o.m | deras nummer

huit

Sedan gårdagens konsert så har Ogge varit inlåst i sitt rum, han vägrar prata med någon av oss. Felix och Omar fattar inte varför, de tror han bara är sur av någon anledning, har manlig pms eller liknande. Jag vet varför. Jag såg när han höll tillbaka tårarna när han såg Ebba igår. Jag såg hur han egentligen känner, det som han försöker dölja för oss men som han misslyckas med.

Dörren från Ogges rum öppnad och stängs och nedför trappan kommer Olivia, hon ger mig ett halvdant leende. Om jag ska vara ärlig så gillar jag inte Olivia, hon har ingen bra personlighet så jag vet inte varför Ogge är tillsammans med henne.

"Hejdå killar" sa Olivia när hon gick förbi oss och mot hallen, några sekunder senare öppnades ytterdörren och hon gick ut. Jag skakade i huvudet. Jag gillar henne verkligen inte. Ett tag funderade jag på om hon bara var ihop ned Ogge för att vi är kända.

"Jag går upp till Ogge" sa jag till Felix och Omar som satt och jobbade. Som svar fick jag ett halvdant okej och jag ställde mig upp och började gå uppför trappan. Antingen vill Ogge vara för sig själv eller så vill han prata, vilket jag kommer märka om några sekunder.

Min knutna han mötte hans dörr och knackningar hördes. Inifrån hans rum kunde jag höra hur han gick upp från sängen, mot dörren och därefter öppnades dörren och jag mötte en Ogge som såg deprimerad ut. Såhär har jag inte sett honom sen Ebba gjorde slut med honom.

Han mötte min blick och suckade. Jag gav honom ett litet leende innan han öppnade dörren och jag gick in. Ogge gick fram till sin säng och lade sig ned på rygg och kollade upp i taket. Jag stängde dörren innan jag gick fram och satte mig bredvid honom i sängen, tittandes ut genom hans fönster som var mot LA city. Ogge hade helt klart den finaste utsikten av oss alla, ett stort fönster som man ser hela Los Angeles från.

Efter en liten tystnad harklar sig Ogge och sätter sig upp. Han tittar på mig.

"Så, vad är det?" frågade han och jag drog ett djupt andetag innan jag satte mig tillrätta och kollade honom in i ögonen.

"Du måste prata med henne, du är inte samma gamla Ogge" sa jag och han rynkade näsan åt mig.

"Vem då?" Ogge undvek min blick, han visste precis vem jag menade men han ville inte.

"Ebba. Ogge du måste, jag ser på dig att du inte mått bra de senaste fem åren, det kan inte fortsätta såhär" Ogge ställde sig upp och jag kunde höra låga snyftningar.

"Jag kan inte" sa han och jag gick fram till honom, tog tag i hand axel och vände honom om. Hans ögon var glansiga och en ensam tår trillade nedför hans kind.

"Varför?" frågade jag. Han måste ha ett skäl till varför han inte kan prata med henne. Ogges hand åkte ned till hans ficka och han tog fram sin telefon, knappade den lite och gav den till mig.

"Detta är därför" sa han och jag kollade frågande på honom innan jag kollade ned på hans telefon och började läsa.

2017 - 02:12 Ebba: hej ogge, jag kunde inte sova, har för mycket i tankarna. Hoppas allt är bra med dig. Jag skulle kunna ljuga och säga att allting är bra med mig, men du känner mig, jag gillar inte att ljuga. Jag vet att vi inte har pratat sedan jag kom hem till Sverige, men jag saknar dig. Trots att det gått 2 år sedan vi gjorde slut, så har jag fortfarande kvar ditt nummer, om du fortfarande har detta nummer. Du tycker säkert jag är jättekonstig som skriver till dig, det var ju trots allt jag som gjorde slut. Men om sanningen ska fram så saknar jag dig. Jag saknar dig jättemycket. Jag saknar att vakna upp bredvid dig och höra din morgonröst, se dina ögon och ditt underbara Ogge-leende. Jag vet att du inte saknar mig, jag har sett bilderna på din nya flickvän. Hon är vacker, riktigt vacker. Grattis, jag hoppas du är lycklig. Du förtjänar att vara lycklig.