If I only knew...

Kapitel 12

Sofies P.O.V:

Vi är på väg till Grasons bil som är en av de vackraste sakerna som jag har sätt, det är en svart Lamborghini Aventador och ja, jag kan bilar. Vi sätter oss i bilen medan han pratar om något som jag inte lyssnar till undrar hur mycket hästar?

" Jorden till Sofie!! " Jag vänder mig mot honom helt chockat, va? " Vad ska vi göra? " Jag antar att det är det han har babblat om hela tiden, jag ger honom ett leende och berättar vilken gata vi ska till.

" Är det inte en tatueringssalong där? Där Shawn brukar hänga? " Jag ger honom ett leende medan jag vickar på ögonbrynen, han skrattar och skakar samtidigt på sitt huvud. " Du är inte ens arton "

" Vi får göra så att de tror det " Jag ger honom ett busigt leende som han besvarar och sen skakar på huvudet medan han himlar med ögonen. " Du är galen, vet du det? " Jag fnittrar till samtidigt som han kör in på gatan som var vårt mål,vi stiger ur bilen och går in dit med ett leende var. Killen som sitter i en stol har en tatuering på varje arm, hans blick går upp mot oss när dörren plingar till. Han granskar mig innan han ger mig ett leende samtidigt som han ställer sig upp. " Ska du tatuera dig, gullet? "

Jag himlar med ögonen medan Grason tar ett steg fram mot honom, killen kollar från mig till honom och sen tillbaka till mig igen. " Leg " Nu börjar det svåra, jag måste övertala honom till att tatuera mig ändå, jag ler mot honom sött och hajar nog till. " Glöm det " Han vänder sig om men jag tar hårt tag i hans arm så att han stannar och vänder sig sen om mot mig.

" Jag är Shawns vän och fyller arton om en vecka, snälla " Han kollar misstänksamt på mig, det är en lögn för jag fyller inte om fören om tre månader men det behöver han inte veta. " Namn? " Nu hoppas jag att Shawn har pratat om mig eller att han killen iallafall har hört om mig på nyheterna efter det som hände. " Sofie Jackson " Han ögon blir stora medan han granskar mig igen och hans ögonbryn är högt upp samtidigt som hans haka är nere vid golvet. " Är du den tjejen som... du vet "

Jag nickar och ger honom ett till leende innan jag sneglar på Grason som verkar arg över att killen tar upp min våldtäkt. " Du är Shawns vän? Jag menar... hans bror " Jag nickar medan jag tar upp min mobil för att den vibrerade i min ficka, Michael " Fan... Michael har märkt att jag stack "

Killen kollar konstigt på mig medan jag tar ett djupt andetag och svarar. " VAR FAN ÄR DU?!! " Jag himlar med ögonen, han beter sig som min pappa, nej, som min pappa BORDE. " Michael, jag är okey! Jag gick för att möta en gammal vän!! "

Grasons P.O.V:

" Michael, jag är okey! Jag gick för att möta en gammal vän!! " Hon verkar irriterad på Michael, vem det nu är medan killen från salongen kollar misstänksamt på henne, hon ser ärligt ut att vara runt nitton enligt mig.

Jag går på vägen hem då jag ser en tjej, hon är liten och spinkig samt ovårdad. Hon går mot mitt håll, ett par killar kommer plötsligt upp till henne och de verkar prata med henne fast det är rätt så självklart att hon inte vill. Jag går bara och låtsas att jag inte såg henne då en av killarna börjar dra och slita i henne, jag brukar inte blanda mig i men fem stora killar på en liten tjej är överdrivet. Jag springer fram till dem och puttar till killens bröst medan jag ställer mig i mellan dem, han skrattar innan han kollar på sina kompisar. " Jaha, så du skyddar horan? "

Jag blir förvånad av hans ordval men låter inte det synas på mitt ansikte utan blänger bara på honom, han delar ett leende med sina kompisar innan han gestikulerar för dem att de ska gå iväg. " Vi ses imorgon " Säger han till henne innan han fortsätter efter sina kompisar, när de är en bit bort vänder jag mig mot tjejen. Hon har långt brunt hår och isblåa ögon medan hennes ansikte och hela hon är sliten och ovårdad. " Är du okej? " Hon bara nickar och försöker komma förbi mig men jag hindrar henne, jag räddade henne och tycker att hon kan väl iallafall säga ett ord till mig. Hon sväljer hårt och försöker komma förbi mig igen men jag tar tag i hennes arm, hon börjar snabbt slita i sin arm så att jag ska släppa henne och när jag ser hennes vettskrämda ansiktsuttryck släpper jag snabbt.

" Vad heter du? " Hon mumlar något för tyst för mig att höra så jag ber henne att upprepa det lite högre. " Sofie Jackson... " Jag känner igen det namnet från någonstans, men var? Jag kollar på henne då jag inser det, hon är tjejen som blev våldtagen, det har varit över hela nyheterna de senaste dagarna. Det var någon två år äldre kille som tydligen var en vän till hennes bror och bror till hennes kille eller något sånt hörde jag från killarna. " Varför kallade han dig för en hora? " Hon kollar bort och undviker min blick men så lätt ska hon inte komma undan, jag vill faktiskt veta.

" Varför? " Säger jag mer bestämt och hon vänder sig mot mitt håll igen, hon kollar i mina ögon och ser hur rädd hon är för mig just nu. Jag vet nog vad svaret kan vara men jag vill höra det från henne, jag vill inte att hon ska vara rädd för mig men om det är det enda sättet att få henne att prata så blir det så. " Vet du vem jag är? "

Jag nickar och väntar på att hon ska fortsätta men hon byter snabbt ämne. " Varför skyddade du mig? "

" Jag svarar på din fråga ifall du svarar på min " Hon funderar på det medan våra blickar är låsta på varandra. Hon nickar långsamt och osäkert innan hon tar ett djupt andetag och svarar. " De tror att jag anklagade honom bara för att han inte ville ha mig... "

Jag står tyst och låter orden sjunka innan de kommer fram till mig. " För att jag är en gentleman " Jag säger det medan jag skrattar till, hon ger mig ett litet leende som ser äkta ut. Hon försöker gå förbi mig ännu en gång men jag fortsätter att blockera vägen för henne.

Hennes leende försvinner och de skrämda ögonen är tillbaka. " Vad vill du? " Hennes ord är kalla som is och ansiktet är helt neutralt, det hon inte vet är att ögonen avslöjar allt, hennes rädsla.

" Dina ögon visar allt " Hennes hållning och uttryck ändras till förvåning. " Va? "

" Om du inte vill visa rädsla måste du kontrollera dina ögon, de visar allt " Förklarar jag och hon sväljer hårt men säger ingenting.

Den dagen kommer jag ihåg som om det var igår, jag bjöd henne på fika på det närmaste café. Vi började prata och jag berättade för henne att jag var en boxare och att jag har vunnit många tävlingar, det var då hon frågade om jag kunde lära henne. Jag tvivlade såklart en liten stund men bestämde mig sen för att göra det och det var då vi blev vänner. 

Ny bok på gång, boken heter Sky och första kapitlet kommer att publiceras snart, jag hoppas att ni kommer att läsa den och vara nöjda med den och det betyder inte att jag inte kommer att skriva denna. Boken sky är annorlunda och skrivs på ett annat sätt än denna, jag kommer att skriva både böckerna samtidigt!!

Förresten, If You Only Knew... Har blivit nominerad till Wattys2015 !!! Jag skulle uppskatta det JÄTTE mycket ifall ni röstade på den när tiden är inne!!!