Livet innan studenten / Foscar

15.

"Oscar"

Jag behöver inte lyfta blicken från skåpet för att kunna placera rösten. Det är din röst. Jag hade känt igen din röst i världens oväder. Men gårdagens händelse spelas i repris i mina tankar och din kommentar fyller mina tankar konstant. Jag hummar bara svagt åt din hälsningsfras och fortsätter att rota runt i skåpet trots att jag redan har allt jag behöver.

"Alltså, gjorde jag något igår? Du liksom, drog utan att säga något"

Säger du lugnt och lutar dig avslappnat mot skåpet så att du får en närmare uppsikt av mitt ansikte. Jag fortsätter envist att stirra in i skåpet innan jag suckar tyst och fäster blicken i marken.

"Du kysste mig"

Säger jag sedan med en tillräckligt låg röst att den knappt uppfattas. Men du uppfattar den och suckar tyst för dig själv innan jag uppfattar i ögonvrån hur du drar en hand genom håret, så som du alltid gör när du känner dig osäker.

"Var det därför du gick?"

Frågar du lugnt vilket får mig att lyfta blicken för att möta din svårlästa blick. Din fråga gör mig förvirrad. Jag som trodde att du genast skulle börja skylla ifrån dig, skratta åt mig eller förtydliga att det inte betydde något. Istället lämnar du själva kyssen obesvarad och verkar genuint bry dig om mina reaktioner över dina handlingar.

"Nej eller alltså. Jag gick för att du skyllde det på alkohol"

Säger jag osäkert och du fortsätter att studera mig med en svårläst blick.

"Blev du besviken? Över att jag skyllde på alkoholen?"

Frågar du sedan lugnt och jag blir återigen chockad över dina genuina frågor. Hur du analyserar minsta lilla svar och minsta lilla rörelse. Jag suckar tyst innan jag rycker lätt på axlarna.

"En kyss brukar vanligtvis betyda något. Så ja, jag blev besviken. Antar jag"

Säger jag osäkert och märker hur ditt ansiktsuttryck förändras och hur din blick snabbt flackar ner i marken för att sedan möta min på nytt.

"Betydde det något för dig Felix? Ärligt?"

Frågar jag vid åsynen av din reaktion och du stirrar stint in i mina ögon samtidigt som du vrider lite besvärat på dig. Jag iakttar dig osäkert i väntan på ditt svar. Mitt hjärta dunkar hårt i bröstet. Tänk om det faktiskt betydde något för dig. Men lika snabbt krossar du mina förhoppningar tillsammans med mitt hjärta.

"Äh nej. Som jag sa, jag var jävligt full och insåg inte ens vad jag höll på med. Sorry Oscar, det var inte meningen att du skulle råka ut för mina dåliga beslut i berusat tillstånd"

Säger du och skrattar lågt vid slutet av meningen för att lätta upp stämningen som plötsligt har sänkt sig emellan oss. Jag biter bestämt ihop käkarna för att inte visa mina tydligt sårade känslor innan jag nickar kort och smäller igen skåpet lite för hårt.

"Vänta lite, betydde det något för dig?"

Frågar du plötsligt och jag ger dig ett kort ögonkast innan jag trycker böckerna mot bröstet och slänger en demonstrativ blick på klockan runt min handled.

"Jag måste gå Felix, lektionen börjar snart"

Svarar jag bara innan jag lämnar dig vid skåpet med din fråga obesvarad. För vad ska jag säga? Såklart det betydde något för mig. Det betydde alldeles för mycket och jag kan omöjligt ljuga dig rätt upp i ansiktet. Allt jag vill är att ha dina läppar pressade mot mina igen, på riktigt. Utan att alkohol behöver vara inblandat. Utan att du ska behöva supa dig full för att av misstag kyssa mig.

Jag vill att du ska kyssa mig för att du vill. För att du vill ha mig. På samma sätt som jag vill ha dig.