Drakön "drakryttarens hämnd"

Kap 17 " anklagad"

-Du måste använda mer kraft när du slår med svärdet! Du nuddar ju den knappt! Ropade Derek från mitten av arenan menade jag slog med ett svärd på en provisorisk träbocks han byggt.
-Jag försöker! Skrek jag tillbaka och försökte låta bli att bli ilsken. Derek suckade och jag såg i ögonvrån hur han satte armarna i kors. Jag bet mig hårt i underläppen och lät all min koncentration riktas mot dockan. Det kändes lite som att dansa när fötterna flyttades omkring samtidigt som jag slog svärdet i dockan.
-Var mer överraskande! Du slår på samma ställe hela tiden! Derek lät otålig där han stod. Jag stönade högt av ilska och slog med all min kraft mot dockan. Kraften från svärdet gjorde att den snurrade runt ett varv och slog till mig hårt vid sidan. Svärdet for ur min hand och jag knuffades bakåt med en hård smäll som nästan slog luften ur mig. Derek kom gående och satte sig på huk bredvid mig.
-är du okej? Jag nickade och lät honom hjälpa mig upp. Halvhjärtat borstade jag bort dammet från kläderna och drog ett skälvande andetag. Derek räckte över mitt svärd med ett uppmuntrande leende.
-jag kan visa dig några lätta sätt att parera om du vill. Jag log och tog emot svärdet. Han tog det som ett ja och drog sitt egna svärd ur skidan vid hans bälte. Han ställde sig med fötterna en aning särade och beredd på ett anfall. Jag gjorde likadant och studerade varje rörelse han tog.
-dina fötter måste hela tiden röra sig. Du får aldrig vara stilla. På det viset blir du inte en enkel måltavla. Han visade med sina fötter hur han hela tiden gick omkring. Snurrade, korsade hoppade och så vidare. Jag härmade och Derek log gillande.
-precis! Prova att svinga svärdet lite grann. Jag gjorde som han sa och svingade svärdet runt om mig. Plötsligt kännes det inte alls lika tungt i min hand längre. När fötterna rörde sig blev svärdet automatiskt en flygande dödsmaskin som jag lätt svingade genom luften med svischande ljud. Derek skrattade högt.
-det ser jättebra ut! Prova att hugga några slag emot mig. Jag tog ett djupt andetag och greppade hårdare om svärdshandtaget. Min blick var hela tiden fäst på Derek. Jag gjorde ett utfall mot hans midja. Han parerade det lätt, men jag var snabb med att hugga till nästa sida. Som han sagt stod jag aldrig still utan lät fötterna röra sig hela tiden. När jag bara svingat svärdet kände jag mig duktigt, men att strida mot Derek var en helt annan sak. Jag kände mig kraftlös och på Derek såg det ut som att han redan visste vilket som var mitt nästa slag. Det krävdes inte många slag innan Derek fick mig avbeväpnad och mitt svärd låg på marken. Jag suckade. Derek log och nickade mot det.
-plocka upp det igen! Vi slutar inte förens du fått till en helt okej träff!

Derek grep tag om min handled och drog mig in i hans armar. Jag fnissade och försökte slingra mig ur hans armar. Han skrattade högt.
-det där kan du glömma! Du ska vara här! Hans armar var som i ett järngrepp omkring mig. Jag tjöt högt när hans fingrar grävde sig in i min midja och började kittla mig. Vilt viftade jag med händerna och försökte komma loss. Han slutade kittla mig och vände på mig så att han stod bakom mig. Han fnissade och vilade sin haka på min högra axel medan hans läppar sakta rörde vid min hals.
-ni verkar ha roligt! Både han och jag hoppade till och vände oss om när hans mamma kom in i köket med en korg fylld med frukt. Derek släppte generat sitt hårda grepp om mig, men lät sin hand ligga i min.
-kom ihåg att det är din tur att utfodra drakarna i stallet. Sa hon samtidigt som hon ställde korgen med frukt på köksbordet. Derek spände ögonen i henne och slog sig för pannan.
-det hade jag helt glömt bort! Jag lovade smeden att hjälpa till med båtbygget idag! Hans mamma suckade och satte armarna om midjan. Det märktes att hon var van. Derek verkade vara en sådan som glömde.
-jag kan mata drakarna. Inga problem alls! Erbjöd jag mig snabbt. Derek log tacksamt.
-tack så jättemycket! Jag måste ge mig av till smeden nu på en gång, vi ses sen! Han kysste mig hastigt på pannan och smet snabbt ut genom ytterdörren med mig ha k i hälarna. Jag däremot vände åt andra hållet mot stallet.
