Vill bara säga Tack tack tack så sjukt mycket för era fina kommentarer ni förstår inte hur lycklig jag blir varje gång ni skriver så fint!
Jag vill tacka @Lamafaab extra mycket för ditt fina stöd, röstningar och kommentarer! ♥ vill också tacka @ElinHuusmann och @englis_howlter för fina komentarer och för att ni röstar♥
tusen tack! !♥♥Jag springer igenom skolans korridorer. Jag försov mig... igen och det värsta är att jag har No villket betyder att jag har Ms. Marine. Hon är fan jävulen själv. En gång när jag kom sent men en minut var jag tvungen att skriva en uppsats på 1500 ord om asfalt på en dag! och det här va för bara EN FUCKING MINUT! Nu kommer jag väll få skriva en uppsats på 100000 ord om osthyvlar eller nått istället.
Jag springer igenom sista korridoren med alla mina llsa böcker eftersom jag 'råkade' ta sönder min No mapp. Helt plötsligt ligger alla mina böcker på golvet där jag jag helt plötsligt sitter och kollar upp i ett par bruna oroliga ögon.
"Herre gud är du okej?"
Jag tänkte svara ja men fick inte fram ett ord ur min låsta mun utan nickar istället.
"Tristan va?"
"J-j" jag harklar mig för att undvika att min röst skär sig.
"Ja det är jag det. " Jag slår mig själv i ansiktet inombords och blir smått röd i ansiktet.
" vad har hänt med ditt öga? "
"oj eh jag sprang in i en dörrkarm i helgen."
"Jaha oj, trodde först det var nu när vi krockade eller att någon typ slagit dig eller nått."
"Haha nejdå."" säker på att det gick bra?" undrar han.
"ja säkert, och förlåt för att jag sprang in i dig jag är oerhört klumpig. " stamar jag fram.
"Nej gud det är lugnt jag är likadan. Jag måste tyvärr rusa iväg till lektionen nu, vi ses kanske. "
Jag nicka bara och inser att Han plockat upp alla mina böcker från golvet och lagt dom i mina händer.
" Ja vi ses." sa jag innan han sprang vidare. Jag bara stod där och kunde inte röra mig. Vafan hände just? Jag krockade med Dexter Fucking Falcon! Och inte mins pratade med honom! å herregud jag typ står och fangirlar mitt i skolans korridor. Det är något allvarligt fel på mig.
"psyko." viskar jag till mig själv innan jag går mot No salen. Gud Ms. Marine kommer fan ge mig så mycket läxor att jag kommer dö.Jag knackar på dörren och ser i det lilla fönstret i dörren att Ms. Marine är väääldigt sur.
"Fuck my life..." hinner jag viska innan hon slänger upp dörren och stirrar argt på mig.
"Gå in och sätt dig!" nästan skrek hon rakt i mitt ansikte.
"Okej okej ursäkta." sa jag och smet förbi henne. Hela klassen stirrar på mig när jag går och sätter mig på min plats bredvid Jamie.
" Du är du okej?" viskar han så att inte läraren skulle höra oss.
"Ja vadårå?"
"Du ser ut som du sett ett spöke, du är helt krit vit i ansiktet. "
"Jag såg inte ett spöke utan snarare en ängel. " sa jag och log.
Jamie skakar bara på huvudet och ler mot mig.Den här lektionen gick nog trögast i Swe asså. Massa tråkigt prat om hur mobiltelefonen tar över vårat liv och bla bla bla, visst mamma har klagat på mig att jag sitter med min mobil för mycket men det här va överdrivet, eller? Hon kanske hade en poäng i det hon sa.
Vid lunchen berättade jag om min lilla krock i korridoren. Killarna bara skrattade åt mig för att jag va så hetsig och uppspelt.
"Ska vi ses efter skolan idag?" frågar Ante.
"Ja visst vart ska vi va isåfall?" sa Oliwer och stoppar in mat i munnen.
"Hos mig?" undra Jamie.
"blir bra." sa jag.
"Hur är det Lex? Du har vart tyst typ hela lunchen. " frågar Ollie.
Han tittar upp från sin lunch som han knappt rört alls.
"Va?" frågar han med låg röst.
"Hur är det? Du verkar låg."
"Nej det är bra. " sa han nöstan som en viskning och tittar ner i tallriken och fortsätter peta i maten med gaffeln.
vi andra tittar otroligt på varandra men säger inget.~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Heeej! förlåt om kapitlet var drygt, snart kommer det hända mer^^ //Menyia♥
ESTÁS LEYENDO
Kan man erövra kärleken?(KMEK)
RomanceKan man erövra kärleken? Den första delen i KMEK serien. Finns det en känsla som är kraftigare än kärlek? Tristan brukar ofta ställa sig själv den frågan eftersom han aldrig riktigt upplevt äkta kärlek, det har aldrig känts bra liksom. Tills...