Kan man erövra kärleken?(KMEK)

Nangijala

Lex fumlar med skosnörena till hans Nike med skakiga händer. Jag lägger mina händer på hans axlar som är i jämnhöjd med mina händer eftersom han böjer sig ner. "Babe.. Ta det lugnt, okej?" Säger jag mjukt och drar mina händer igenom hans sandblonda hår. "Allt kommer gå bra." Viskar jag och böjer mig ner för att knyta hans vita air force sko. Innan vi reser oss upp ger jag han en snabb puss på nästippen, vilket för sötnosen framför mig att le en aning. Jag försöker ge ett troligt leende tillbaka, men sanningen är att jag är livrädd. Jag har ingen aning om vad som kommer hända eller vad som händ, och det skrämmer mig... Mycket.
"Ska vi gå idag eller?" Frågar Lex med en aning sarkasm i tonen. Jag kollar upp på han och sluddrar nått i stil med " jaa....Ja bara tänkt.. påå Tomten!"  Fråga inte var jag fick det ifrån... JAG FICK PANIK OK OK!?
Lex kollar jääävligt konstigt på mig men jag bara ger han en menande blick till svar.

Man känner verkligen att vintern närmar sig för fy i hela Jävla helvete vad kallt det är ute. Lex fick låna min gamla vinterjacka. Han har gått runt i sin tunna vårjacka när det varit 10 minus grader ute. Den går dock inte att stänga och armarna är lite för korta, men det är fortfarande bättre än vårjackan han bar förut. Jag studerar Lex, han är lite lätt rosig om kinderna av kylan och man ser små moln komma från munnen vid varje andetag. Han kollar ständigt upp mot himmelen som om han letar efter nått. "Tror du på liv efter döden?" Flyger plötsligt ur han och han riktar sin blick mot mig istället för på den nu ganska mörka himmelen. "Du vet som i bröderna Lejonhjärta." Tillägger han sedan. "Jag vet inte vad jag tror... Men jag hoppas att det finns ett ställe så sån Nangijala. Så att man får träffa dem man älskar även efter livet och va med dem för alltid." Svarar jag ärligt och tar hans hand. "Jag hoppas mamma är där... Och har det bättre än hon hade det här." Säger han tyst och kollar åter igen upp mot himmelen. Allt jag gör är att stanna och stirrar på honom. Jag ser att hans ögon är tårfyllda och en aning röda. "Jag är säker på att hon har det bra, min fina lilla Lex." Säger jag och kramar om han i en stor varm kram. "Hon sa alltid att när det snöar så är det dom döda som visar med snöstjärnorna att dem finns där och saknar en. Jag brukar tänka på henne då, särskilt om jag har det jobbigt eller är ledsen.
"Din mamma sitter säkert sär uppe med en kikare och har koll på dig så att du mår bra och inte gör några dumheter."
"Haha then ligger pappa risigt till." Jag kollar konstigt på honom innan han säger, " jag menade 'då' inte then." Sa han och vi båda fnissar.

När vi kommer in på polisstationen är det helt tomt, inte ens receptionisten är där! "Hallå?" Ekar min röst igenom korridorerna.
En dörr öppnas längre ner i korridoren och mamma sticker ut huvudet. Man ser på henne att hon är ledsen. Hon kommer fram till oss och ger oss en stor kram. " har det hänt nått mamma?" Frågar jag oroligt.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Hej igen alla! Ni får det lite lyx idag och får två kapitel på en dag ( det kanske kommer ett till lite senare) tack för att ni läser och röstar! ( det värmer!) btw ska ha ett litet samarbete med en tjej som heter @hannahmagusson14
Ta och kolla in henne vettja hon är sjukt duktig på att skriva! ( framtida författare!)