Livet innan studenten / Foscar

2.

"Tess kan du sluta kladda på honom och ge honom lite space"

Orden lämnar dina läppar och jag försöker desperat att tolka din röst men du flinar bara och räcker retsamt ut tungan mot Tess himlande ögon.

"Är du avundsjuk eller?"

Frågar Tess med en dryg röst och slänger bak håret över ena axeln innan hon faktiskt lyder din skämtsamma kommentar och lämnar min sida för att sjunka ner på stolen bredvid dig istället.

"På dig eller honom?"

Din fråga får mig att haja till och möta din blick. Men du verkar inte förvänta dig något svar på din retoriska fråga utan nöjer dig med att iaktta mig en stund innan du åter vänder uppmärksamheten mot en av de andra killarna.

"Ey girls, kan inte ni kolla om caféet har öppnat?"

Frågar du plötsligt och utsätts av en trött blick från en av tjejerna.

"Really? Det var då jävligt jämställt"

Säger en av de identiskt lika blonda tjejerna med en kaxig stämma och jag kan inte motstå att iaktta din reaktion. Ett flin pryder dina läppar och innan tjejerna hinner reagera så sitter hon grenslad över ditt knä och dina händer lägger sig på plats om hennes lår.

"Om du gör det för mig så kan jag göra något för dig honey, tjänster och gentjänster vettu"

Säger du med en låg, hes röst och låter dina smala läppar stryka längs med hennes hals. Jag vet inte om jag avundas din självsäkerhet eller om jag finner dig rent utsagt idiotisk som flirtar hejvilt med i princip främlingar.

"Mmm okej, men du är skyldig mig en ordentlig tjänst"

Säger hon slutligen besegrat och kliver ur ditt knä. Du avfyrar ett nöjt leende och följer henne med blicken när hon och resten av tjejerna försvinner bort mot det lilla skolcaféet.

"Fan vilka brudar"

Är det första du säger när de är tillräckligt långt borta för att inte uppfatta din kommentar. De andra killarna skrattar kort och instämmer med alldeles för höga röster och lustfyllda blickar som får dem att efterlikna hungriga lejon på jakt efter mat. Jag kan inte låta bli att himla med ögonen där jag sitter en bit bort.

"Oscar, vad tycker du?"

Din fråga fångar min uppmärksamhet. Det faktum att du faktiskt frågat mig trots att jag sitter en bit utanför skaran av killar som är samlade runt dig. Trots att jag tydligt visar mitt låga intresse kring samtalsämnet. Jag möter din blick och tar in din framåtlutade gestalt. Du beter dig som att du verkligen vill få reda på min åsikt. Inte bara frågar för att vara artig.

"Dem är fina, jag känner dem inte bra nog för att kunna bilda en uppfattning om dem"

Säger jag och rycker slappt på axlarna. Jag kan inte undgå att lägga märke till hur ditt ena ögonbryn reser sig en aning vid mitt svar och jag försöker desperat att tolka vad det innebär.

"Du har väl fått en tillräckligt bra blick för att kunna avgöra om de duger i sängen?"

Snäser en av de andra killarna till och jag ger honom en mörk blick och väljer att lämna hans irriterande fråga obesvarad. Det blir istället du som svarar med blicken fäst i min.

"Käften, visa lite respekt va fan. De är kvinnor, inte objekt"

Säger du med en bestämd röst och jag kan inte låta bli att avfyra ett minimalt leende. Din blick vandrar över mitt ansikte som att du försöker att beskåda varenda liten millimeter och lägga det på minnet. Jag kan inte undgå att lägga märke till den frustrerade rynka som träder fram i din panna. Vad är det som gör dig frustrerad?

Du fascinerar mig på ett sätt som ingenting annat någonsin tidigare har gjort. Det är uppenbart att du är attraktiv, det kan alla med ett par ögon med lätthet konstatera. Visst kan man tycka att killar är attraktiva trots att man är straight, det är ju bara ett konstaterande. Men trots det så vet jag innerst inne att det är så mycket mer.

Där finns så mycket mer än bara ett attraktivt yttre. Där finns så mycket mer än ett konstaterande. Där finns en nyfikenhet, en nyfikenhet som får mig att vilja ta reda på allt om dig. Där finns en nyfikenhet som gör det oerhört svårt för mig att hålla mina ivriga fingrar i schack. Jag vill ta på dig, röra vid dig. Som att jag verkligen vill notera att du är verklig.

Trots det sitter jag still. Jag sitter still tills tjejerna kommer tillbaka och flockas runt dig. Jag sitter still tills läraren återvänder och kallar in oss i klassrummet där jag tacksamt slinker ner på stolen mellan Adam och Viktor.