If you only knew || o.m

１３

Tiden segar sig fram och att vara i studion själv den övervägande tiden är varken särskilt roligt eller givande. Jag lyckas gå igenom dansstegen fler gånger är jag orkar räkna och övar lite piano inför nästa pianolektion. Talar också lite med vår manager som försöker lugna ner mig gällande bandet. Trots det hjälper det mig knappt. Stressen och pressen finns kvar och lugnet från går kvällen är som bortblåst.

"Förlåt Ogge.", hörs Oscars hesa röst på andra sidan linjen. Att han fortfarande är sjuk förvånar mig inte så mycket, men oroar mig desto mer.
"Äh, säg inte förlåt, du kan ju inte hjälpa att du blivit-"
"Ogge. Jo. Jag kunde vilat innan och stannat hemma. Felix är också sjuk, allt på grund av mig.". Bitterheten i hans röst får stämningen att falla.
"Sluta Oscar du kan inte hjälpa det."
"Jo, jag-" envisas han, men avbryts av en svag signal i bakgrunden. En dörrklocka?
"Förlåt, jag, eh, måste typ lägga på.", får han snabbt och aningen nervöst ur sig. Direkt undrar jag vad det är som händer.
"Kan jag ringa senare Ogge?"
"Eh, visst?" får jag ur mig och han svarar med ett "Tack.". Sedan är samtalet över och jag stirrar tomt på mobilen i min hand.
Det är då min mobil lyses upp av ett nytt sms.

"Omar: Hinner komma upp till Sthlm imorgon!!"

Allt kanske kan ordna sig nu ändå. Jag ler svagt åt hans sms. Omar, räddaren i nöden.

|| Kort.. förlåt! Ville verkligen uppdatera denna lite bara❤️