The Heart Wants What It Wants

1.3

Jag låser upp dörren med min nervösa hand. Jag känner hur Adam granskar mig. Jag får tillslut upp dörren efter lite trassel. "Ja så här bor jag." Säger jag och rycker på axlarna. Vi tar av oss våra ytterkläder. Adam ler mot mig. "Vad fint." Hans leende är underbart. Nu är det jag som granskar honom, hans vackra ögon, hans markerade drag i ansiktet, hans lite lätt rufsiga hår, hans underbara läppar igen. De där läpparna som jag för inte alls längesedan kysste med mina läppar, som jag bara ville kyssa igen, igen och igen. En värme bildas i kroppen och mina kinder hettas en aning. "Vill du visa mig runt?" Frågar han och avbryter mina tankar. "Visst." svarar jag och försöker skaka av mig den heta känslan i kroppen han ger mig.

Jag visar honom lite snabbt runt, vi går till sist in i mitt rum. Han står i mitten av rummet och kollar sig omkring. Som tur är har jag inget pinsamt framme som typ ett par gamla trosor eller något, och min säng är bäddad. Han lägger sig i den. Vad håller han på mig?

Han klappar med handen bredvid sig som ett tecken att jag ska lägga mig bredvid honom. Jag går med långsamma steg mot honom och sätter mig på sängkanten. "Ditt rum är nästan som jag trodde att det skulle vara." Jag hör leendet i hans röst. "Har du föreställt dig mitt rum?" Frågar jag ironiskt. "Haha ja, jag föreställde mig hur det skulle vara att sitta i ditt rum du och jag.." Han gör en kort paus innan han lägger till ordet som genast förändrar stämningen i rummet. "..ensamma." Jag sväljer och vågar inte riktigt titta på honom. Jag sitter fortfarande kvar på sängkanten, det är som om jag helt plötsligt är förlamad och kan inte röra mig. "Jasså?" Är det enda jag får fram. Då känner jag hans armar runt mig, han drar ner mig i sängen, så jag ligger bredvid honom. Våra ansikten bara några centimeter från varandra. Hans hand är fortfarande kvar om min midja och det känns som om huden under min tröja brinner. Hela jag brinner.
Då kan jag inte låta bli, alla hormoner tar över och jag kan inte längre tänka klart. Jag kysser honom, intensivare än förut. Han kysser tillbaks. På något sätt hamnar jag över honom, han har båda hans händer kring min midja och min tröja har åkt upp en aning så hans händer är placerade över min nakna hud. Vi hånglar vild och våldsamt.
Min tröja åker av, hans tröja åker av. Han har en riktig sexig kropp måste jag säger han har tydliga magmuskler som jag inte kan låta bli att smeka. Jag inser snart vad som är dags att hända. Det känns som om vi gått för långt men jag kan inte stoppa mig själv. Jag vill bara ha mer av Adam. Men just då när jag tänker den tanken, så drar han sig tillbaka. "Vänta Amanda." Säger han och släpper taget om mig. Han andas häftigt och okontrollerat precis som jag. "Långsamt var det ju." Suckar han. Jag sitter fortfarande över honom. Jag vet inte riktigt vad jag ska känna. Är det något fel på mig? Är jag inte tillräckligt sexig? Han har väl gjort detta med massa tjejer förut? Han gillar väl sånt här? "Du sa ju det själv, lite hångel har väl aldrig skadat?" Jag försöker skämta men det lyckas inte jag är fortfarande förtvivlad över hans avvisning. "Ja men detta var på väg att leda till något annat." Han ler. Våra andetag börjar nu att hämta sig. Jag nickar och reser mig upp från honom och från sängen för att ta på mig min tröja för det känns genast väldigt naket och sårbart att sitta med bara bh på överkroppen.
Men jag hinner inte resa mig helt upp från sängen innan jag blir nerdragen igen och hamnar i Adams famn. "Du vet att det inte har något med att göra att jag inte vill va?" säger han, och jag känner hans andedräkt i min nacke. Han fortsätter. "Det är bara att du är så speciell för mig, jag vill inte behandla dig som jag behandlat dom andra. Jag vill att vårt ögonblick ska bli speciellt."
Mina känslor om att inte vara tillräckligt försvinner. "Långsamt för det väl bli då." Jag ler och vänder mig om så att vi kan se varandra i ögonen. Han kysser mig och jag kysser tillbaka. Men jag låter mig inte ryckas med och jag håller band på mig själv. Det kommer bli svårt att hålla mig i skinnet om vi ska ligga kvar här. "Ska vi ta något att äta eller?" Säger jag när våra läppar skiljs åt. "Det var ju ändå det vi kom hit för." Skrattar jag.
---
Tack för 530 läsare! Är super glad för det! Det är så mkt mer jag trodde den berättelsen skulle få!