If I only knew...

Kapitel 14

Max P.O.V:

Jag vaknar med en hemsk huvudvärk och det känns som om allt snurrar runt, jag sätter ner mina fötter på golvet och ställer mig sen långsamt upp. Jag börjar ta några långsamma steg ur ur rummet och hör Mettes fnittrande ända hit, vad har hänt med min bästa vän?

Jag och Mike var alltid de killarna som fick vem vi ville och när vi ville, men nu, har Mike hittat sig en flickvän och jag är kvar här ensam för min dröm tjej är i ett förhållande. Jag vet att det kanske såg ut som om jag hade gått vidare men det har jag inte, jag har försökt att glömma henne med allt, droger, alkohol och andra tjejer. Men det går inte ingen drog gör mig så hög som hon, ingen alkohol gör mig så full som hennes kyssar och inga tjejer gör mig så lyckliga som hon.

Jag går långsamt ner för den branta trappan för att inte trilla speciellt när jag är bakfull, det första jag ser när jag kommer ner är Mette som sitter på matbordet med Mike som står mellan hennes ben och har sina armar om hennes kropp. Deras läppar är på varandra medan Mette fnittrar, jag går förbi dem och öppnar kylskåpet för att ta fram mjölken klunkar den direkt ur kartongen.

Jag studerar Mette och Mike och inser att ett litet leende leker på mina läppar. Jag tror på riktigt att Mike är kär i Mette, jag ser i hans ögon när han kollar på henne när hon inte kollar, hans ögon glittrar. Jag trodde inte att Mike skulle någonsin växa upp och stanna i ett förhållande längre än tre dagar, jag kommer ihåg hur han retade mig för tre år sen när jag sade till honom att jag hade blivit kär, han visste då inte att det handlade om hans lilla syster.

Han trodde att det var någon blond brud med stora bröst men nej, det var hans vackra lilla syster som var då fjorton år, jag fattar inte det fortfarande. Att jag kunde bli kär i en fjortonårig tjej medan jag själv var nitton men vad skulle jag göra när hon stal mitt hjärta?

Hon var faktiskt mogen för sin ålder, som den dagen när vi var små, jag och Mike var tio medan Sofie bara var sex år gammal, det var sista gången vi såg deras pappa.

Vi var i huset och lekte då vi såg deras mamma sitta gråtande i deras föräldrars sovrum, deras pappa hade en stor resväska med sig och höll på att ta på sig skorna. Han vände blicken mot oss och höll ögonkontakten med mig en stund innan han försvann igenom dörren. Sofie sprang snabbt fram till sin mamma och kramade henne och hennes mamma kramade henne tillbaka, de kramades länge medan min blick stannade på Mike som såg rasande ut med tårar i ögonen, han såg så sårad ut samtidigt som ilskan bubblade i honom.

Han sprang snabbt upp till sitt rum och smällde dörren efter sig, jag stod bara som förstelnad och såg hur Sofie sprang efter honom in i hans rum. Jag följde tyst efter och genom den öppna dörren och såg Sofie som satt bredvid Mike och höll i hans hand. "Vad händer?"

"HAN LÄMNAR OSS!" Han skrek åt henne så att hon backade skräckslaget bak mot mig, hon svalde högt innan hon började ta små försiktiga steg mot honom. Hon kom fram till honom och satte sig på huk framför honom medan han snyftade högt. "Mikey? Allt kommer att bli okej, jag lovar"

Hon sade de orden så lugnt och tyst så att knappast jag hörde, han lyfte då sitt huvud och kollade henne i ögonen, hans ögon var röda och blodsprängda medan hela hans ansikte var vått av de salta tårarna. Han kramade plötsligt om henne och snyftade åt hennes rygg medan hon höll om honom. "Jag älskar dig, så mycket!"

Jag ler ännu mer när jag tänker på det minnet, hon var den starka i deras familj när de bröt samman. "Vad tänker du på?" Det är Mike som nu står framför mig med svullna läppar och rufsigt hår från Mettes händer. Jag ger honom bara ett flin och han suckar irriterat.

"Någon är visst helt och hållet kär" Mette vickar på sina ögonbryn medan hon sätter en hand på Mikes axel, han stirrar bara irriterat på mig och går sen utan ett ord upp för den branta trappan. En suck lämnar mina läppar och jag gömmer mitt ansikte i händerna, varför kan han inte förstå?

"Jag ska prata med honom, okej? Jag ser hur dina ögon skiner upp när du hör hennes namn och det är inte bara en vanlig glimt i ögat" Jag ger henne ett litet leende innan jag nickar och hon försvinner ut ur köket.

Jag följer efter men stannar till i mitt rum, ja du läste rätt, jag har flyttat hit och ska stanna här med Sofie och Mike. Jag smäller dörren efter mig och låter min kropp falla livlöst ner i den stora sängen, jag måste berätta för Sofie, jag kan inte hålla det hemligt längre. Men jag vet att hon är lycklig med Simon... men hon kanske skulle ha varit lyckligare med mig?

Jag låser upp min mobil och går in på Sofies kontakt, den bilden som hon har tog jag när vi var tillsammans, det var efter vår första natt tillsammans... Hon hade på sig min gröna t-shirt som passade hennes solbrända ben, det var mitt i sommarlovet. Hon stod i köket och pratade med Mike för han ringde och frågade varför hon inte kom hem över natten. Hon sade att hon hade stannat hos någon innan hon lade på.

Då hon lade på var mina armar på hennes höfter och mina kyssar i hennes nacke, jag kommer ihåg detta så bra! Hon hade vänt sig om och gett mig ett leende innan vi kysstes mjukt och lugnt, jag kan fortfarande komma ihåg hur mjuka hennes läppar var och hur de perfekt passade med mina...

Nu kommer Max tillbaka i bilden, extra kär i vår lilla Sofie!!!