Nej mer än vänner, erkände vi.

Jag vill ha dig

Än en gång står jag utanför Oscars dörr och väntar på att han ska öppna. Det är nervöst. Hur ska jag hälsa egentligen? Det är lite samma problem som när jag skulle gå hem igår när jag inte visste riktigt hur jag skulle jag göra för att det skulle bli bra antar jag? Det är svårt för mig att förstå vad jag själv tänker men det är ju ingen mer än jag som är med mina tankar så det spelar ju inte så stor roll egentligen. Dörren öppnas och Oscar står där med världens leende.

- Hej Molly, säger han och går längre in i hallen så jag kan komma in.
- Hej, säger jag tyst när jag stänger dörren och tar av mig skorna.

Det är stelt i den lilla, vita hall som vi står i. Till höger när man kommer in är det en hatthylla med två korgar ståendes på och under hänger det lite jackor. Under jackorna står det skor i en skohylla och till vänster finns det en brun trästol. Bredvid stolen är det en inbyggt garderob där jag vet att de har dammsugaren, moppar och lite sådana grejer. Jag står på hallmattan där det står välkommen med svarta bokstäver och framför mig står Oscar.

- Det finns bullar i köket, säger Oscar och går mot köket med mig efter.
- Vi behöver verkligen prata, säger jag till Oscar när vi kommer in i köket.

Han nickar och hummar lite lätt innan han börjar göra i ordning bullarna. Köket är i färgerna vitt och beigt. Köksluckorna är beigea och köksbänkarna är i vit laminat. Köksbordet jag sitter vid är vitt och likt en oval och stolarna är vita och vad kan se på både färg och design är de antagligen från IKEA. Mikrovågsugnen piper och Oscar öppnar. Ut kommer det som en vit dimma och Oscar svär till.

- Oscar, säger jag varnande.
- Förlåt, säger han medan han tar ut bullarna som har varit inne för länge.

Jag studerar varje rörelse han gör. Precis som jag gjorde i stugan den första morgonen som vi vaknade upp där. Varenda muskel han har spänner sig lite när han grejer med allting och jag kommer på mig själv att stirra på honom. Jag tittar bort men hör hur han tappar ett glas i bänken och tittar snabbt dit igen för att se att ingenting är sönder. En stor bit av glaset har gått av och jag får hålla inne allt jag har för att inte börja skratta. Oscar svär igen och plockar upp glasbiten.

- Oscar! skrattar jag och tittar på honom med en menade blick.
- Förlåt men det går verkligen inte som jag vill just nu, säger han och skrattar lite lätt.

Jag skakar på huvudet och ställer mig upp för att hjälpa honom. Han tittar tacksamt på mig när jag börjar göra i ordning jordgubbssaften som står vid diskhon. Jag läser hur mycket vatten den koncentrerade saften ska spädas ut med innan jag häller upp allting i en plastkanna. Vi skrattar där vi står åt allting som går snett och det känns bra. Det känns att jag är med Oscar just nu. Vi gör klart allting och ställer det på bordet och jag sätter mig på stolen jag satt på förut och Oscar sätter sig mitt i mot.

- Molly, börjar han och häller upp saft i sitt glas.
- Vad är vi Oscar? frågar jag utan att lyssna klart på vad han har att säga.

Han tittar på mig som om jag är dum i huvudet och när jag tänker efter så kanske jag är det. Det är klart att vi är tillsammans, tror jag, men jag vill vara ha bekräftelse på det.

- Jag vill ha dig Molly, säger han och tittar på mig.
- Du har mig redan, säger jag. Du har haft mig i snart tretton år vad mer vill du ha?
- Jag vill ha dig. Jag vill att du ska vara min. Jag kräver dig. Det är som om mina tankar alltid lyckas hamna på dig och när jag ser ett par när jag är ute så bara önskar jag att det är vi. Så fort en tjej kommer fram och börjar prata så måste jag ursäkta mig för mina tankar ligger alltid på dig. Jag vill ha dig.

Wow. Det var kanske inte det långa svaret som jag behövde men det duger. Det funkar helt perfekt.

Jag tittar på honom med ögon som säkert säger allt. Det är så mycket känslor som vill ut men som stannar inom mig. Jag försöker komma på något att säga tillbaka men hjärnan och munnen vill inte riktigt samarbeta så jag tittar istället ner i bordet. Vad ska man ge för svar på det egentligen? När väl Oscar kommer på något bra att säga är det sällan man kan säga något tillbaka och detta är ett sådant tillfälle.

- Snälla Molly, säger Oscar och sätter sig på huk framför mig och tar mina händer. Ska jag behöva ge dig ett papper där du får kryssa i ja eller nej om du vill bli min flickvän som man gjorde i trean?

Jag skrattar lätt åt honom men skakar på huvudet.

- Bra. Då låter du mig göra det här.

Han kommer närmare och snart är han bara några millimeter från mina läppar. Jag kan känna hans lätta andetag mot från hans mun mot min och det går en rysning genom mig. Han lägger en hand på min midja och trycker lätt för att visa att jag ska ställa mig upp. Jag ställer mig upp och följer hans huvud med mitt men vi behåller samma avstånd mellan våra ansikten. Hans näsa rör vid min och jag stänger ögonen. Ja. Jag njuter verkligen av den här stunden. Det är bara jag och Oscar. Allting annat försvinner runt oss. Med Oscars ena hand på min midja, den andra under mitt öra och hans läppar som nuddar vid mina vid minsta lilla rörelse, är allt underbart.

- Säg det, viskar Oscar.
- Jag vill ha dig med.

Med det läggar han mjukt sina läppar mot mina igen. Din fina Oscar är faktiskt din nu Molly.