlig trodde hon inte att det här skulle sluta bra.

-Vart är Josef?

Alex kollar upp från datorn. Jenny står i dörröppningen och kollar på henne.

-Va?

-Josef?

-Jaha, jag vet inte faktiskt.

Hon kolla ner i datorn igen med hopp om att Jenny skulle ta hinten att hon inte ville prata om Josef.

-Hur blir det nu då?

Alex blundade och tog ett djupt andetag.

-Jag vet inte.

Bilderna spelades upp i hennes huvud än en gång. Precis som de gjort de senaste tre dagarna. Om och om igen. De försvann inte.

Bilderna i hennes huvud avbröts genom att mobilen framför henne började låta. SU. Klumpen i hennes mage växte fram och hon tvekade ifall hon skulle svara eller inte.
Jenny såg det här som hennes tecken att gå, så hon stängde dörren bakom sig och gick till sitt skrivbord igen.

Alex tog upp mobilen med skakiga händer och tog ett djupt andetag igen.

-Ja

-Hej är det Alexandra Beijer?

Alex gjorde ett litet ljud som syftade på ett "ja".

-Vi skulle behöva boka in ett förhör gällande Josef Eriksson.

Alex stirra in i väggen och kunde inte få fram ett ljud. Nu kom bilderna upp i huvudet igen och hon började nästan känna sig illamående.

-Kan du med egna ord beskriva händelsen av Mattias Larssons död?

Alex svalde hårt och kollade på de. Hon hade panik. Visste inte vad hon skulle säga. I hennes ögon hade Josef inte agerat fel. Men hon visste om att i deras ögon hade han det. Så hon visste inte vad de ville höra. Eller rättare sagt, vad hon skulle säga för att få fram det resultat hon ville ha i slutändan.

-Mattias Larsson stod med pistolen riktad mot mitt huvud. Martin hade gång på gång bett han ta ner pistolen och släppa mig, men han hotade med att avlossa om Martin inte la ner vapnet.

-Gjorde han det? La ner vapnet?

-Ja.

-Sen då?

Hon satt tyst i några sekunder. Försökte komma ihåg allt. Det gick ju så fort.

-Jag hörde inte riktigt allt Martin sa för jag kunde bara tänka på att höra om hans fingrar rörde sig. Och det gjorde de. Jag hörde hur han var påväg att avlossa skottet, men innan han hann trycka av så föll vi båda ner till marken.

-Vad tänkte du när du såg att det var Josef som hade skjutit honom?

-Ja vad ska man tänka? Jag vet inte, kunde inte riktigt tänka så klart i den sekunden. Men nu i efterhand är jag väldigt tacksam. Utan han hade jag varit död idag.

Hon kände hur hennes hjärta började slå snabbare och ögonen började vattnas med tårar.

-Är vi klara nu? Frågade hon och var påväg att ställa dig upp. De nickade och hon gick ut ur förhörsrummet.