If you only knew || o.m

８

-Livias perspektiv-

Oscar ler varmt mot mig. Hans blågrå ögon vilar på mig, vilket gör mig aningen obekväm. Varför jag ens låtit en främling lyssna på något som jag gjort, något jag bara endbart behållt för mig själv är konstigt. En låt som också är baserat på mina känslor, mina tankar. En låt som jag själv sjunger i.

Jag ska just öppna munnen för att säga något när dörren till höger om oss öppnas och jag får syn på Fredrik. Fredrik som är min piano lärare, men också min sång coach.
"Hej Livia!" utbrister han glatt och jag kan inte låta bli att le.
"Vi ses sen då.", säger Oscar vid min sida och jag nickar. För helt ärligt vill jag träffa honom igen. På något sätt känns det okej att låta just honom vara i min närhet. Han verkar inte driva med mig som de flesta andra. Han känns äkta. Men självklart kan jag ha fel om det också..

"Hur är det?" frågar Fredrik och skjuter upp de svarta glasögonen som som vanligt glidit ner på nästippen.
"Sådär.", medger jag ärligt.
För Fredrik är bland de få jag ändå har någorlunda tillit till. En av de få som jag delar med mig av de flesta av mina tankar och känslor. Ingen kommer säkerligen någonsin få ta del av allt det jag döljer djupast där inne. För jag menar vem kommer jag någonsin kunna lite på mer än till 110%? Ingen.

"Vill du prata om det?" undrar Fredrik vänligt och lägger sin hand på min axel.
"Nej jag tror inte det. Jag tror jag vill sjunga istället."
Han nickar förstående.
"Jag har förresten börjat skriva på en ny låt", berättar jag och känner hur någon positiv känsla sprids i min kropp. Jag drar upp min blå skrivbok ur min ryggsäck och slår upp rätt sida.
"Vill du höra?"
"Jättegärna Livia. Jättegärna."

"I'm walking along this road, hoping that I will find someone to trust. Someone who's going to see through my shell. See who I really am.", läser jag och får ett snett leende från Fredrik.
"Livia. Livia.", säger han tankfullt och verkar tänka igenom mina ord.