If you only knew || o.m

９

När jag kommer ut från lektionen med Fredrik hörs toner ifrån klassrummet bredvid och jag drar slutsatsen av att det är Oscar som fortfarande spelar. Låten som spelas är någon låt jag spelat på piano för länge sedan. Namnet på den har jag dock förträngt.

Jag kastar ett öga på klockan på min arm och inser att hon inte hunnit bli så mycket än. Jag kommer inte behöva inte stressa hem. Pappa har dessutom lovat att hämta min lillasyster idag.

Utan vidare eftertanke slår mig ner på bänken utanför Oscars klassrum. Händerna låter jag gräva i väskan för att hitta min mobil och hörlurar. Jag trycker mig in på Spotify, en gammal spellista med väldigt många låter. Snart spelas "Ditt andetag.", med Ulrik Munther.
Vad länge sedan jag lyssnade på den låten. Senaste gången var för några år sedan, med Melina. Min kompis, hon som sedan lämnade mig. Hävdade att jag flirtade med hennes pojkvän, vilket jag aldrig ens gjorde, om ens försökte.. Men vad förväntade jag mig? Vem litar på mig? Alla nära bara lämnar mig, säger att jag fel och det ligger väl något i det. För jag är fel. Jag är ful. Jag är hemsk. Jag är jag och jag räcker inte till.

"När du inte orkar orkar jag för dig

När du slutat och hoppas, ja då hoppas jag för dig
Jag upprättar dig kära när du faller omkull
När du inte tror mer ska jag tro för våran skull

När det känns tungt att leva är jag ditt hjärtats slag
När du knappt kan andas är jag ditt andetag ditt andetag" *

"Så du väntar du på mig?"

Jag lyfter blicken och får syn på Oscar.
Han ler och fortsätter, utan att vänta in mitt svar. "Tack för att du väntade."
"Vänta va? Jag sa aldrig att jag väntade på dig.", inflikar jag och han skrattar lågt.
"Jo jag vet, men du kan ju låta mig hoppas på att du gjorde det i alla fall.". Ett snett leende avfyrar han mot mig och jag ger med mig. Ovanligt enkelt för att vara jag.
"Okej, vi säger så- att jag väntade på dig. Kanske gjorde jag ändå det?"
"Ja du, vem vet?"

Medan vi tillsammans lämnar korridoren kan inte låta bli att fundera över hans tidigare ord. Skulle han verkligen hoppas att jag faktiskt väntade på honom?

|| Ganska kort kapitel, förlåt. Hoppas ni uppskattar det i alla fall. Tack för att ni läser!

* "Ditt andetag" - Ulrik Munther