If I only knew...

Kapitel 13

Sofies P.O.V:

Jag går in i hotellrummet med Grason i släptåg efter mig, killarna sitter på sina sängar och kollar på någon film som visas på rummets stora tv. De vänder sig hastigt om när de hör att dörren öppnas, den första personen som reagerar är Michael. Han springer fram till oss och kollar på mig noga för att se om jag är hel, han vänder sen sin blick mot Grason.

" Bara killar? Seriöst? " Grason verkar inte vara så glad över att jag delar ett rum med bara killar men deal with it. Jag går förbi Michael och lägger mig ner på min säng då jag känner alla blickarna på mig. Jag kollar upp och ser att alla blickarna faktiskt inte är på mig utan på Grason som ser väldigt obekväm ut.

Jag harklar mig lite lätt men jag får ingen reaktion från dem så jag försöker lite högre men ingen reaktion där heller, är de seriösa? Nu harklar jag mig riktigt högt och allas huvud vänds mot mig och kollar chockat på mig. "Detta är Grason, min boxningslärare" Killarnas ögon blir stora och blickarna landar snabbt på Grason igen, han ställer sig lite rakare och det gör att han ser större och muskulösare ut.

Han går lugnt men stolt fram till min säng och sätter sig bredvid mig lite stelt, jag ger honom ett lugnande leende som han besvarar och nu är det någon annan som harklar sig bakom honom. Jag kollar förbi Grason och ser att det är James som verkar ha blivit normal igen, verkar..."

"Sofie, vem är det?" James pupiller är stora så det betyder att han inte är nere på jorden än, han säger de orden argt, antar att vi har gått från bebis till rasande bästa vän. Grason höjer på ett ögonbryn medan han studerar James noga, det mörka håret ligger överallt och såklart så är han i bara kalsonger och då ser man hans vältränade kropp. Hans isblåa ögon är stora och hans ansikte rött av ilska, till och med när han är hög och arg ser han bra ut, inte undra på att han är en sån player för nästan alla tjejerna vill säkert ha honom.

"James.Det.Här.Är.Grason.Min.Vän" Jag säger varje ord med mellanrum emellan så att han ska förstå och inte kasta sig på Grason för alla vet att Grason kommer att vinna. Den röda färgen börjar långsamt att försvinna från James ansikte och ersätts av hans normala bruna nyans.

James sätter sig ner på sin säng igen och kollar oförstående på mig innan han lägger sig ner och snart så hör man hans små snarkningar igen. Jag drar av mig jackan och sitter i bara linne på sängen då jag hör någon flämta väldigt högt.

"Vad har du gjort!?" Michael är framme hos mig på en sekund och kollar på bandaget på min handled, just det...

"Inget!" Jag drar snabbt till mig armen och ger Michael ett leende men han besvarar inte det utan tar tag i min arm igen och drar lugnt och försiktigt av bandaget. På min handled där bandaget suttit precis ser man en liten svart text med lite ros/rött skinn runt.

"En tatuering? Vad betyder den?" Jag nickar och studerar tatueringen noga, ett datum som förändrade mitt liv. "Datumet Jack våldtog mig" Många ögon i rummet spärras upp och de studerar min handled noggrannare.

"Du vet att Mike kommer typ kastrera oss för att du skaffade en tatuering när du var med oss?" Jag nickar skrattande, jag ser framför mig Mikes min och hans utbrott när han kommer att få se den underbara tatueringen och att det är just det datumet kommer göra honom ännu argare.

"Lät du henne tatuera sig?" Michaels fråga är riktad till Grason som vänder sig mot honom och flyttar sin blick från min tatuering till Michael. Han nickar lite osäkert var Michael vill komma med detta. "Men det var tatueraren som gick med på att tatuera henne"

"Du får ta ansvar för det" Michael låter sur och bitter vilket får mig att flina, lilla överbeskyddande Michael. Grason skrattar till lite lätt medan han skakar på huvudet.

"Jag tror jag borde sticka nu, vi kanske ses Jackson" Han ställer sig upp och försvinner sen ut genom rummet och det enda som hörs är James snarkningar. Det blir en sån pinsam tystnad tills ljudet av en ringsignal fyller rummet, det är Michaels mobil som han tar upp ur sängen. "Fan..."

Michael kastar mobilen till mig och på displayen står Max namn, jag tar ett djupt andetag innan jag trycker på den gröna luren. "Hallå?"

"Sofie? Är du okej? Snälla säg att du är okej?"

Max P.O.V:

"Sofie? Är du okej? Snälla säg att du är okej?" Klockan är tre på natten och jag sitter vid köksbordet, jag ringde till Michael efter att ha försökt på tag på Lee flera gånger. 

"Max, jag är okej. Kan jag ringa dig imorgon? Jag är jätte trött och skulle vilja gå och lägga mig."

"Okej. Godnatt"

Hon lägger på och så fort jag har lagt ner mobilen tar jag upp den halvtomma flaskan med den starka drycken i. Jag tar några klunkar innan jag ställer tillbaka den med ett hårt slag i bordet. Några minuter senare kommer Mike ner i bara underkläder med Mette efter sig, hon har på sig ett kort nattlinne och ser jätte trött ut. 

"Max... du måste komma över henne, hon är lycklig med Simon..." Jag skakar på huvudet och tar några klunkar av drycken och känner hur jag tappar känslorna som ersätts av alkoholen. 

Jag har försökt att komma över henne, den tjejen som stal mitt hjärta men det går inte, hon stall det utan att ge det tillbaka. 

"Mette, gå och lägg dig, jag ska ha lite killsnack med Max"

"Okej. Men Max. Ifall det är meningen att ni ska vara tillsammans så kommer ni att vara det, men ifall det inte är meningen så måste du förstå det, hon har ett eget liv."

Jag lyssnar på hennes ord och hon har hunnit försvinna innan jag har tagit till mig de orden, hon kanske inte ska vara med mig men, tänk om hon ska...