o.m | deras nummer

douze

- Ogges perspektiv -

Fast jag vet att det kommer såra mig så måste jag. Jag vet hur dåligt jag kommer må men inom mig känner jag att jag måste kolla.

Jag tar upp min telefon från fickan, ett djupt andetag tar jag innan jag låser upp telefonen, går in på instagram och söker på ebbamosally. Hennes account kom upp först, följt av en massa fanpages. Mitt finger klickade sig in på hennes sida och jag började gå igenom bild för bild. Jag kunde känna hur jag ville börja gråta men av någon anledning kunde jag inte sluta bläddra runt i hennes bilder.

Bilder på henne, bilder från konserter och från studion var det mesta som fanns på hennes sida. Jag klickade mig in på en bild som var publicerad för två veckor sedan. Brunt hår. Ebba hade brunt hår nu. Hon var fin i det, hon är fin i allt. Jag läste texten.

ebbamosally today I met a really missed person, I'm still your Stockholms-värmlänning

Mitt hjärta stannade. Det fanns bara en person som kallade Ebba för Stockholms-värmlänning och det var Oscar. Oscar har träffat Ebba. Varför har han inte sagt någonting ?

Jag kastade iväg mobilen på golvet på andra sidan rummet och sträckte mig till sängbordet och tog fram en skrivbok. Mina fingrar rörde vid framsidan innan jag öppnade den och jag började läsa texterna.

Vill du ha en idiot lägg din hand i min.

Du är en sång på mina läppar.

Jag älskar dig så mycket att jag hatar mig.

Om du vill ha mig nu kan du få mig så lätt.

Jag kommer älska dig när jorden gått under.

Jag skulle kunna dö nu med kinden mot din hals.

Jag var ingen, du var aprilhimlen.

Jag stängde skrivboken och torkade bort mina tårar. Denna bok var fylld med Håkan Hellström texter. Denna bok skulle jag ge till Ebba på dejten vi hade. Den dejten då hon gjorde slut med mig.

• • •

Ja jag vet att det var ett kort kapitel, men saker börjar klarna upp sig i mitt liv och jag orkar skriva lite. Så jag tänkte att jag skriver lite då och då och publicerar när jag känner för det. Även om kapitlena är såhär korta.