If I only knew...

Kapitel 21

Sofies P.O.V:

Jag vaknar av höga snarkningar som låter precis intill mitt öra. Jag öppnar mina ögon och möts av mitt rum som är stökigt, det ligger massa kläder på golvet och de är inte bara mina. 

Jag kollar bredvid mig för att se vem det är som snarkar, jag håller på att skrika till när jag ser Max bredvid mig. Han har sin arm om mig och ser helt allmänt lugn och snygg ut. Jag kollar ner på min egen kropp, jag är naken, jag kollar på Max kropp (har sett den massor gånger så) och han är också naken. 

Jag försöker tänka ut varför han ligger här och varför vi är nakna och då kommer jag ihåg det. Igår, jag och Max. 

Jag vill inte men jag måste erkänna att det var magiskt, det var inte bara skönt utan också romantiskt och kärleksfullt. 

Något som inte är lika romantiskt är att jag är tillsammans med Simon och att jag har just varit otrogen mot honom. 

Jag tar några djupa andetag innan jag börjar skaka på Max för att försöka väcka honom. Han mumlar något och drar mig närmare sig, han är så gullig. 

Jag skakar honom igen och jag får direkt en reaktion.

"Inte än."

Vad menar han? Vill han inte gå upp än eller?

"Va?"

Han släpper greppet om mig för att se mig rakt i ögonen, vi kollar på varandra ett tag innan han bryter tystnaden. 

"Jag vill inte detta ska ta slut än.."

Han viskar det och jag vet att både två vet att så fort vi reser oss från sängen så måste vi möta verkligheten.

Jag nickar och gosar in mitt huvud i hans hals och han gosar in sitt ansikte i mitt hår samtidigt som han drar in ett djupt andetag. 

"Varför måste allt vara så komplicerat?"

Jag planerade inte att säga det, det bara slank ut. Jag menar, jag älskar Simon men jag älskar Max. Max var otrogen mot mig men Simon är aldrig här. Max känner mig bättre jag känner mig själv medan Simon känns ny och fräsch.

"Det är egentligen inte så komplicerat, det är bara du som gör det."

Han har rätt, men jag vet inte vem jag ska välja. 

Dåligt med Max: Han är som i Selena Gomez låt "Same Old Love" + han var otrogen mot mig. 

Dåligt med Simon: Han är inte Max...

"Det kvittar vilken av oss du väljer, hoppas att det är jag men jag älskar dig ändå."

Jag ler för mig själv när jag hör Max säga det, jag måste prata med Simon, berätta för han vad som hände och se hur han känner över allt detta. 

"Simon kommer om några dagar, jag måste berätta för han om detta..."

Jag  känner hans hjärta bulta snabbare när jag säger det, han är rädd. Han är rädd för att jag ska välja Simon, för att inte välja han och jag vet det. 

"Och vi?"

Jag vet inte vad jag ska svara. Jag vill ha honom såhär, kela med han, mysa, retas och älska varandra med öppna känslor.

Samtidigt vill jag hålla distans, om jag väljer Simon kommer det bara att bli jobbigare för han då det kommer ge honom hopp. 

"Jag tycker vi bör hålla distans till varandra, tills jag har pratat med Simon."

Han sväljer högt och spänner sig, troligtvis av det jag sa. Han nickar men jag vet att han inte är nöjd med svaret.

Jag drar upp mitt huvud och möter hans blick, han är ledsen, jag önskar att jag kunde göra något åt det, men det kan jag inte, inte just nu. 

Jag ger honom ett litet leende men han besvarar inte det utan kollar bort. Jag vet att jag sårade honom men vad ska jag göra?

Jag tar hans hand i min och kommer just då på att vi både två är nakna under täcket som vi delar, att våra nakna kroppar är hårt pressade mot varandra. 

Jag drar snabbt täcket längre upp och Max skrockar till medan han kollar smått roat på mig.

"Jag har sett dig innan."

Jag himlar med ögonen medan jag tar hans hand igen och lägger mitt huvud ner på hans bröstkorg.

"Jag älskar dig med."