o.m | deras nummer

vingt

Jag drog en lätt suck åt Ogge innan jag lutade mig tillbaka och slöt ögonen. Det har gått fem år sedan Ebba gjorde slut. Ogge måste gå vidare, han måste. Det är inte bra för honom att gå runt och älta detta, gå i terapi, prata ut med någon. Gör någonting. Det är inte kul att få se sin bästa vän må dåligt över en tjej som för fem år sedan lämnade honom utan att säga varför.

Jag skakade bort tankarns från Ogge och lät vad som helst komma i vägen. Ögonen blev tyngre och tyngre, andningen blev mer regelbunden och jag somnade.

Jag knackade på sovrumsdörren och innanför dörren hördes ett Kom In och jag öppnade dörren och mötte Ebbas blick. Jag kollade oroligt på henne och sprang fram till henne och omfamnade henne. En snyftning kunde höras från Ebbas sida och vi drog ifrån varandra och satte oss på sängen. Jag kollade på Ebba och såg att hon nu grät, jag blev genast orolig.

"Men Ebba, vad har hänt?" frågade jag och drog in Ebba i en kram så hon låg lutad mot mitt bröst. En snyftning kom från Ebba och jag lufte min hand och började lätt dra min hand på Ebbas arm.

"Jag har gjort något jättedumt" snyftade Ebba fram och begravde sig ännu mera i min famn.

"Vad menar du?"

"Jag låg med Felix" sa Ebba så tyst hon bara kunde, antagligen för att hon hoppades att jag inte skulle höra vad hon sa.

"Du gjorde vad?!" nästan skrek jag och släppte taget om henne. Jag kollade Ebba allvarligt i ögonen. Nu blev jag riktigt besviken på henne. "Hur kunde du göra så mot Ogge, vafan tänker du inte alls?!"

Ebba tog ett djupt andetag, kollade ned på sina fingrar, en tår lämnade hennes öga och hon tittade upp mot mig igen. "Jag kom på honom vara otrogen så jag gjorde slut och sprang hem till Felix" Min mun hade nu förvandlats till en fågelholk, har Ogge varit otrogen? Jag var tyst, sa ingenting, satt bara och kollade Ebba rakt in i ögonen. Jag kunde inte tro att Ogge faktiskt varit otrogen mot henne och att Ebba sedan låg med Felix. Det är lågt gjort mot Ogge även om han klantade sig först. Jag kramade om Ebba och det var då det brast för henne. Hon brast ut i gråt. Jag kramade om henne hårdare.

Vi satt tysta, Ebba i min famn, i något som kändes som timmar. Jag lät henne gråta ut, lät henne skrika och slå. Jag lossade greppet om Ebba och hon satte mig upp.

"Jag fattar inte hur han kunde göra så mot dig och hur du kunde göra så mot honom" sa jag tyst för sig själv.

"Förlåt" sa Ebba tyst och torkade bort en tår.

"Det är inte mig du ska be om ursäkt till, om det är någon så är det Felix och Ogge du ska be om förlåtelse till" sa jag besviket och reste mig upp och gick ut ur dörren.

Jag vaknade upp med ett ryck. Jag kunde känna hur mina kinder var blöta av tårarna som runnit nedför mina kinder i sömnen.

"Oscar, vad har hänt?" frågade Ogge mig och jag kollade åt hans håll. Jag skakade bara på huvudet och blundade igen och somnade om.