Livet innan studenten / Foscar

14.

Felix kl. 19.20

Fest hos Tess ikväll, ses vi där? 😏

Oscar kl. 19.21

Vilken tid?

Felix kl. 19.22

22, jag kommer förbi vid 21.30 istället så åker vi dit tillsammans 😏😘

Oscar kl. 19.23

Jaha...jag antar att jag inte har något att säga till om. Ses då 😘

Ditt sms får mig att dra på smilbanden och skrocka lågt. Som vanligt så har man inte mycket till val när det gäller dig. Är det fest så är det, oavsett om det är en vardag mitt i första skolveckan eller ej. Men inte kan jag säga nej till dig. Det är nästan irriterande hur du har den här sortens påverkan på mig.

Tio minuter innan utsatt tid så ringer det på dörren och jag förvånas över att du är tidig. Jag rättar snabbt till håret innan jag joggar ner för trappan och öppnar dörren för att mötas av ditt leende. Du ger mig en inspekterande blick innan du ler brett och tittar in i mina ögon.

"Heting"

Säger du med en röst som inte riktigt dryper av den ironi jag väntat mig. Din röst är istället svårtolkad och jag ger dig en lång blick innan jag slutligen ler och skrattar lite tafatt i brist på någon annan sorts reaktion. Jag låter sedan min blick svepa över dig i en kort inspektion och känner hur pulsen ökar. Du är så galet attraktiv.

"Snygg du är idag då"

Säger jag så nonchalant jag kan och du flinar tillbaka och blinkar med ena ögat.

"Vem vet vad kvällen kommer bjuda på"

Säger du bara lurigt även fast jag är mycket väl medveten om vad du planerar. En vild kväll tillsammans med en av alla de tjejer du ständigt flirtar med står säkerligen på kvällens schema.

När vi en halvtimme senare svänger in vid infarten av den stora villan så ger du mig ett exalterat leende innan vi stiger in genom dörren och blir inringade av en hel drös av folk. Alla känner ju trots allt Felix Sandman, och pågrund av att jag hänger en del med dig så känner även många igen mig.

Det tar bara någon kvart innan jag tappat bort dig i folkvimlet. Medan alla runt omkring mig halsar i sig sprit och dansar som galningar så står jag mest vid sidan av och iakttar. Efter någon timmes iakttagande så möter jag din blick tvärs över rummet där du står med ett svårtolkat ansiktsuttryck och en låst blick. Jag ger dig ett litet leende och innan jag vet ordet av det så stegar du över till mig med stora kliv. Jag blir för överrumplad för att fråga när du börjar att dra mig efter dig uppför trappan mot övervåningen. När du drar in oss båda i, vad jag antar är Tess rum, så stänger du dörren efter oss och den höga musiken hörs endast som ett bakgrundssorl.

Jag iakttar dig förundrat när du vänder dig om och inspekterar mig från topp till tå med en svårtolkad blick. Rädd för att bryta tystnaden håller jag tyst även om jag verkligen hade velat veta vad som rör sig i dina tankar för tillfället.

"Stå still"

Säger du plötsligt med en låg röst och jag höjer lätt på ögonbrynen men gör som du säger. Vågar inte röra en muskel medan du sakta rör dig mot mig med långsamma steg. Du stannar först när det bara skiljer centimeter mellan våra bröstkorgar och min puls ligger på en farligt hög nivå.

"Jag måste bara. Kan du blunda?"

Får du ur dig med en låg, raspig röst och jag står först helt blickstilla och försöker tyda dina ögons svårtolkade glans innan jag gör som du säger och sluter ögonen. Mina läppar är lätt särade för att kunna släppa ut de hackiga oregelbundna andetagen som uppstår genom att ha dig så nära. Jag känner din utandning mot mina läppar och hjärtat håller på att hamra sig ut ur bröstet. Du luktar inte alkohol, vilket gör mig förvirrad. Du skulle aldrig göra såhär vid nyktert tillstånd.

När dina läppar slutligen landar på mina och försiktigt smakar på mina särade läppar så känns det som att jag ska svimma. Jag följer försiktigt med i dina läppars rörelse i rädsla att förstöra ögonblicket. Men när dina läppar fortsätter att massera mina i en nästan aggressiv takt så tappar jag fästet och skiter fullständigt i konsekvenserna. Mina händer slingrar sig upp i ditt hår och dina händer lägger sig löst om mina höfter medan jag låter min tunga möta din och kyssen går över i hångel.

Men alldeles för snabbt drar du dig ifrån. Jag öppnar ögonen och möter dina lysande gröna ögon. Märker hur du spärrar upp ögonen över dina egna aktioner. Letar efter ånger i din gröna iris. Tystnaden mellan oss vibrerar innan du slutligen rätar upp dig en aning och sänder mig ett flin.

"Fan vad full jag är, trodde du var en brud"

Sluddrar du fram och snubblar till innan du i form av ett skratt lämnar rummet. Lämnar mig kvar med kyssta läppar och en längtan efter dig.

Och för en gångs skull så önskar jag att jag var full, så att jag kunde vakna upp imorgon och inte komma ihåg en sekund av detta. För alkohol var inte min anledning till att kyssa dig. Det var kärlek.