Nej mer än vänner, erkände vi.

Jag älskar dig

- Öppna ögonen Molly. Jag vill se dina fina ögon.

Jag rör lite på mig men slutar tvärt när det hugger i sidan och jag gnyr till men de har i alla fall tagit bort kragen runt nacken.

- Ligg stilla, säger han och hjälper mig att lägga mig ner. Hur mår du?

Vad ska man svara på det? Jag har precis blivit påkörd av en bil, fått åka in i ett rör och nu ligger jag här och kommer antagligen inte här ifrån på ett tag. Å andra sidan så mår jag bättre än vad jag förväntade mig.

- Det är... okej... tror jag, svarar jag. Det gör inte lika ont.
- De har petat i dig det mesta så det är det som gör att du inte känner av så mycket, säger Oscar och stryker mig över pannan. Vet du vad rädd jag var? Jag kunde ha förlorat dig.

Du kunde ha förlorat Oscar, Molly. Det tar hårt när han säger som han gör. Inte på ett dåligt sätt utan mer att jag vet att han har rätt. Han kunde ha förlorat mig och jag kunde förlorat honom. Det är svårt att veta att man kan förlora den man älskar vilken dag som helst. Du sa vad? Älskar jag honom på det sättet verkligen?

- Finns det vatten? frågar jag med torr hals och tittar mig runt i rummet.

Det är vitt. Gardinerna vid fönstret har en ljusbrun färg. Bredvid sängen som jag ligger i finns det en till säng som jag antar är Oscars. Mitt emellan sängarna hänger det en TV från samsung och bredvid min säng så finns det ett handfat. Precis innanför dörren så finns det en till dörr och jag antar att det är toaletten.

- Ja självklart, säger Oscar och hoppar upp för att fylla en vit, liten platsmugg som hänger i en behållare bredvid handfatet vid dörren.

Hans händer skakar när han drar ur en mugg och spolar vatten samtidigt. Han känner på vattnet länge innan han fyller muggen till hälften och kommer tillbaka med den. Han tar ner sänggrinden på min ena sida som är uppfälld för att jag inte ska ramla ner. Försiktigt hjälper han mig upp med huvudet så jag kan dricka. Det går inte att svälja ordentligt så det åker ner i fel strupe och jag börjar hosta. Oscar hjälper mig att komma lite högre upp och jag känner hur röd jag är när jag slutat hosta. Det är varmt. För varmt och jag försöker få av mig täcket utav resultat.

- Här jag hjälper dig, säger Oscar och drar ner täcket till min höft och lägger en blöt handduk på min panna som han gjort i ordning.

När jag rör armen känner jag hur något finns i den och jag tittar ner. På handen sitter det en infart och det är blå tejp runt så den sitter där den gör.

- Oscar ta bort den, säger jag och tittar på den. Snälla ta bort den.
- Den sitter där för att de ska kunna ge dig medicin genom den. Du behöver den Molly för att kunna få något mot det onda.
- Jag vill inte, ta bort den.

Tårarna rinner igen men inte för att det gör speciellt ont någonstans utan för att det finns en nål i min hand. Vad händer om jag spänner handen? Den kan ju gå av och då åker den med blodet mot hjärtat och punkterar det och jag dör. Svårare än så va det inte. Så fort jag rör min hand känner jag hur nålen rör sig. Jag sträcker mig efter den men Oscars hand stoppar mig.

- Molly det är okej. Låt den sitta.

Jag hinner inte svara honom innan det knackar lätt på dörren och en yngre kvinna kommer in.

- Vad bra att du har vaknat, säger hon och ställer sig vid fotändan. Hur känner du dig?
- Jag vill ta bort den här, säger jag bara och lyfter på handen för att förtydliga vad jag menar.
- Den kommer dessvärre behöva sitta kvar så vi kan ge dig smärtstillande.
- Det gör inte ont någonstans, säger jag snabbt.
- Det är för att du redan fått lindring men om några timmar igen behöver du mer om du inte ska få ont.

På något sätt känner jag att hon bara vill jävlas med mig och säger allt bara för att. Okej jag vet att den kanske behöver sitta på handen men jag vill inte ha den där. Snart kommer de säga att jag behöver sondmatas också. Kanske vill de att jag inte ska ha några sjukhuskläder på mig heller för de behöver ha tillgång till min kropp. Du överanalyserar Molly.

- Maten kommer vid sex sen så det är bara att du tar med in på rummet till er båda två, säger hon till Oscar. Är det något som ni funderar över annars?

Både jag och Oscar skakar på huvudet och hon går ut ur rummet igen.

- Mamma och pappa? frågar jag Oscar som satt sig på en stol bredvid sängen.
- De kommer så fort de kan, säger han. De är en bit bort vet du så det tar tid. Vill du att jag ringer dem?
- Kan du det? frågar jag.
- Allt för dig, säger han och ger mig en puss i pannan under handduken innan han ställer sig upp för att hämta sin telefon.

Självklart vill jag ha mina föräldrar och mina bröder här hos mig men det känns ändå bra att bara Oscar är här. Han kan lugna mig på ett annat sätt och han är lugn i sättet på ett helt annat sätt en vad min familj är. Jag är liksom den yngsta och dessutom deras lillasyster och det skulle bli en cirkus på avdelningen om de kom hit.

- Vill du prata med dem du? frågar Oscar och tar mig ur mina tankar.

Jag nickar och jag får telefonen. Oscar håller i den eftersom jag är för svag i armen för att hålla själv.

- Hej mam...
- Molly?! Hur är det? Mår du bra? Är något brutet? Hur såg det ut med inre blödningar? Har huvudet klarat sig?

Det är så här det är att ha en mamma som jobbar på sjukhus. Frågorna ramlar in och det tröttar ut mig så jag svarar kort på allting och säger sen att de inte behöver stressa.

- Jag är så ledsen att vi inte kan komma fören i morgon kväll. Vi försökte med allt vi hade för att få ett tåg hem redan ikväll men det gick inte.
- Det är lugnt. Jag måste gå mamma. Älskar dig.
- Älskar dig min skatt, säger mamma på andra sidan innan telefonen piper för att hon lagt på.

Utmattat lägger jag huvudet på kudden och stänger ögonen. Min kropp är helt öm och det känns som om jag precis sprungit ett maratonlopp. Mitt huvud och min kropp vill sova men smärtan vill inte det. Med trötta ögon tittar jag upp på Oscar och ler medlidande.

- Du får sova om du vill Molly. Jag kommer inte gå någonstans. Sov min ängel...

Jag ler och tigger efter en puss av honom. Diskret gör jag ett pussljud för att Oscar ska se vad jag vill och när han gör det skrattar han lätt innan han mjukt lägger sina läppar mot mina. Jag ler och lägger huvudet mot honom där han sitter på stolen så han är det sista jag ser innan jag somnar och det första när jag vaknar.

- Jag älskar dig.