o.m | deras nummer

dix-neuf

Jag började gå nedför gången när en tjej helt plötsligt ställer sig upp och jag råkar gå rakt in i henne så hon ramlar ned på golvet.

"Oh my god not again, I'm so sorry miss" sa jag och sträckte fram handen vilket hon tog och jag hjälpte henne upp.

"It's fine, I should've looked before I stood up if anyone was around" sa hon och kollade upp på mig. Jävlar.

"Ehm, I'm so sorry" sa jag igen. Hon var verkligen vacker. Ursäkta mig, men hon var nästan vackrare än min fästmö. Shit. Hon mötte min blick igen och log mot mig, hennes leende var underbart. Sedan kollade hon konstigt på mig, shit hon var säkert ett av de där galna fansen.

"Men är inte du Oscar Enestad?" sa hon sedan på svenska och jag log och nickade. "Men shit det var ett tag sedan sist"

Jag kollade frågande på henne.

"Stina, Ebbas gamla klasskompis" sa hon och det var då poletten trillade ned. Framför mig stod alltså Ebbas gamla klasskompis Stina som jag hade träffat ett par gånger tidigare.

"Men oj jag kände inte igen dig, hej" sa jag och kramade om henne. Hon såg verkligen annorlunda ut, i skolan såg hon inte alls lika bra ut som hon gjorde nu. Wow

"Oscar?" hörde jag och någonting åkte förbi mina ögon, shit jag hade fått stirreblick på henne. Pinsamt.

"Åh förlåt, jag kom bara på att tänka på skoltiden" ljög jag, det såg ut som om hon faktiskt gick på det då hon bara log åt mig och skrattade lite lätt.

Vi stod och pratade ett bra tag innan ett ljud den flygplanet hördes och vi båda tittade upp och såg att skylten för att flygplansbältet var tvungen att sättas på. Någon började prata i högtalarna och sa att de skulle åka in i lite oväder och för säkerhets skull ville de att vi skulle sitta fastspända. Jag kramade om Stina och sa hejdå innan jag begav mig fram till min plats igen. Folk hade börjat vakna nu, troligtvis av att flygplanet skakade lite grann.

"Värst vad du var borta länge, bajsa du eller?" skrattade Ogge och slog mig lätt på axeln medan jag satte mig. Jag flinade lite mot han.

"Nej jag träffade på Stina så jag började prata med henne" sa jag och jag såg hur Ogge kollade frågande på mig. "Ja, Stina från gymnasiet du vet"

"Åh okej" sa han tyst innan leendet försvann på hand läppar och han tittade rakt fram. Tänk att till och med Ebbas kompisars namn kan göra honom så deprimerad. Han måste få hjälp, han är inte sig själv.

• • •

Wow jag lever!
Haha nej men jag har mycket i skolan nu, jag har börjat tredje året på en av de tuffaste linjerna så jag prioriterar skolan före skrivandet om jag ska vara ärlig.
Jag skriver lite då och då men det är inte ofta. Snart har jag lov och jag har tänkt att skriva lite då, men lovar inget.

Och snälla, tjata inte på mig att ni vill ha kapitel, det är sjukt svårt att skriva bra kapitel när man inte har tid.