-Vem är redo för mat? Ropade jag och stängde stalldörren bakom mig. Nyfikna ansikten vändes emot mig i hopp om mat. Från en av boxarna kom Tornado gåendes och puffade sin nos i min mage. Det var allt på tiden! Jag knuffade bort hans huvud med ett irriterat leende. Bredvid mig stod en tunna med klart vatten. En liten hink flöt på vattenytan som jag plockade upp och fyllde. Den var ovanligt tung och jag fick kämpa för att få den till boxen. Där hällde jag det i drick kärlet och vände om för att hämta mer till de andra. Tornado stack ner huvudet och svalde stora klunkar. Jag fyllde på hinken igen och bar den till en annan Box bredvid. Jag var påväg att hälla ut det i kärlet när hostande ljud hördes från Tornados Box. Jag rynkade förvånat pannan och satte ner hinken på marken och gick ditåt.
-hur mår du? Frågade jag oroligt samtidigt som jag kom fram till boxen. Jag kan inte kontrollera mig själv jag bara hostar! Hans ord ekade panikslaget i mitt huvud. Mycket riktigt hostade han kraftigt. Varenda gång sköt han även ut stora eldklot utan någon som helst kontroll. Golvet längst in i boxen hade redan börjat fatta eld. Jag duckade i sista sekunden innan ett eldklot träffade mig. Klotet åkte förbi och rätt in i den stora höbalshögen som genast började brinna. Jag kröp hastigt bakåt till boxen bredvid där draken var påväg att börja dricka från hinken jag lämnat. En impuls inom mig gjorde att jag sparkade till hinken så att vattnet vällde ut över golvet. Draken hoppade till och såg förvånat på mig.
-jag tror det är någonting i det! Jag fick inget svar, men hans verkade förstå. Det sprakande ljudet från elden började öka och röklukten trängde in. Eldklotet från tornado sköt åt alla håll, men träffade turligt nog inte mig. Jag reste mig upp och kikade över kanten bara för att se hur halva stallet fattat lågor. Värmen brände i ögonen och röken trängde in i mina lungor. Jag hostade kraftigt och satte handen för munnens för att inte andas in så mycket mer. Vad skulle jag ta mig till nu?
-Vad sjutton är det som händer här?! Ropade Derek förskräckt. Jag kikade ut från boxen för att hinna se honom lägga sig på mage med händerna över huvudet precis innan ett eldklot träffade honom. Hostande ställde han sig på huk och fick syn på mig. Han sprang över mot mig och slängde sig bakom träväggarna jag höll skydd bakom.
-Vad är det med Tornado?! Ropade han för att överösta det sprakande ljudet från elden.
-Jag har ingen aning! Jag gav honom lite vatten och sen började han bete sig så här! Sa jag och viftade med handen mot Tornado. Han hostade fortfarande och elden sköts ur hans mun som ett vattenfall. Det började avta en aning och plötsligt la han sig ner på marken och flämtade efter luft.. Derek var snabb med att resa sig upp och springa fram till Tornado.
-Stackars dig. Viskade han mjukt och satte sig ner. Han smekte den svettiga Draken över skinnet och talade mjukt till honom för att få honom lugn. Tornado andades tung och flämtade högt, men han lyckades vända på halsen och sätta sitt huvud i Dereks famn. Jag såg oroligt upp mot taket där nästan alla takbjälkar fattat eld. Flera av dem såg ut att brista ville sekund som helst.
-Vi måste få honom bort härifrån innan taket rasar in på oss. Sa jag varnande och pekade mot det sviktande taket. Derek lyfte blicken och nickade.
-Okej, du har rätt. Hjälp till! Han reste sig och tog tag i drakens stora huvud. Jag tog tag i hans svans och med gemensamma krafter försökte vi få ut honom. Röken var så tjock att jag knappt såg någonting och jag hade svårt att andas. Svaga röster hördes från män som närmade sig.
-Hitåt! Vi behöver hjälp! Dereks rop ekade ut till de som kom och flera män hördes som svar i bakgrunden. Drakarna inne i stallet flög ut genom dörren i panik och brydde sig inte om att hjälpa oss. Plötsligt brast en takbjälke ovanför oss. Jag skrek och hann slänga mig bakåt innan den enorma brinnande trädörren skulle ha krossat mig. En av bjälkarna föll dock över mitt ben.
