The Heart Wants What It Wants

1.5

Även om det är kallt ute så gillar jag det. Vi börjar gå mot centrum. "Så vart vill du äta?" Frågar Emilia när vi går in i köpcentrumet som Adam visade mig min första dag här. "Jag har ingen aning, vad finns det?" Emilia funderar en stund. "Thai?" Jag känner hur min mage kurrar. "Thai låter underbart."

Det är en mysig liten restaurang. Både jag och Emilia väljer buffén. När vi sätter oss ner för att börja äta börjar Emilia direkt. "Så, vad hände egentligen igår efter ni hade gått?" Jag tänker lite innan jag svarar. "Ja alltså, jag tror han kände sig lite skyldig efter vad som hände på festen så han ville be om ursäkt och han förklara att han inte hade menat det han hade sagt." Emilia tittar vaksamt på mig. Jag fortsätter. "Och det lät verkligen som han menade det." Jag tvekar. "Sedan så kysstes vi typ." Emilia håller på att sätta sin friterade kyckling i halsen. "Va?" Utbrister hon chockat och lite för högt. Jag nickar. Emilia skakar på huvudet. "Har du inte märkt hur han är?" Jag biter mig i läppen. Fan jag borde inte sagt något. "Jo men han är inte sådan när han är med mig." Jag inser när jag säger det hur patetiskt det låter. Emilia ska precis säga något men jag stoppar henne. "Jag vet att säkert varenda tjej han någonsin kysst har sagt så. Men jag lovar det är annorlunda." Emilia suckar. "Så varför sitter han inte här med dig utan där borta med Julia?" Hon gör en nickning och jag vrider försiktigt på huvudet och mycket riktigt där sitter dom, Adam med sina vänner och Julia med sina.
"Vi är inte tillsammans Emilia. Vi kom överens om att vi skulle ta det långsamt. Han får sitta med vilka han vill och det får jag med. Dessutom var de vänner innan mig och jag tänker inte säga åt honom vilka han får vara med och inte." Jag dricker lite vatten. Emilia nickar. "Okej då, men var bara försiktig. Jag vill inte se dig sårad." Mitt hjärta fylls av värme. Emilia är verkligen en toppen vän. Kanske den bästa jag någonsin haft. "Tack." Säger jag och känner att detta är färdigdiskuterat. "Så har du hört något från killen från festen än då?" Emilias ögon börjar tindra och sedan är Adam glömd. Emilia pladdrar på om den här mystiska killen som tydligen har ett namn Carl. Han hade hört av sig till Emilia igår, de hade pratat i en halvtimme och tydligen hade han en riktig sexig röst. Men de hade inte bestämt att de skulle träffas utan bara att de ska höras på telefonen. "Vad roligt Emilia!" Säger jag samtidigt som min mobil vibrerar. Jag tar upp den och ser att jag fått ett sms. "Gott med thai?;)" Jag himlar med ögonen åt skärmen. Det är från Adam. Jag lägger ner mobilen och skiter i att svara. Emilia ger mig en frågande blick. "Adam." Mumlar jag. "Jag förstår." Svarar hon.
"Så har du lust att hitta på något i helgen?" Frågar hon. Jag blir lättad över att hon inte vill prata om Adam och mig. Jag känner att det räcker för idag. "Ja det hade varit jätte roligt. Även om föra helgen blir svårslagen." Skämtar jag och Emilia skrattar.

Resten av skoldagen går hyfsat fort. Jag och Emilia har mest planerat vår helg tillsammans som ska vara hemma hos henne eftersom hon är ensam hemma då. Vi ska ha en riktigt sleepover. Jag ser verkligen fram emot det.

När jag närmar mig huset så är bilen borta så jag antar att mamma fortfarande är på jobbet. Efter mitt tredje försök av att låsa upp dörren så hör jag en välbekant röst bakom mig. "Behöver du hjälp?" Jag vänder mig om och får se Adam stå där med sitt snygga leende. Jag låser snabbt upp dörren och drar med mig honom in. Jag pressar honom mot mig och kysser honom. Hela jag fylls av värme och allt jag vill är att ha honom. Jag inser att det är detta jag har längtat efter hela dagen. Att få röra honom. Han stönar mot min mun och ljudet får hela min kropp att brinna. På något sätt får vi av oss ytterkläderna och skorna samtidigt som vi låter våra kroppar styra, men vi har inte kommit längre än till hallen. Hans händer dansar över min kropp, och mina andetag är okontrollerade.

Men så helt plötsligt drar han sig ifrån och tittar på mig. "Hej!" Säger han andfått. Jag börjar fnittra. "Hej." Jag backar några steg ifrån honom för att samla mig. "Vad gör du med mig Adam?" Suckar jag. Han ler blygt. "Jag skulle precis fråga dig desamma." Jag suckar. "Långsamt var det." Han nickar instämmande. "Ville du något speciellt?" Frågar jag eftersom jag inte riktigt hann fråga det. "Jag ville bara träffa dig." Hans ord får mig att smälta och jag blir generad. 

"Är din kind okej?" Det tar några sekunder innan jag förstår vad han menar. "Ja, det gjorde inte så ont. Sa Julia något till er om det?" Jag känner mig genast väldigt nyfiken. "Inte så mycket. Bara typ att du hade fått vad du förtjäna." Jag suckar besviket jag hade velat veta mer. "Inget mer?" Adam skakar på huvudet. "Nope."
"Jag antar att jag faktiskt förtjänade det. Du vet ett öga för ett öga." Jag skrattar lite. "Fast hon sa ju rätt provocerande saker." Jag rycker på axlarna. "Jag antar det, men jag borde verkligen inte slagit henne." Adam drar in mig i hans famn. "Tänk inte mer på det Amanda, gjort är gjort." Han pussar min panna. Jag ler. Jag kysser honom igen. "Jag tror det är bäst att jag går." Mumlar han mot mina läppar och släpper mig. Han tar på sig sina skor och sin jacka. Hans hår är rufsigt och hans ser så lekfull ut. "Vi ses imorgon." Säger han och pussar mig igen. "Hej då." Han går ut.

Varför måste vi ta det långsamt för? Jag suckar frustrerat. Jag vet att det är för att han verkligen bryr sig om mig, eller det är vad han säger i alla fall. Men borde han inte vilja ha mig extra mycket då? Jag förstår mig inte på honom, fast jag kan inte låta bli att le när jag tänker på våra heta kyssar. 
Jag tar upp min mobil och skickar ett sms till honom.

Till Adam: "Älskar att vi inte kom längre än till hallen."

Det plingar till och jag småler när jag öppnar meddelandet. Orden gör mig helt varm.

Från Adam: "Du gör mig galen."

När jag somnar den natten gör jag det med Adam i både huvudet och hjärtat.