o.m | deras nummer

deux

Jag satt stilla, kunde inte röra mig. Jag har inte hört någonting av Ebba på tre år, hon slutade höra av sig av någon anledning och nu helt plötsligt skriver hon en tweet till mig. Jag vet inte hur jag ska reagera, ska jag säga någonting till Ogge? Julias fotsteg hördes och hon satte sig i sängen, lade en hand på mitt lår och kollade på mig.

"Oscar, har något hänt?" frågade hon och jag vände på huvudet så jag mötte hennes blick. Hon kollade oroligt på mig. Jag svalde en klump i halsen.

"Ehm... jag ska hälsa grattis från Ebba" sa jag och Julia kollade frågande på mig. Även hon har inte hört någonting från henne på tre år. Ingen vet varför, men Ebba slutade höra av sig till både mig, Julia och Felix för tre år sedan. Någonting måste ha hänt, men ingen vet. Vi har frågat Ogge om han visste någonting men han skakade bara på huvudet. Julia fortsatte att kolla frågande på mig. "Ebba Mosally"

"Va?!" sa Julia och sken upp i ett leende. Julia och Ebba var bästa kompisar, jag har märkt att Julia verkligen saknar Ebba, så att hon har hört av sig nu är nog som att ge en femåring hur mycket godis som helst, så känner nog Julia just nu.

"Ja, hon skrev en tweet till mig" sa jag och visade henne tweeten. Julia sken upp i ett leende och hoppade upp och klappade i händerna. Första kontakten från Ebba på tre år. När Julia hade hoppat klart gjorde vi oss iordning för att gå ut och kolla på vigselringar. Vi åkte till den närmsta shoppingcentret och valde ut den perfekta ringen, Julia fick välja vilken hon ville ha. Det är hon värd.

Send your dreams
Where nobody hides
Give your tears
To the tide

Vi kom tillbaka till huset efter ett antal timmar i affärer, kollandes på olika vigselringar. Julia hade bestämt sig för en som var otroligt vacker. En vacker flicka behöver en vacker ring. Jag hade sett en som jag tyckte skulle passa Julia helt perfekt, men det var för mycket diamanter på den för henne så hon tog den hon själv tyckte bäst om. Medan Julia sprang upp för att ringa någon av hennes kompisar så slog jag mig ned i soffan bredvid Felix som satt och korrekturläste en av våra nya låtar som vi ska börja spela in snart. En sak som faktiskt har hänt under dessa fem år är att vi faktiskt skriver våra egna låtar nu. Vi har fått en coach som hjälper oss hur man skriver låtar och de vi skrivit är faktiskt riktigt bra.

"Felix?" frågade jag och Felix gav ifrån sig ett mm ljud. Han tittade inte på mig utan hade fortfarande blicken på papprena framför sig som var fyllda med texter och noter. Jag skakade i huvudet åt honom innan jag harklade mig, satte mig rätare upp och kollade på honom. Hans huvud åkte åt mitt håll och han kollade frågande på mig.

"Vill du va min best-man?" Felix sken upp i ett leende och nickade frenetiskt med huvudet.

"Såklart jag vill det!" Vi gav varandra en kram och jag log. Felix är den som jag är närmast av killarna, så det är ganska självklart att han ska vara min best-man. Ogge och Omar kommer få vara mina marskalker. Jag lutade mig tillbaka i soffan och Felix gick tillbaka till att granska texterna, vi hade en deadline med låten till imorgon kväll så den måste vara klar snart.

"Jo, en sak till Felix" sa jag och Felix vände sig mot mig igen.

"Vad?" frågade han och log medan han stoppade pennan bakom örat.

"Jag fick en tweet av Ebba imorse" sa jag och Felix ögon spärrade upp mig. Hans mun var som en fågelholk.

"Ebba, Ogges Ebba?" frågade han chockat och jag nickade som svar. Felix frågade vad hon hade sagt och jag berättade. Vi började diskutera om varför hon helt plötsligt skrivit något till oss. Inte en enda gång har hon svarat på twitter när vi skrivit till henne, varken på en tweet eller meddelande.

"Men du Oscar?" frågade Felix och jag nickade. "Vi säger ingenting till Ogge va?"

"Nej, jag tror inte han behöver det" sa jag och skakade i huvudet. Som sagt så vet vi alla att Ogge egentligen inte mår bra, trots att han försöker dölja det. Han säger att han mår bra, men det syns på honom. Hans ögon gnistrar inte lika mycket med Olivia som när de gjorde när han var med Ebba.