Livet innan studenten / Foscar

11.

Efter en timmes plugg så lägger du plötsligt ifrån dig läroböckerna och sträcker ut dig på sängen. Jag ger dig en road blick när du sträcker ut dig likt en katt på min bäddade säng. Du möter min blick och jag kan inte låta bli att skratta till över hur du numera rullat runt i sängen och förstört min tidigare fina bäddning. Du stämmer in på skrattet och snart sitter vi som två idioter och gapskrattar åt absolut ingenting.

Plötsligt stinger det till i ögat och skrattet får ett abrupt slut. Jag blinkar frenetiskt och ditt skratt stannar upp när din blick landar på mig. Oroligt sätter du dig upp i sängen och lutar dig aningen framåt.

"Vad hände?"

Frågar du oroligt och jag fortsätter att blinka som en idiot och försöker ge dig ett snett leende för att lätta upp den oroliga stämningen.

"Jag fick något i ögat bara, det är okej"

Får jag fram med skratt i rösten och försöker avfärdande vifta med handen men du lutar dig fram så att ditt ansikte närmar sig mitt. Med en fokuserad blick studerar du mitt ansikte och jag känner hur kinderna hettar till.

"Få se"

Säger du med en tyst röst och tar ett försiktigt tag om min käke för att kunna hålla mitt huvud stilla. Dina ögon synar mig noggrant och hjärtat dunkar så hårt i bröstkorgen att jag nästan är rädd att du ska höra det.

"Vänta det är en ögonfrans. Sitt still, jag ska vara försiktig"

Säger du efter en kort tids inspekterande och innan jag hinner svara så förvånar du mig något otroligt när du reser dig upp från sängen för att istället sjunka ner i mitt knä med magen pressad mot min. Din hand håller fortfarande ett försiktigt tag om min käke och du lutar dig onaturligt nära medan du med din lediga hand försiktigt låter dina fingertoppar snudda vid min sköra hud precis under ögat.

"Titta upp"

Får du fram med en låg, hes röst och jag sväljer plötslig nervös innan jag följer din order och blickar uppåt. Dina svala fingertoppar snuddar precis vid min franslinje och försiktigt avlägsnar du ögonfransen från mitt öga innan du sänker handen och jag blinkar hårt för att upptäcka att smärtan är borta. Lättad möter jag din blick och upptäcker hur du fortfarande sitter placerad i mitt knä med handen om min käke.

Vår intensiva ögonkontakt får mig att inse. Det jag känner för dig är en fascination, en desperation efter dig och din kropp, men inte bara det. Det är en förälskelse. Jag, Oscar Enestad, som i hela mitt liv antagit att jag varit straight är förälskad i dig. Du med dina gröna ögon, charmiga leende, attraktiva yttre och fascinerande insida. Och nu när du ironiskt nog sitter placerad i mitt knä med frestande läppar bara centimeter ifrån mina så inser jag att det enda jag vill ha är dig. Det enda jag ser är dig.

Men detta är ingen filmscen. Det är inte nu den efterlängtade filmkyssen sker med all dess fyrverkerier och fjärilar i magen. Istället harklar du dig svagt och låter handen som fortfarande ligger placerad mot min käke falla. Ett flin avfyras innan du kliver av mig och lämnar mig ensam på stolen. Ensam och förälskad.

Jag ger dig en snabb blick innan jag reser mig upp med hastiga rörelser. Du ger mig en förvånad blick när jag stressat försvinner ut i rummet och vidare mot toaletten. Väl därinne låser jag om mig och sjunker ner med ryggen mot den svalkande kakelväggen och huvudet i händerna.

Hjärtat dunkar på som ett lokomotiv i bröstet och tårarna är nära. För det är så uppenbart. Hur mycket jag än tycker om dig så är det uppenbart, du kommer aldrig någonsin att bli min. Jag kommer aldrig få uppleva känslan av dina läppar mot mina. Och den insikten får tårarna att spilla över och jag inser att jag faktiskt sitter i badrummet och gråter över dig. Över hur jag aldrig kommer att kunna få det jag vill ha. För du är allt jag vill ha.