If you only knew || o.m

４

"Och vet ni vad som hände då?" Felix slår ut med armarna och fortsätter exalterat att berätta om något som hänt honom när han varit ute på stan för någon dag sedan, något som han glömt att berätta. Då och då nickar jag för att bekräfta det han säger. Till slut har han berättat färdigt och Omar börjar istället prata om något annat. Jag och Oscar sitter mesta dels tysta och lyssnar. Då och då märker jag hur Oscar tappar fokus och missar stora delar av samtalen. Han verkar ovanligt trött. Kanske har han sovit dåligt de senaste nätterna?
"Ey, Ogge! Hur gick det på pianolektionen?" frågar Felix plötsligt.
Allas blickar vänds nu mot mig.
"Helt okej.", svarar jag kort och enkelt, låter tankarna på tjejen, Livia komma tillbaka. Hon som verkade så mystisk på något sätt, men ändå inte.
"Okej, men det hände inget speciellt eller?" fortsätter Felix och jag ger honom en frågande blick.
"Vad då något speciellt?"
"Äh du vet, träffade på någon speciell eller så?"
"Inte direkt.", svarar jag och låter bli att nämna Livia. Jag vet ingenting om henne eller om jag ens kommer att träffa henne någon gång igen, så...

"Ska vi fortsätta med inspelningarna nu?" frågar Oscar och reser sig upp från soffan.
Jag nickar och reser mig upp jag med.
"Sure! Come on.", säger Felix och kommer upp på fötter han med.

På ett litet kick är vi alla igång med arbetet igen och en lätt suck slinker ut mig när jag kommer att tänka på alla prov som jag har nästa vecka och måste plugga till när jag kommer hem. 

-Livias perspektiv-

"Har du städat ditt rum?!" ropet kommer ifrån vardagsrummet.
"Ja pappa, det har jag!" svarar jag och blickar snabbt utöver mitt rum som är skinande rent. Att pappa alltid velat ha ordning och reda omkring sig är ingen nyhet, då han har varit så, så länge jag kan minnas.
"Förresten kan du skynda förbi dagis och hämta Elsa?" undrar han och sticker nu in huvudet genom dörren. De välbekanta bruna ögonen möter mina. Han har stora påsar under ögonen och gnistan som brukar finnas i hans ögon finns inte. Inte alls.
Trots att jag vet att han försöker hålla koll på både mig och min lillasyster Elsa händer det honom väldigt ofta att han tappar kontrollen. När det blir för mycket i hans huvud är det som han trycker på någon "off"-knapp och blir frånvarande från allt och alla. Det kan vara väldigt jobbigt. Ibland..
"Visst, det gör jag.", svarar jag och slänger ett snabbt öga på klockan. Hon är tjugo över fem..
Hur ska jag hinna hämta Elsa, göra svenska läxan, plugga till historia provet nästa vecka, plugga till matteprovet och förbereda engelska redovisningen till imorgon? Tiden känns knapp och utöver det måste jag också hjälpa min syster att komma i säng och laga middag åt oss båda. För idag ska nämligen pappa jobba nattskift. För att vara ärlig vet jag inte riktigt vad han jobbar med, men tydligen har han väldigt oregelbundna arbetstider.

Snabbt drar jag på mig min ljuslila jacka och stoppar fötterna i mina svarta boots. Innan jag går ut genom dörren greppar jag också första bästa paraply, då det ser ut att regna ute. Bäst att jag skyndar mig innan dagis stänger..

|| Tack för alla era röster och kommentarer. Det betyder så, så mycket för mig.

Förlåt om storyn är lite seg såhär i början, men förhoppningsvis blir den bättre snart!

Ta hand om varandra, kram❤️