Drakön "drakryttarens hämnd"

Kap 16 "Spaning"

-kommer du ut snart? Hördes Dereks irriterade röst utifrån. Jag suckade.
-Jag kommer snart! Ropade jag till svar och skyndade mig att dra några drag med borsten genom håret. Sedan satte jag upp det i en stram hästsvans på huvudet och studerade mig själv i den lätt smutsiga spegeln. Med ett leende sprang jag ut och stängde dörren bakom mig. En något otålig Tornado trampade omkring på sin plats, ivrig att få komma iväg. Derek log från hans rygg. Du kunde inte ha snabbat på lite? Jag vill sträcka på vingarna! Klagade Tornado inuti mitt huvud, men jag skakade bara bort hans kommentar med ett flin. Det hade gått en dag sedan vi fått hotbrevet. På en dag hade stämningen runt omkring blivit tryckt. Ingen sån spelades om kvällarna, barnen och kvinnorna höll sig inomhus mestadels och inte en man gick utan minst ett vapen fastspänt i bältet. Det märktes hur alla var redo för strid trots att ingenting hänt. Ännu. Derek hade satt upp strikta regler bland annat att ön skulle patrulleras var tredje timme. Denna timmen var det min och Dereks tur.
-Är du redo? Frågade Derek samtidigt som jag smidigt svingade mig upp på Tornado.
-Så redo man kan bli! Derek log och vände blicken framåt innan han tryckte hälarna mot Tornados sidor. Tornado böjde sig bak och sköt ifrån med bakbenen så att klorna rispade långa märken i marken. Hans vingar flaxade hårt. Det hårda ljudet ekade i vinden när vi dundrade fram i en fantastisk fart runt ön. Mina armar var tätt runt Dereks midja. Jag kände mig lite obekväm med höga farter trots att jag varit på en del flygturer vid det här laget.
-Ser du någonting? Han var tvungen att skrika för att höras. Jag tittade mig omkring innan jag skakade på huvudet så att hästsvansen piskade i ansiktet.
-Nej, Ingenting! Han nickade tankfullt och styrde för att åka ett varv till runt ön. Min blick letade vid varenda sten och gömställe efter någonting misstänksamt, men allting verkade normalt. Efter tre varv runt ön ropade han åt mig igen.
-Allt verkar vara i sin ordning. Sedan log han. Då kan vi lika gärna ha lite kul! Är du redo för en rejäl åktur? Jag stirrade skräckslaget på honom och kände hur greppet kring hans midja hårdnade.
- Exakt vad menas med "rejäl åktur"? Han skrattade och slängde huvudet bakåt.
-Håll i dig! Han styrde tornade i full fart ner mot några höga klippor som stack upp ur havet. Jag ville skrika men var för rädd för att få ett ljud ur mig. Vinden fick det att tåras i ögonen och hästsvansen piskade vilt bakom mig. Derek lutade sig framåt och styrde smidigt mellan de höga stenpelarna. De bildade som en labyrint med trånga gångar, men Derek styrde oss smidigt igenom utan att ens vara i närheten av att krocka. Jag höll ett krampaktigt tag om Dereks midja så pass hårt att fingerknogarna vitnade. Hjärtat bankade hårt i bröstkorgen och jag slöt ögonen hårt. Efter stenlabyrinten styrde han Tornado rätt upp mot molnen. Däruppe saktade han av farten och övergick till en lugn flygtur. Först då vågade jag öppna ögonen. Den nergående solen fick molnen att färgas rosa så att det  såg ut som ett stort, rosa täcke över himlen. Några fåglar flög förbi oss och Tornado försökte envist fånga en av dem. Jag suckade för mig själv och lutade huvudet mot hanns rygg.
-Vackert, eller hur? Sa Derek som om han läst mina tankar.
-Hmm... Nickade jag instämmande. Han vände sig om och kysste mig lätt på pannan.
-Är du redo för mer? Jag hann inte svara förens Tornado störtdök ner mot havet. Jag klamrade runt Dereks midja. Då lossnade hårbandet och lät mitt bruna hår att flyga vilt. Vi flög igenom det rosa molntäcket och jag såg hur vattenytan närmade sig snabbt.  När vi var några meter från vattenytan rätade Derek upp Tornado och seglade elegant över vattnet. Jag vågade mig till att släppa taget om Dereks midja en aning för att sträckan ena handen mot vattnet. Det var kallt och skvätte över armen, men det gjorde mig bara lycklig.
-Ska vi flyga tillbaks? Derek såg på mig och log.
