If I only knew...

Kapitel 22

Sofies P.O.V:

Det är lördag, idag kommer Simon hem. Jag bör vara glad och överlycklig men jag kan tyvärr inte.

Jag är så nervös, jag har extrema skuldkänslor över vad som hände mellan mig och Max.

På tal om Max, jag har knappt sett han sen vi låg med varandra. Han har knappt varit hemma och vi var inte sagt något till varandra, jag kan slå vad om att han undviker mig...

Jag sitter i köket och äter frukost med Mette och Mike när min mobil ringer, okänt nummer.

"Hallå?"

Det tar en stund innan en tjej svarar.

"Sofie?"

Jag känner inte igen rösten, vem kan det vara?

"Ja vem är detta?"

Mike och Mette slutar äta och koncentrerar sig på mitt telefonsamtal.

"Detta är Simons tjej.. Ex tjej.."

Maten fastnar i halsen på mig och jag börjar att hosta frenetiskt.

"Jag fick veta imorse att vi både två var tillsammans med han. Jag snodde numret från hans mobil och ville ringa och varna dig då jag vet att han är påväg hem."

Jag känner mitt hjärta slå snabbare och andetagen tas snabbare.

"UM, tack, hejdå."

Jag lägger på och stirrar rakt framför mig, jag kan inte förstå det.

Jag hade skuld känslor över att jag låg med Max en gång medan han har varit otrogen mot mig så mycket längre.

Jag ställer mig upp och springer upp till mitt rum, Mike springer efter mig men jag låser dörren.

"Sofie, öppna. Vad hände?"

Jag ignorerar han och jag hör att han ringer James istället.

Jag sitter helt stum och tom, jag vet inte hur jag ska hantera detta.

Jag hör att någon kommer hem och smäller med ytterdörren, någon springer upp för trappan och stannar framför min dörr.

"S, öppna."

Jag skiter i vad han säger, jag vill vara själv just nu.

Mike och James står och försöker få mig att öppna dörren.

"Vad händer?"

Max kommer upp för trappan och menar nog varför de står framför min dörr och ber mig att öppna.

Jag hör att de pratar men jag orkar inte ens lyssna på vad de säger till varandra. Jag hör 2 st gå iväg men en är kvar, Max.

"Sof, snälla öppna dörren. Jag ber dig."

Jag vet inte varför men hans ord kommer mer fram till mig än de andras.

Jag går upp ur sängen och låser långsamt upp dörren och Max slänger sig in i det. Jag låser den direkt efter han och kollar sen bort, jag vill inte ha honom här, jag vill vara själv.

"Vad har hänt?"

Han ställer sig framför mig och drar upp min haka så att han kan se ner i mina ögon. Jag säger ingenting men jag känner hur mina ögon vattnas av salta tårar. 

Jag kan inte förstå att Simon har varit otrogen, vad är det med mig och killar?

Min första kille var otrogen och min andra också, jag var otrogen mot honom med men det är en annan sak.