På andra sidan glasrutan

479 26 5
                                    

Vi sitter på polisstationen. Jag ser Lex igenom glasrutan in till förhörsrummet. Han sitter helt förstörd på en stol och försöker förklara hur hans pappa har misshandlat honom i flera år för två främmande poliser. Att se honom såhär dödar mig seriöst. Utan att jag ens märkt det rinner det tårar nerför mina rödrosiga kinder och jag känner att mamma kramar om mig bakifrån.

"Gråt inte vännen." sa hon mjukt. Det är lite svårt att inte göra det när man ser den man älskar sitta och gråta okontrollerat och man kan inte göra ett skit, det får mig att käna mig rätt värdelös faktiskt.
Poliserna reser sig och klappar Lex på axeln innan dom tilsammans går ut.
När Lex kommer fram till mig och kramar jag om honom hårt och vi båda låter tårarna rinna.
"D-dom ska gripa p-pappa nu" snyftar han fram och jag ger han en bekymrad min.
"Vill du inte det?" Frågar jag mjukt och kysser han på huvudet.
"J-jo men jag är r-rädd." får han fram.

"Du behöver inte vara rädd älskling. Du är säker här." Viskar jag i hans öra vilket för Lex att rysa.
"Jag vill ha din närhet, jag behöver din närhet." Säger Lex med lust i tonen och andas med hackiga andetag när jag flyttar min hand från hans hår ner för hans rygg och sedan tar löst tag i hans rumpa.
"Då får vi fixa det." Sa jag med en desperat röst.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Förlååååt för kort kapitel men jag kind off fastnade här :/  tack igen för alla fina kommentarer och för att ni röstat å läser! Love u!❤️

          //Menyia💕

Kan man erövra kärleken?(KMEK)Where stories live. Discover now