(Lyssna gärna på denna låten, har fastnat för den och tyckte den passade in till Lucas perspektiv! Btw trevlig läsning!)
- Lucas perspektiv -
Jag har nu varit här i Sverige i snart en månad men saknaden och längtan att få komma tillbaka till Los Angeles är stor. Mitt liv och mina vänner där. Jag borde inte klaga. De nya vännerna jag fått lära känna här är schyssta. Att skaffa vänner snabbt har aldrig varit svårt då jag är oerhört social.
Flashbacks dyker upp i mitt huvud ibland men jag försöker sysselsätta mig med annat för att slippa tänka. Jag är inte nöjd över mina mörka hemligheter. I USA exempelvis, ryktes det om att jag var en player, rent ut sagt en fuck-boy som lekte runt med tjejers känslor. Jag erkänner att det inte är helt falskt.
Vänner kallade mig för casanova som kunde få vilken tjej på fall. Det var inte heller svårt. Tjejer är ju så jävla lättlurade. Osmarta och har för lite självrespekt. Varenda liten grej man gjorde kunde de tolka fel. Ävenledes hade jag svårt att hålla mig till en tjej. Endast en. Det slutade alltid med att jag höll på med flera på en och samma gång och råkar såra den ena till den andra. Det är såklart inte med mening förstås. Förhållanden var nog inte riktigt min grej bara. Varför ska man låsa sig till enbart en när det finns flera fiskar i sjön? Jag är en idiot. Det är fel på mig, men jag kan inte riktigt hjälpa att jag aldrig någonsin varit kär.
Däremot börjar jag känna mig annorlunda nuförtiden. Sedan jag träffade hon konstiga tjejen Malia. Det känns som allt vänder och att jag långsamt blir svagare och svagare. Jag känner knappt igen mig själv. Var gömmer sig casanovan? Vad hände med killen som hade en ny tjej varje dag?
Det är Malia. När jag tänker på henne får det mig att inte ens vilja ha någon annan tjej i min närhet. Jag får inte bort henne från mina tankar. Hon dyker upp i mitt huvud hela tiden. Hon river ner muren jag byggt upp varenda dag. Jag kan inte riktigt förstå hur fort det går för jag känner ju henne knappt. Det enda jag faktiskt vet om henne är att hon är en sur, liten, argsint, hetlevrad, kaxig midget som heter Hernandez i efternamn och som tycker om basket precis som jag.
Jag mindes den gången då jag ville kyssa henne. Det var svårt, som om någonting höll emot och det brukar inte vara så. Jag hade kysst flera tjejer i mina gamla dar. Men jag har insett att jag hade blivit en sådan fegis. En feg jävla pussy. Förr kunde göra vad fan jag ville utan någon minsta tvivel. Men nu vet jag inte längre, med henne var det så annorlunda.
Det kändes som om jag alltid hade kontrollen och makten innan, men nu börjar jag tappa kontrollen över mig själv. På grund av henne. Vad fan är det som gör så att hon är så speciell, till skillnad från andra tjejer? Hon gör mig helt vansinnig och jag vet inte vad jag ska ta mig till längre.
Snart en vecka hade gått sedan den incidenten inträffade. Den kyssen och käftsmällen på köpet. Det sved, må jag säga. I nästan tolv timmar sved det. Det var en rejäl örfil och rodnaden på kinden syntes igenom min solbrända hud.
Hon har inte sagt ett ord till mig sedan dess. Vi pratar inte med varandra och hon märker mig knappt på skolan. Hon var där. Jag var där. Vi kunde befinna oss på exakt samma ställen, men jag får ingen uppmärksamhet alls. Gjorde jag verkligen henne så arg över en kyss? Jag trodde tjejer tyckte om när killar tog för sig, tar initiativ. I hennes fall var det nog inte så.
Jag vill prata med henne, men jag kan inte. Hon gör det så svårt för mig.
--------------------
Stackars Lucas... han verkar lite rädd för att bli kär eller?
YOU ARE READING
Mitt livs största kärlek (MLSK)
Teen Fiction"Hur fan ska man agera när även ens bästa vän får känslor för den personen som man själv, i hemlighet har haft ögonen på? Ska man då vara självisk, och välja sin egen glädje? Eller är andras glädje främst viktigare än sin egen?"