-är du okej?! Skrek Derek. Jag hade inte tid att svara. Elden letade sig emot mig och jag satt fast under takbjälken. Jag kunde inte andas, det kändes som om en kall hand snörpte åt kring min hals och hindrade luften från att nå lungorna. Elden nådde mitt ben och jag kände hur den brände min hud. Jag skrek för att det gjorde så ont och kämpade för att komma loss. Jag lyckades få loss det ena benet och sparkade undan träbjälken med den för att få loss den andra. Vingligt reste jag mig upp och rundade högen med brinnande träd med sikte mot utgången jag såg ingenting så tjock som röken var och jag haltade kraftigt för att det brände så mycket i benet. Jag såg inte ens utgången. Plötsligt fanns en hand framför mig. Jag grep tag i den och lät den dra ut mig ge om den täta röken. Den främmande mannen fick ut mig ur stallet och satte ber mig en bra bit ifrån medvind Derek. Derek satte sin hand på min axel medan jag hostade högt och kipade efter ren luft. Ögonen sved kraftigt och jag hade svårt att se allt som hände runtomkring. Nästan alla från byn kom. Många med vattenkranar som öppnade sitt gap stänkte stallet med vatten. Andra hade hinkar med vatten som de också släckte med. Jag slängde mig i Dereks famn så trött som jag var och lät de andra sköta jobbet.
Efter vad som kändes som en evighet pyste det till när den sista glöden slocknade. Allt som fans kvar en hög av rykande ruin. Alla runt omkring var tystna. De såg bara mot den klonade högen som en gång var stallet.
-Leta efter skadade drakar! Befallde Derek till männen som genast gick in. Han släppte sitt tag om mig och vände sig mot Tornado. Han andades mera jämt, men var fortfarande täckt av svett. Männen kom ut igen och vi kunde konstatera att inga drakar var kvar, Jag pustade ut och smekte lättat Tornado på halsen.
-Vad var det som hände? Dereks frågande ansiktsuttryck riktades mot mig.
-J...jag vet inte. Jag gav Tornado lite vatten och sen hände allt det här. Derek såg misstänksam ut och vände sig mot en av männen.
-Gå in och leta efter Tornados vatten kärl. Kom hit med lite av vattnet. Mannen nickade och sprang in i det uppbrunna stallet. Långa plågsamma minuter gick innan han äntligen kom ut med en hink full av vattnet Tornado hade druckit. Han satte ner hinken bredvid Derek som genast fyllde sin handflata med vattnet. Han lyfte den mot näsan och luktade på handen. Han ryckte till och blev plötsligt röd i ansiktet av ilska.
-vad är det? Sa jag.
-Vad det är? Jo det ska jag säga dig! Det är Arisolit i det här vattnet! Alla runt omkring drog efter andan och tittade förvånat på mig. Viskningar började snabbt spridas.
-Va...vad är det då? Jag tittade mig oförstående omkring.
-Arisolit är giftigt för drakar! Skulle Tornado fått i sig mer av det här skulle han ha dött! Skrek Derek och reste sig ursinnigt. Vattnet skvätte han rätt i mitt ansikte.
-M...men jag la inte i det där! Det var inte jag! Jag reste mig ynkligt upp och tittade in i Dereks ögon som blixtrade av ilska.
-Försvinn! Vrålade han i mitt ansikte. Jag vill aldrig mer se dig. Drakmördare! Hans ord var som knivar i mitt hjärta.
-Men...
-Försvinn sa jag! Jag blev stum. Sa han verkligen det där. Mitt hjärta kändes tungt när jag vände mig om och rusade genom skogen. Folkets blickar brände i ryggen på mig var av en av dem var Dereks. Grenarna piskade mig i ansiktet medan tårarna rann längst mina kinder. Jag gav ifrån mig stånkande ljud när jag försökte hejda tårarna och jag hulkade högt. Brännsåret på mitt ben brände enormt och sakta ner mig något otroligt. Jag grät hejdlöst när jag kom rusande ut ur skogen och snyftade ynkligt. Flera vände sina blickar mot mig och såg på mig som om jag vore tokig. En av drakarna som gick löst hejdade min väg. Det var nära att jag föll när jag tvärstannade framför den. Den snusade nyfiket på mig när jag slängde mig upp på dess muskulösa rygg och tryckte hälarna i hans sidor. Ägaren svor högt bakom mig, men jag brydde mig inte om det. Jag låg på mage och grät högt medan Draken lydigt flög iväg fast hans ägare ropade. Det var som om han visste att jag behövde komma iväg. Bort från allt. Bara glömma.