If I only knew...

Kapitel 10

James P.O.V:

Jag och killarna sitter på bilflaket medan Michael kör bilen tillbaka till klubben, någon av killarna föreslog att vi skulle hämta " avslappnande medel " om ni inte förstår så var det någon av killarna som hade med sig droger. Vi närmar oss klubben och på parkeringen står Sofie och Aiden medan de håller om varandra, jag känner hur mina ögon spärras upp. 

Jag hoppar av flaket medan jag snabbt går fram dit för att slita dem från varandra, Aiden är en player, han gör bara one night stands och han har ett idiotiskt hobby. Hans hobby är att slå vad med de andra killarna om hur lång tid det kommer ta för honom innan tjejen kommer göra vad som helst för honom och sen är det bara att krossa hennes hjärta. Jag kan inte låta honom krossa hennes hjärta speciellt när hon är min bästa vän och hennes kille är också min vän för ja, hon har en kille!!!

De kollar på mig med stora ögon och är helt enkelt förvirrade av det jag gjorde men jag kan inte låta honom knäcka henne ännu mer än andra personer har. Jag ger Aiden en varnande blick innan jag vänder mig mot Sofie som bara kollar oförstående på mig, då ändras min varnande blick till ett mjukt ansiktsuttryck. " Hur mår du? "

Hon kollar på mig en liten stund tills det uppkommer ett leende på hennes läppar och hon nickar mot mig. 

Sofies P.O.V:

Varför drog James så snabbt bort mig från Aiden när vi kramades? Jag fattar ifall vi skulle stått och hånglat men nej, vi stod bara och kramades. Men det kvittar väl? Vi hoppar upp på flaket och när bilen börjar köra trycker någon in en påse i min hand. Påsen innehåller vitt pulver som jag känner igen från innan, kokain. " Vad fan? " Jag släpper påsen och alla kollar snabbt på mig där jag har ställt mig upp, ingen verkar direkt förvånad så Lee tar upp påsen och häller ut innehållet på något hårt underlag. Han gör åtta små linjer och sträcker fram den mot mig. " Damerna först "

Jag skakar på huvudet, de är väl helt jävla pantade om de tror att jag ska ta droger. " Aldrig att jag tänker ta droger " Jag ställer ner underlaget och fortsätter att skaka på huvudet. " Ohh, kom igen Sof, du behöver slappna av " Jag fortsätter att skaka på huvudet medan jag sätter mig bredvid Matt.

" Ska du sniffa? " Han skakar på huvudet och det får mig att le, han förstår inte hur glad jag blir över att det finns en normal person här. Jag älskar ju också att ha kul och festa men att ta droger går över gränsen. Jag krokar min arm med Matts och där sitter vi, jag och Matt medan de andra killarna (till och med James!!) sniffar en linje var. Hur kan de vara såna idioter? Jag vet ju att James tar droger lite då och då men jag trodde inte att han skulle göra det framför mig eller Matt. Matt är sexton och oftast så tycker yngre killar att det är coolt att härma de äldre killarna vid sånt beteende. 

Jag och Matt sitter tysta på flaket och lyssnar på musik medan de andra killarna förutom Michael börjar bli påverkade. De börjar skratta åt ingenting medan de är helt och hållet borta, fantastiskt!! 

Plötsligt sätter sig Lee framför mig och för nära mig, han kollar på mig innan han biter sig i läppen och ler mot mig. Jag besvarar inte leendet utan bara kollar uttryckslöst på honom, om jag börjar le mot honom får han kanske för sig någonting. Han sätter sig för nära mig och det får mig att rysa till av obehag medan han böjer sig fram mot mig och är på väg att kyssa när min hand flyger upp och örfilar honom. 

Han blinkar till några gånger medan James har vänt sig åt vårt håll och börjar gå mot oss, man kan gissa hur detta kommer sluta. Han tar tag i Lees krage och börjar skrika något som jag inte uppfattar men jag är rätt så säker på att det inte är något snällt. Han lyfter upp sin knoge och ska precis slå till honom då vi alla hör ett skrik och vänder oss mot Aiden som håller på att flyga ur den körande bilen, idiot?

James hjälper honom upp medan de börjar skratta igen, drogade killar är värre en småbarn, ärligt talat så kom jag hit för att ha kul och inte barnvakta ett par killar som är äldre än mig. Jag ställer mig upp och lutar mig mot taket på bilen, jag blundar och låter natten svepas runt mig som om jag var det sista ljuset i världen. Jag vet inte hur länge jag står såhär tills jag känner en liten droppe landa på mig och det får mig att öppna ögonen. Små droppar av vatten landar på min kind, haka, näsa och allt annat, detta får mig att tänka den dagen jag gick hem från gymmet när jag var där med Josh...

Detta skulle vara en rolig och uppiggande resa för oss men för mig iallafall känns det som om jag ska dö snart, allt inom mig exploderar hela tiden. Det känns som en våg, inte av vatten utan känslor, brännande känslor sveper över mig och glädjer sig åt mitt lidande. Jag blundar igen och riktar mig ansikte upp mot himlen där jag räknar varje droppe som träffar mitt ansikte, 1, 2, 3...

 Det börjar regna mer och mer så killarna ropar på mig att komma och ta en filt eller iallafall en jacka men jag ignorerar dem totalt, jag vill inte bry mig om något just nu. Jag vill låta vattnet tvätta bort alla mina synder och brister medan jag bara finns till, inte bryr mig om något eller någon. Jag vill inte vara perfekt men alla vill väl att människor ska tycka om en, eller hur? Kanske inte alla men man vill ju att människor ska älska en! Problemet är att det är inte många som älskar dig för den du är utan de flesta vill göra dig till någon bättre så att de då kan ta och älska dig för den de har gjort. Det är det som är problemet, människor tror att de blir älskade för den de är men de blir älskade av en person för det den själv skapade. 

Så egentligen både man vara glad när det inte finns så många som är snälla mot en, för det betyder att du är mer dig själv oftast!!