Livet innan studenten / Foscar

22.

"Tänk att vi snart tar studenten Oscar"

Säger du exalterat samtidigt som din fokus ligger i godispåsen som vi precis köpt på Ica. Du rotar runt ett bra tag innan du slutligen hittar en godis du vill ha och glupskt kastar in den i munnen. Jag iakttar dig med ett roat leende på läpparna innan jag hummar nöjt och fäster blicken upp på den rosafärgade himmelen som sakta går över i sen kväll.

"Helt sjukt"

Mumlar jag fram medan tankarna spinner på i sin egen takt och jag upptäcker hur du stannar upp i dina rörelser och studerar min profil där jag sitter bredvid dig på bänken i busskuren.

"Vad tänker du på?"

Frågar du lugnt och jag vrider lite på mig så att jag sitter vänd mot dig och möter din blick innan jag drar en hand genom håret och rycker lite på axlarna.

"Jag vet inte riktigt. På framtiden. Vad händer sen? Kommer vi hålla kontakten? Vad kommer vi bli? Vart kommer vi bo. Allt möjligt"

Säger jag och du ger mig en fundersam blick innan du faller in i ett tankspritt ansiktsuttryck och stirrar tomt framför dig. Jag iakttar dig och försöker att ta vara på detta ögonblicket. För tanken på att jag kanske inte kommer att kunna träffa dig på samma sätt efter studenten skrämmer vettet ur mig. För du är allt jag vill ha. Borde jag erkänna det innan det är över, innan vår gemensamma tid är över? Eller borde jag bara få känslorna att svalna innan det blir för mycket att hantera..

"Det här kommer inte förändras, eller kanske lite. Men du och jag kommer hålla kontakten, vi måste hålla kontakten. Jag orkar fan inte plugga på ett tag. Jag vill dra till USA, du borde hänga med. Fatta vad kul vi skulle ha"

Säger du med en entusiastisk röst och blir såpass exalterad att du lutar dig framåt och placerar ena handen över mitt knä som blottas av mina håliga jeans. Din beröring får det att rycka i mungiporna och jag känner lyckan inombords bara av att se ditt leende.

"Haha ja det hade varit något"

Säger jag med ett skratt och skakar lite på huvudet av tanken, du och jag i USA. Det hade varit kaos. Men väldigt, väldigt underbart. Samtidigt vet jag, det är långt ifrån rätta saken att göra för att få känslorna att svalna.

"Jag vill prata med dig om en sak förresten"

Yttrar du plötsligt och jag lyfter fascinerat på blicken för att lägga märke till hur din egna blick flackar ner i marken och du fingrar löst på kanten av godispåsen så att prasslet fyller tystnaden oss emellan.

"Men vi tar det en annan gång, alltså det, det är inget jag vill ta såhär. Jag vill säga det på rätt sätt"

Säger du sedan och tittar försiktigt upp på mig som i min tur nickar lite fundersamt. Jag vill inte pressa dig trots att nyfikenheten över dina ord håller på att äta upp mig inombords. Du ler svagt åt min förståelse innan din stillsamma blick seglar ut mot gatan och du suckar tyst, ingen bekymrad suck utan en nöjd.

"Ska du gå med någon på studentbalen?"

Frågar du sedan med en lugn röst och vänder tillbaka blicken mot mig som redan sitter med ögonen vilandes på dig.

"Nej, eller alltså. Ingen har frågat och jag har inte frågat någon så jag tror att jag bara går själv"

Säger jag och rycker lätt på axlarna vilket får dig att nicka svagt innan du drar fingrarna genom håret och lutar dig en aning bakåt medan du fundersamt biter dig i underläppen.

"Vi kan gå tillsammans. Alltså som polare, skippar dejterna liksom"

Säger du snabbt och din kommentar får mig att le stort innan jag nickar och släpper ur mig ett lyckligt skratt.

"Gärna för mig, vill du vara min dejt Felix?"

Frågar jag skämtsamt trots att jag mer än allt egentligen vill fråga dig på riktigt och veta att du skulle svara ja.

"Mer än gärna Oscar"

Säger du glatt och blinkar skämtsamt med ögat innan du brister ut i skratt och jag kan inte låta bli att skratta jag med. För du lycklig gör mig lycklig.

"Tror du att vi måste dansa?"

Frågar jag osäkert när skrattet har lagt sig vilket får dig att skratta till på nytt innan du inser att jag menar allvar. Då harklar du dig svagt, lägger ifrån dig godispåsen som vilar i ditt knä och ger mig en lurig blick innan du ställer dig upp och sträcker ut handen mot mig med ett flin på läpparna.

"Får jag lov?"

Frågar du skämtsamt och jag ger dig en förvirrad blick innan jag med ett skratt placerar min hand i din och i nästa ögonblick drar du upp mig på fötter och vilar din ena hand om min svank medan den andra håller min hand i ett fast grepp. Jag i min tur låter min hand vila på din axel innan jag skrattandes följer dig när du för mig runt i en cirkel mitt på vägen.

Vårt gemensamma skratt fyller luften och med min hand vilandes i din, din hand vilandes mot min svank och din blick fäst i min känner jag mig så genuint lycklig. Jag vill stanna i din famn så länge jag lever.