The Heart Wants What It Wants

0.6

Jag hade lyckats hitta till mitt skåp själv även om det tog lite tid. Men jag hade gått rätt så tidigt så att jag skulle ha gått om tid för att hitta. Jag hade fått överskåp, vilket jag tyckte var väldigt skönt.
"Hej" Hörde jag en röst säga, jag chansade på att det var Emilia. Jag vände mig om. "Hola" Sa jag och försökta skoja till det. Emilia var lite lätt röd i ansiktet så jag antog att hon hade sprungit upp för trapporna. Våra skåp låg på högsta våningen. "Du hittade?" Jag log ett brett leende "Ja faktiskt, det tog dock lite det" Hon nickade och låste upp sitt skåp som också var överskåp. Vi skulle ha Engelska nu på morgonen. "Du.." började Emilia och stängde sitt skåp. Jag stängde mitt och tittade på henne med mina engelskaböcker i famnen. Hon fortsatte. "Jo.. assså.. jag tänkte.. att.. vi kanske kunde.." Hon tittade lite osäkert på sina fötter, sen upp på mig igen. "Kunde byta nummer eller något" Hon pustade ut. Jag log varmt mot henne. "Självklart, jag hade tänkt att fråga desamma faktiskt" Jag slog upp vid hennes sida och vi gick tillsammans mot engelskan. Emilia sa glatt "Vad bra" vi började inte riktigt än, så vi passade på att byta nr, innan Sara kom. Jag tyckte nästan lite synd om Emilia eftersom hon var så nervös, för att fråga. Men det kanske inte är konstigt eftersom hon inte har några vänner, eller så har hon kanske frågat något sådant och sedan fått ett nej. Men jag hade faktiskt tänkt att fråga henne eftersom jag antog att vi var vänner nu, eller höll på att bli i alla fall. Sara kom och låste upp. Jag sätter mig bredvid Emilia. Vissa av de andra tjejerna tittar lite surt på oss, eller tittade de enbart på mig? Jag förstod inte rikigt varför. Sara satte i alla fall igång oss, och vi började jobba med olika grammatik övningar. Dörren öppnas till klassrummet och lugnt kommer Adam in. "Sorry" Säger han till Sara, som nickar. Han slår sig ner bredvid mig. "Ska inte du sitta hos dina kompisar?" Frågar jag. Det var rätt så pratigt i klassrummet, så jag behövde inte viska. "Är inte vi kompisar" Han ler sitt olagliga leende igen. Jag ler och nickar. Vi återgår sedan till arbetet. Engelska slutar och det visar sig att nästa lektion är inställd. "Så vad ska vi göra nu då?" Frågar Emilia. "Vad brukar ni göra på håltimmor?" Frågar jag medan jag lämnar mina böcker i skåpet. "Jag brukar sitta i bibloteket" säger Emilia. Innan jag hinner svara så står Adam och lutar sig mot skåpet bredvid. "Ska ni hänga med och käka eller?" Frågar han mig. Jag slänger snabb blick på Emilia, jag kom ihåg hur hon blev när Adam satt med oss på lunchen igår. "Jag tror vi måste plugga" Sa jag och försökte låta besviken.