Nej mer än vänner, erkände vi.

Nissarna jobbade under natten

Det är säkert tionde gången som jag vaknar den här natten på bara fyra timmar. Lite snabbt kollar jag upp på klockan och den visar halv tre. Oscar sover lugnt bredvid mig i hans säng och jag skulle verkligen vilja väcka honom men jag har gjort det alla de andra gångerna och jag vill inte störa hans sömn. Sakta vänder jag på mig så jag hamnar på vänstersidan så jag ser Oscar. Jag känner mig lite läskig som ligger och tittar på någon när den sover men jag kan lova att Oscar har gjort det när jag sover. Han ser så lugn ut. Klockan på väggen tickar vidare och jag ligger vaken vad känns som timmar.

- Hey hur är det? viskar Oscar trött och jag rycker till lite av överraskning.
- Jag kan inte sova. Det gör ont. Det är ensamt här. Det är kallt. Kan du inte sova med mig?
- Jag vill inte att du ska få mer ont, säger han men slänger benen över sängkanten.
- Det gör inte mer ont, säger jag tyst och Oscar kommer fram till sängen.

Försiktigt lyfter han på det tunna täcket och det blir kallare än vad det var innan. Jag känner hur han lägger sig bakom mig och lika sakta som innan vänder jag på mig så jag ligger mot honom. Jag flyttar mitt huvud så det ligger på hans axel och han har lagt ena sin arm under mitt huvud och andra armen lägger han försiktigt över min midja.

- Aj! kvider jag och försöker dra mig undan.
- Förlåtförlåtförlåt, säger han och lägger sina läppar mot min panna. Jag sa ju att jag bara skadar dig mer...
- Det gör du inte. Du kom bara emot det revben som var brutet, säger jag och gör cirklar med fingret på hans bara bröstkorg.

Mitt finger slutar röra på sig och handflatan ligger vilande istället. Min blick studerar hur handen åker upp och ner med Oscars jämna andetag. Okej jag ljuger lite om jag säger att det inte gör ont men jag vill verkligen ha Oscar med mig. Sanning fanns det i det jag sa om att det var kallt och ensamt.

- Sov Molly, viskar han och lägger handen vid mitt öra och stryker min kind med tummen.
- Älskar dig Oscar, säger jag tyst och stänger ögonen.
- Älskar dig mer.

På morgonen vaknar jag i Oscar armar precis som vi somnade för bara några timmar sen. Morgonsolen lyser in i rummet men det gör inte så mycket. Rummet är upplyst i en svaga rosa nyanser och skuggorna dansar på väggarna. Precis som de gjorde på Oscar köksbord. Oscar sover lugnt bredvid mig och jag glömmer smärtan för ett tag.

Han har tagit ett mjukt tag om min hand så jag inte ska försöka ta bort infarten under natten och jag ler av tanken att han tänker så på mig även fast han sover. Jag sneglar på klockan och den visar tio över sju. En vanlig tid att vakna även fast jag var vaken i natt. Kan det bero på Oscar? Klart det är Oscar Molly. Ögonlocken stänger och sömnen tar ovanligt nog över och jag somnar igen i Oscars armar.

När jag vaknar för andra gången på morgonen så lyser dagsolen upp rummet och Oscar är borta och sänggrinden är uppe på båda mina sidor. Återigen för sig mina ögon upp på klockan och den visar nu tio i nio. Han kanske är och hämtar frukost. Precis när tanken slagit mig så öppnas dörren och in kommer Oscar med en vagn och frukost på den. Det är mackor med sallad, gurka, ost och skinka på. Bredvid står det två muggar med varm o'boy i och utanför brickan så står det två småskålar med jordgubbsfil och flingor i.

- Godmorgon hjärtan, säger han och kysser mig i pannan.
- Godmorgon, säger jag och ler. Har du fixat allt det här? frågar jag och pekar mot vagnen.
- Jag tog det från kylskåpet så jag tror nissarna gjorde det i natt.

Först förstår jag inte alls vad han menar. Vilka nissar och varför har han gått i ett kylskåp?

- Det är klart att det var jag som gjorde allt, säger han sen och sätter sig på stolen som är bredvid min säng.

Han tar ner sänggrinden, hjälper mig att sätta mig upp och ställer bordet över sängen och jag tittar på maten. Egentligen så är jag inte alls hungrig men ändå så suger det i magen efter mat. Tänk om jag får anorexia nu. Vad gör jag då? Jag klarar inte av mer. Tanken slås bort när Oscar lägger en sked bredvid min tallrik och jag tittar upp på honom och ler som tack. Han tar tvdosan och slår igång TV:n och det första som kommer upp är Grey's Anatomi. När jag ser att Oscar är på väg att byta kanal sträcker jag mig efter dosan men kommer inte långt när det smärtar till i revbenen.

- Ta det lugnt Molly, säger han och hjälper mig tillbaka. Jag ska inte byta kanal om du trodde det.
- Du var på väg, säger jag och tittar på honom.
- Kanske det, hånflinar han och lägger dosan på sängen.

Snabbt tar jag den och lägger den på andra sidan om mig och Oscar skrattar lätt åt mitt beteende men jag vet allt hur han är. Tar inte jag dosan och har den i mitt förvar så kommer han ta den och byta till någon sportkanal. Vi fortsätter äta medan vi kollar på programmet. Eller snarare så äter jag men inte Oscar eftersom han inte alls gillar operationerna som de gör med allt blod och allt som man får se. Jag tycker att det är ganska intressant på ett sätt att se hur någon kan ha en sådan fantasi att de ens kan göra en serie. Att det ens går så bra för den. Visst så är det ingen skräll men ändå.

- Det här går inte, säger Oscar i pausen. Jag förstår inte att du kan äta samtidigt som du kollar på det här.
- Du är så löjlig. Det är klart att det går att titta på det här samtidigt som man äter.
- Det är blod! Det rinner och tarmarna hoppar ur och hjärtat exploderar!! Vart är logiken i att titta på det då?
- Blodet droppade från mig med när bilen körde på mig och det verkade inte som om du gick ifrån då.
- Sant men jag skulle aldrig lämna dig där. Du betyder för mycket för mig. Du är det dyraste jag har.

Älskade Oscar. Om du bara visste vad värdelös jag känner mig.