If I only knew...

Kapitel 18

James P.O.V:

Jag tar upp det lilla kuvertet ur min ficka, Sofies namn står på det med en svart, kursiv stil. Jag ser hur hon spärrar upp ögonen och verkligen sliter det ur min hand.

Hon fingrar lät på sitt namn och verkar tänka på något medan hon ler lite smått, hon öppnar det och börjar läsa det som ser ut att vara ett brev.

Sofies P.O.V:

"Hej min sköna,

Jag är så ledsen att jag inte har skrivit på ett tag men du har bara försvunnit hela tiden och jag ville inte störa dig. Detta stället, alla dina minnen...

Jag hoppas att du inte glömmer oss i denna staden, mig och de andra."

Jag har inte tänkt på det så, hur mycket har jag egentligen spenderat med killarna? Bara den kvällen...

Jag kollar på James, skrev han brevet? Är det han som är min hemliga beundrare?

"Är det du som är min hemliga beundrare?"

Han ser förvirrad ut och skakar sen långsamt på huvudet.

"Nej, den låg i din säng innan, tänkte att jag skulle ta med den till dig."

Jag nickar och stoppar sen ner det lilla kuvertet i min ficka medan jag går in till min mamma.

"Jag måste tyvärr gå, killarna behöver hjälp med lite saker."

Jag ger henne en puss på kinden innan jag går ut till James, tar på mig skorna samt min jacka och vi sticker därifrån. De andra killarna väntar vid bilen medan jag och James springer fram till dem.

De kollar lite generat på mig men jag ignorerar det.

"Har ni ätit?"

Alla skakar på huvudet och jag facepalmar mig själv inne i mitt huvud, som små barn.

"Pizza"

Det är det enda ordet jag säger men alla fattar, vi hoppar upp på bilen och Michael börjar köra med hjälp av mina riktningar.

***

Pizzerian är stor och ganska full, detta är pizzerian som jag brukade äta pizza på med Mike och Max.

Jag och killarna börjar leta efter ett bord även om jag tvivlar på att vi kommer hitta ett. Vi går runt ett tag och hittar sen ett, de har inte hunnit torka av det men vem bryr sig.

Jag och James skriver ner det alla vill ha och ställer oss sen i kön för att beställa. Jag skulle chansa på att det kanske står runt femton personer framför oss som ska beställa så det lär ta tid.

***

Fyrtio minuter senare sitter vi alla vill bordet med en varsin pizza, jag äter min favorit, Neptun.

När vi är klara och jag har precis rest mig upp hör jag en röst som får mig att hoppa till.

"Sofie?"

Jag vänder mig om och där är hon, den tjejen som alltid fanns där för mig, som jag hade så kul med. Men jag känner all glädje sjunka inom mig när jag ser vem som står bredvid henne.

Hon står bredvid henne. Den tjejen som var orsaken att jag och Max gjorde slut, där är hon bredvid min ex. Bästa vän.

"Hej killar!"

Självklart är det första hon gör, att hälsa på MINA killar. Hon ler flörtiga till dem och blinkar med ena ögat åt James.

"Han är inte intresserad"

Jag kan inte stoppa meningen utan den kommer bara ut själv. Hon kollar på mig som om hon stryper mig mentalt medan de andra killarna kollar mellan oss.

"Vadå? Är ni tillsammans eller?"

Hon flinar åt mig och jag vet inte vad som flyger in i mig men jag svarar ja. Någon av killarna sätter mat i halsen men jag bryr mig inte om honom, mina ögon är fästa på henne.

Hon fnyser åt mig och kollar på min ex. Bästa vän som ser lite generad ut.

"När blev ni vänner?"

Jag söker ögonkontakt med henne, hon visste vad hon gjorde mot mig, hon visste hur mycket jag led efter att jag och Max hade gjort slut, hon visste att jag älskade han.

Och ändå så började hon umgås med den tjejen som orsakade mig så mycket smärta.

Hon svarar ej så jag kollar på killarna, de nickar och reser sig från bordet, jag börjar redan gå men sen hör jag henne svara.

"Efter att du anklagade Jack utan anledning."

När jag hör de orden känns det som om mitt hjärta går i miljoner bitar, jag kan inte förstå att hon sa det.

Hon var med när jag var hos polisen, hos doktorn, alla de gångerna jag grät och hade mardrömmar om den natten, och nu säger hon att jag ljög.

Jag vänder mig om och kollar med en sårad blick på henne, jag trodde vår vänskap betydde något för henne, men tydligen inte.

"Hur vågar du ens säga så? Du var själv med när han hotade mig! Du var med om det när han skickade hot till mig. Det var du som lämnade mig själv på festen för att ligga med ditt ex, så jag fick gå hem själv."

Jag känner hur tårar samlas i mina ögon, jag skakar på huvudet och vänder mig om, jag ska hem, och det är ikväll.