If I only knew...

Kapitel 24

Sofies P.O.V:

Jag öppnar mina ögon och känner direkt hur ett leende uppkommer på mina läppar, denna killen som ligger framför mig är vacker. Han är självklart snygg och sexig också men när han sover så fridfullt som nu så är han bara vacker.

Jag reser mig försiktigt upp från sängen så att jag inte väcker honom och går tyst upp till köket. Det är ingen annan som är vaken och när jag ser på klockan förstår jag varför, lite över 6 på morgonen.

Jag bestämmer mig för att gå ut och springa, det var så länge sen jag gjorde det och nu får jag min chans. Jag smyger ner till källaren igen och tar tyst upp mina kläder och börjar byta om. När jag står och byter tröja känner jag plötsligt två händer om min midja.

Jag sneglar back och där står en nyvaken Max, hans händer är lite högt uppe på min midja och flyttar sig högre och högre upp. Jag blundar lite lätt och andas lugnt medan han smeker mitt bröst. Det är inte förrän han placerar sina läppar på min hals då jag inser att vem som helst kan komma in nu och se mig halvnaken.

Jag tar ett steg fram och kommer ur Max grepp.

"Jag ska ut och springa lite, men vi ses vid frukosten?"

Max nickar och ger mig en kyss innan jag snabbt klär på mig och går ut till den friska luften. Jag börjar springa och allt känns perfekt.

Jag springer i skogen och inser att jag inte har fått något meddelande från min hemliga beundrare på länge. Jag vet inte om det längre kan vara Simon, jag tvivlar på det. Jag har ingen aning vem det kan vara men jag bryr mig egentligen inte, jag har Max, och med honom är jag lycklig.

Jag blir väckt ur mina tankar av att min mobil ringer. Jag kollar på den och det är Simon, jag svarar irriterat.

"Sofie, snälla, lägg inte på. Jag vill bara prata, snälla, bara förklara."

Jag rullar med ögonen.

"Det finns inget att förklara, du var otrogen."

"Snälla, bara prata med mig, snälla möt mig i parken om 10?"

Jag suckar och går med på att prata med han innan vi lägger på. Jag är nästan framme vid parken redan då stigen i skogen leder dit.

Jag kommer fram och kollar runt lite. Jag ser Simon sitta på vår bänk, den bänken vi brukade sitta på och prata. Jag går fram till den och sätter mig bredvid honom. Han försöker ge mig en kram men jag drar mig undan.

"Du ville prata, prata då."

Han suckar missnöjt och börjar berätta. Han berättar hur han träffade den tjejen hos sin mormor innan sommarlovet började. Hur han saknade mig och så var hon där och utnyttjade det. Han ville inte säga till mig för att inte såra mig och han ville inte såra henne heller. Att han aldrig älskade henne utan hur hon bara var tillfällig, jämfört med mig.

Jag bara lyssnar, jag säger ingenting. När han är klar kollar han bara på mig.

"Sofie, hade du kunnat ge oss en till chans, jag lovar, jag kommer inte klanta till det denna gången."

Jag skakar på huvudet.

"Jag har träffat någon annan."

Han blir chockad och nästan lite arg när han hör det.

"Vem? Jag förtjänar att veta, så som du förtjänade att veta om henne."

"Max..."

Han ställer sig om drar i sitt hår av frustration.

"Alla de gångerna du sa till mig att inte oroa mig för honom, hur länge?"

"Några veckor"

Han ser arg ut, rasande. Jag förstår honom men vi hade gjort slut när jag och Max hade blivit tillsammans. Och det var Simon som var otrogen mot mig. Jag ställer mig upp för att gå, jag tänker inte kolla på när han flippar ut.

"Men han var otrogen mot dig, du kan förlåta honom, men inte mig?!"

Han skriker det efter mig och ignorerar honom. Så fort jag har kommit från hans syn så tar jag upp min mobil.

"Hej, jag är i parken. Kan du hämta mig?"

***

Jag står och väntar när jag ser en bil svänga in och jag hoppar in.

"Vad gör du här så tidigt, skulle inte vi ses vid 12?"

"Jo, men jag kunde ej sova."

Han nickar och vi kör därifrån. Jag älskar Lees bil, den är ny, en riktig tjejmagnet. Den har en fantastisk motor och bara att höra den får mig på bättre humör.

Vi svänger in på parkeringen och går sen in i byggnaden. Lee slänger sin väska på golvet, sätter på musiken och väntar på mig i mitten av rummet. Jag stänger dörren och går fram till han. Vi börjar dansa och allt bara försvinner, det är bara vi två i världen.

Jag är tillbaks, det är Sofie och alla andra också! Till och med den hemliga beundraren, har ni någon idé vem det kan vara?