- Ja! Det räcker för idag! Jag nickade häftigt. Mest ville jag tillbaka för att jag inte ville vara med om flera överraskningar på flygturen. Derek tycktes känna av det och flög lugnt tillbaka till ön. Med en mjuk duns var vi på fast mark och jag gled av tornado. Derek vände sig mot mig och ryckte till innan ett leende spreds på hans läppar.
-Eh...ditt hår är... Han pekade bara på mitt huvud. Jag la handen på huvudet och suckade.
-Åå nej! Mitt hårband! Jag drog hastigt upp håret och satte fast det med ett nytt hårband jag hade runt armen. Jag hade typ alltid upp håret och tyckte själv inte att jag passade med håret släppt.
-Men...alltså...han rynkade ögonbrynen.
-Ja, jag vet! Jag hatar när mitt hår är utsläppt. Jag log ursäktande och strök bort några korta hårstrån som inte kommit med i tofsen. Då knackade någon på Dereks axel.
-Hövding, jag behöver hjälp med en av mina drakar. Han vill inte äta. Kan du hjälpa mig?
-Okej! Jag kommer snart. Han tittade på mig och väntade tills mannen hade gått innan han började prata.
-Kan du ta hand om Tornado? Jag har lite fullt upp. Bad han ursäktande.
-Inga problem! Jag log och klappade Tornado på halsen. Hans fjäll var lätt fuktiga av svett och jag drog tillbaka handen med en lätt äcklad grimas.
-Tack! Och du...bara mellan oss två. Du är mycket vackrare med håret nersatt. Med de orden vände han på klacken och gick med mannen för att hjälpa hans drake. Mina kinder hettade till och hjärtat tog ett skutt i bröstkorgen. Varför fick han mig alltid att känna såhär? Jag tittade på Tornado som la huvudet på sned. Han gäspade så att tänderna syntes och sträckte på sig likt en katt som. Just vaknat.
-vad sägs om en dusch för att få bort svetten? Frågade jag Tornado. Han ryckte till och såg på mig som om jag vore dum i huvudet. Kom i närheten av mig med en vattenhink så får vi se vem som är mest blöt efteråt. Jag skrattade högt och vände klacken upp mot stallet. Tornado följde ändå efter trots hans tidigare kommentar. Halvvägs upp vände jag en hastig blick bakåt för att se om Derek var där. När jag inte såg någon vände jag mig om och drog bort hästsvansen. Jag log för mig själv när jag tänkte på vad Derek hade sagt till mig. Någon som är riktigt kär? Retades tornado bakom mig. Jag räckte barnsligt ut tungan åt honom innan jag log stort. Tornado gav ifrån sig ett högt brummande ljud från strupen som jag antog var ett skratt.
    Framme vid stallet tog jag av det som kallades sadel för en drake. Enligt mig såg det mer ut som en läderbit med remmar som underlättade flygandet. Jag kunde bara tänka mig hur ont man skulle få i rumpan om man inte hade den. Under var den blöt av svett och jag slängde snabbt ifrån mig den. Hastigt grävde jag fram två fiskar och slängde över dem till Tornado. Han fångade den smidigt i luften och jag log stort när han slickade sig runt munnen. Bredvid mig stod en hink fylld med vatten som jag snappade åt mig och gick över mot Tornado. Han backade och öppnade hotfullt vingarna. Var jag inte tydlig nog med min varning tidigare? Jag höjde ena ögonbrynet och satte roat armarna i kors.
-en drake som inte gillar vatten? Vad ska det betyda? Tornado satte sig ner och höjde praktfullt sitt ståtliga huvud. Det betyder att du inte kommer i närheten av mig med den där!
-ska vi slå vad? Skrattade jag och höjde hinken innan jag sprang mot honom. Blixtsnabbt sträckte han fram halsen och puttade med nosen så att hinken med vattnet hälldes över mig. Kylan trängde in och jag spottade förvånat ut allt vatten ur munnen. Än en gång gav Tornado ifrån sig sig ett brummande skratt och avgjorde vem som skulle få sin vilja igenom.

-Kom hit! Derek höll upp filten åt mig. Jag log och kröp ner i hans säng. Det kändes varmt att ligga nära hans muskulösa kropp. Han smekte mig med sin fot på mitt ben. Jag strök honom sakta genom håret och gav honom en girig kyss. Vi låg så en lång stund och bara såg på varandra. Klockan var närmare midnatt när jag kröp tätt intill Derek så att jag hade hans muskulösa kropp bakom min rygg. Han la ena armen över mig och somnade. Jag kunde känna hans andetag i nacken och njöt. Äntligen hade jag hittat en plats jag hörde hemma på. Där åtminstone någon uppskattade mig. Jag somnade lyckligt med min tumme som smekande mot hans hand och med våra kroppar tätt intill varandra.